För ungefär exakt ett år sedan hade vi besök av fantastiska Julia, som vi hade bokat en fotograferingssession med för att få några fina minnen från tiden då vi ännu väntade på Vidars ankomst till världen. Fast jag själv är fotograf var det väldigt trevligt att inte klura med bilderna själv utan ha en tredje person med sig bakom kameran. Är ju inte precis smidigt att själv svettig (och höggravid) springa av och an mellan kameran för att ställa fokus och timer och sedan hoppas på att bilden knäpps i rätt ögonblick. För att inte tala om stämningen – gissar att någon av oss hade tappat tålamodet inom tjugo minuter om vi försökt fått till denna session själva, men nu blev det istället en väldigt mysig augustikväll av det hela.
Och tänk, nu har det nästan gått ett år sedan Vidar kom och satte sprätt på vardagen. Här hade vi ju ännu ingen aning om vilket rolig, envis och fartfylld liten person vi snart skulle få lära känna.
Alla bilder är tagna av Julia Lillqvist. Tack än en gång för de fina minnena du hjälpte oss skapa!
Efter en riktigt kaosig eftermiddag med inte helt glada miner från samtliga familjemedlemmar tror jag det är bäst att lägga denna dag bakom sig, men istället blicka tillbaka till lördagen som däremot var väldigt rolig.
Hade förhandlat till mig några timmar av familjefri tid och använde timmarna till att äta god brunch på Papaya, kika i några butiker, gå på loppis samt äta lösglass tillsammans med Riina. Så mycket mer hann vi inte med, eftersom det mesta stänger redan kring klockan två på lördagar i denna småstad.
Till kvällen gjorde vi oss redo för festligheter och Lana tyckte att hon också skulle få följa med när hon hoppade in i baksätet.
Vi landade hemma hos Riina, dit vi hade bjudit in oss själva genom att muta med vin och pizza. Lyckades bra kan jag meddela, men misstänker att vi kanske hade fått komma även utan pizzan och vinet om vi bett riktigt, riktigt snällt.
Hon har en så otroligt fin tapet i sitt kök, eller hur?
När solen gått ner och pizzan tagit slut, traskade vi runt kvarteret och hamnade i Serendis trädgård som var full med folk som hade kommit för att njuta av den varma sommarkvällen och Agneta Falck som hade spelning där. Är så glad att vi hann med åtminstone en sommarkväll i denna trädgård, blir ju inte så mycket spontanhäng här längre nu när vi bor relativt långt bort från kärncentrum av staden.
Men sen hörni! Sen skrapade vi ihop ett gäng personer och cyklar som ville hänga med på skogsfest och så trampade vi iväg i sommarnatten ut till Starrböle. Efter att ha cyklat några kilometer och sedan tagit oss upp för en sjujädra backe mitt i skogen kom vi plötsligt fram till ”SKUMT_rural” som evenemanget hette.
Det var en liten och intim festival som ordnades av evenamangsgänget SKUMT, som brukar hitta på lite alla möjliga slags udda evenemang, vilket i min mening är SÅ välkommet här i trakten.
Området var pyntat med diverse upplysta föremål och dryckesserveringen skedde från en gammal husvagn.
Vi missade de första artisterna, men kom lagom för att lyssna på Crimson Peak. Ett väldigt bra band, och ni som har hängt med här på bloggen sedan år tillbaka vet ju att jag har en viss svaghet för tamburiner så där hade de mig liksom genast på kroken.
Avslutningsvis uppträdde Bubbeli, vilket resulterade att vi följande dag gick omkring och nynnade ”Mååhe, mååhe, mååhe, måååhe” största delen av dagen.
Tack SKUMT och inblandat sällskap för en så himla rolig kväll. Kändes nästan som tiden hade backats ett knappt decennium och njöt väldigt mycket att för en kväll bara få dansa tills byxbuntarna var fulla med lera och sjunga med i låtar jag knappt kunde.
Hej denna regniga fredagkväll! Tänkte att kvällens inlägg får bli en påse gott- & blandat av vad som fastnat i mitt telefongalleri på sistone. Vi börjar vid det fina solrosfältet, men det har jag ju redan bloggat om.
Förra helgen besökte jag Fiskars och i väntan på att allt inne i bruket skulle öppna gick vi omkring och kickade bland annat på detta konstverk som hette ”Rooth of happiness”. Folk hade kunnat skriva när sina egna källor till glädje och så spikades de upp på de här pelarna invid ån. Relaterade mycket till ett litet plakat där det stod ”Food and dessert and my family! Och Mys!” – mycket rimliga källor.
Medan lilleman sov i vagnen passade jag och svärmor på att finfika. Eller fin och fin… vet inte om man kan kalla en chokladboll det? Det eviga barnet i mig vill typ alltid ha en sådan om det finns tillgängligt på café, kan liksom inte låta bli.
Denna lilla filur fick också uppleva sitt första riktiga lekparksbesök och var mycket nöjd, som ni kan se. Spindelgungan fick väl godkänt.
En kväll kom min svägerska Samira över med denna magnifika bukett som en försenad födelsedagsgåva samt tack för hjälpen då jag hjälpt henne lite med hennes business på restaurang Papaya.
Vid ett besök på Ikea blev V överlycklig över att få ett mjukisdjur. Han älskar att borra in ansiktet i allt som är mjukt och lurvigt, spelar inte så stor roll om djuret är en leksak eller levande. Ikeabesöket genererade bland annat nya handtag till alla våra köksskåp (skall bli trevligt med en liten uppdatering där) samt en idé kring hur vi skall lösa klädförvaringen i vårt blivande sovrum. Skall bli så otroligt skönt att äntligen få in ordentliga skåp! Just nu förvarar vi kläderna i hallen samt i Vidars rum, vilket inte är helt optimalt.
Denna bild får mest hänga med för jag tyckte skuggmönstret var fint. Försöker hålla igen med bilder på V och strössla dem i familjens WhatsApp istället, men ibland är det svårt att låta bli att visa upp lite av bilderna här också.
Ett säkert tecken på att vi är mitt i sensommaren och närmar oss hösten, är alla krispiga och svala morgnar. Min favorittid på året! Varje morgon är det lika spännande att stiga upp och ta reda på vilken vy man skall mötas av över träsket då det kan variera massor beroende på klockslag och årstid. Ibland ligger dimman tät, som här, och det är omöjligt att se Karis där på andra sidan.
I onsdags steg jag upp i ottan för att fixa mig själv i representabelt skick. Är lika många delar stolt som chockerad över att jag var klar med både smink, hår och kläder (okej, okej var ju inte kärnfysik jag höll på men, men…) OCH hade hunnit dricka en kopp kaffe innan klockan klämtade sju. Men kan även tala om att varje minut behövdes, då man verkligen inte är en snabb person i sällskap av en elvamånaders sidekick.
Hit skulle vi! Till den nya tågstationsbron i Karis, där det ordnades presstillfälle eftersom jag vunnit muraltävlingen som ordnats. Är mycket nöjd över vinsten (speciellt efter att jag insett att min efterlängtade skattåterbäring på 3000€ plötsligt förvandlats till en hundra euros kvarskatt, buuhu) och att min design får pryda stadsbilden i Karis. Och klagar inte heller över att priset gör att jag åtminstone inte behöver leva på vatten och bröd mina sista månader som vårdledig innan jag skall tillbaka på jobb igen. Prissumman var i hetluften rätt mycket i somras, då det debatterades huruvida 3000€ var en rimlig vinst eller inte, men tänker att jag får återkomma till mina tankar om det i ett annat inlägg.
Eftersom vi hade bil till förfogande samma dag, passade vi på att åka iväg till Kyrkslätt för att hänga med Jenny, Agnes och corgin Lisa. Vidar blev galet förtjust i hunden, så hon fick söka skydd i trappan mellan varven för att få lite time out från honom.
Corgitemat fortsatte följande dag men nya hundvänner att lära känna. Dessa var dock minst lika ivriga som Vidar så där gick det jämt ut. Är väldigt fascinerad över att V inte visar minsta tecken på rädsla för hundar, då jag själv har tendenser att rygga tillbaka om jag möter en hund som är väldigt stor eller hoppsig till lynnet.
Slutligen har vi betat oss igenom veckan, och landat här på kvällskvisten till fredag. Vi hade egentligen tänkt prova på den nya ”byataxin” som Raseborgs Stad ordnar, men efter att ha upptäckt att alla Vidars vettiga färdmedel (vagn och bärsele) hamnat med i bilen med mannen på jobb så valde vi att annullera resan denna gång. Och med facit på hand var det riktigt skönt med en dag vars tempo matchade vädret. Nu återstår det att fira in helgen med ett litet glas rött samt netflix och chill (i ordens riktiga bemärkelse). Klagar ej. Trevlig helg!
Igår blev detta lilla energiknippe till barn elva månader gammalt. Det blev ju ingen uppdatering vid tio månader, men det känns som det hänt massor under sommaren. Han tar sig gladeligen runt till fots med hjälp av soff- och bordskanter, men favoriten är ändå att använda kökspallen som stöd och så travar han iväg längs med köksgolvet. Ungefär 1-2 skrangliga steg lyckas han också ta utan stöd innan han faller pladask på rumpan, att stå utan stöd går lite bättre – speciellt då han är koncentrerad på något annat och glömmer att han inte håller i sig i något. En annan ny färdighet han bemästrat är att vinka hejdå till gäster, men funkar sällan andra vägen då vi skall åka iväg från att ha besökt någon.
Till andra uppskattade nöjen hör att sitta under köksbordet och möblera om stolarna, att krypa upp på luckan till diskmaskinen och riva i korgarna, plocka på sina träklossar fram och tillbaka i en ask samt att krypa nära så katterna att han lyckas peta dem i pälsen. Är fascinerad över hur snäll speciellt Louie är som inte har fräst, morrat eller slagit Vidar med tassen en enda gång så här långt.
Det är roligt att se hur personligheten växer fram allt tydligare för varje dag som går. Magkänslan säger mig att vi har en kommande liten ”Emil i Lönneberga” som kommer hitta på alla möjliga små bus i vårt hus. Tjoar och tjmmar och gillar att babbla en massa obegripliga ramsor – men lagom till tiomånadersdagen började han också uttala ”mamma” riktigt tydligt. Klagar inte precis på valet av första ord han lärde sig om vi säger som så.
Glad och oblyg, men kan även bli galet arg då vi nekar honom att typ tugga på fjärrkontrollen eller riva omkull våra blomkrukor. Envisheten från både mor och far har han helt tydligt ärvt.
Hur mycket han har växt har jag ingen aning om, då vi inte besökt rådgivningen sen i våras, men börjar nog kännas att det är en liten klimp man kånkar omkring på. Tand nummer fem och sex är på kommande, vilket gör att han i matväg antagligen helst bara skulle gnaga på en bit rågbröd till alla måltider. I övrigt varierar intresset för födointag ganska mycket från dag till dag. Han har inte alls gillat då det funnits bitar i maten, men nu börjar även ”riktigt mat” sakta fungera, speciellt då han matas med gaffel från våra tallrikar. Men så länge någon måltid sjunker bra tar vi det ganska piano med maten, och han verkar inte direkt lida någon nöd.
Sömnmässigt vaknar han fortfarande under nätterna, men någon gång nu och då har bjussat på en hel natts sömn, vilket man såklart gjort en liten segerdans för följande morgon. Men det tar sig tänker jag!
Tänk lilla filur, snart har du funnits hos oss i ett helt år och förgyllt våra dagar (och försämrat vår nattsömn)!
Igår smet killarna i familjen iväg för att jag skulle få ta det lugnt för mig själv en stund, dock dröjde det inte länge innan det plingade till i telefonen och Leonel och min mamma undrade om jag var hemma och ville följa med på picnic. Och när ens favoritfyraåring hör av sig och bjuder en på picnic tackar man helt enkelt inte nej. Eftersom vi bor som vi gör, nöjde vi oss att slå oss ner på vår bakgård som utgör en ypperlig plats för dylika ändamål.
Leonel hade varit noga med att fammo skulle matcha och också ha lippis på huvudet. Gulligt, gult litet gäng ändå.
De hade packat ner kex, äppel, gurka, iste, kaffe 0ch som pricken över i:et hemgjord körsbärssaft (känns som något muminmamman skulle kunna göra).
Här har vi en som njöt så det stod härliga till, då han fick två vuxnas fulla uppmärksamhet utan några andra små yrväder som behövdes hållas koll på.
Gullonge! Här kan ni även passa på att beundra min otroligt vackra frisyr. Ser faktiskt fram emot att börja jobba senare i höst bara för att få en orsak att ens ibland klä mig i vettiga kläder och borsta håret åtminstone varannan dag.
”Man ser ändan till Sverige” konstaterade han och blickade ut över Läppträsket. Nå, nu skall vi inte haka upp oss på detaljer men kan hända att det var Karis han såg skymta vid horisonten. Småpotatis.
Ett mycket bra initiativ, tack för inbjudan! Eftermiddagskaffet borde helt klart lite oftare inmundigas genom picnicformat.
Äntligen, äntligen en kravlös helg där varje aktivitet vi tagit oss för har fått vara högst spontan. Som småbarnsförälder är mitt korttidsminne inte det bästa för tillfället, så det kan hända att min hjärna spelar mig ett spratt, men det känns som att vi har haft väldigt få veckoslut av detta slag denna sommar där vi bara kunnat vara och göra det vi känner för. Mannen i hushållet har ju inte heller haft någon semester denna sommar och i kombination med ett litet barn, vars rutiner man inte vill rubba allt för mycket, så har det ju mer eller mindre varit vardag som rullat på hela sommaren igenom.
Programmet har sannerligen inte varit extravagant (vi snackar sött sovande bebé medan vi bänkade oss i soffan med en skål popcorn med en lagom spännande film som en av höjdpunkterna), men det var precis det som behövdes just nu. Idag firade vi exempelvis söndag genom att äta american pancakes till middag. Hade egentligen lagt in en försiktig beställning på dem till frukosten, men så fick vi för oss att åka till Ikea och kika på olika alternativ till klädskåp i all hast så de fick vänta till senare under dagen. Funkade alldeles utmärkt, trots att K menade att de inte blev perfekta just på grund av att de inmundigades vid ”fel” måltid.
Det är för övrigt K som är pannkaksansvarig i detta hushåll, så det känns lite extra lyxigt då de serveras eftersom jag inte behöver vara inblandad i tillredningen av dem. En gång fick jag för mig att spontant veva ihop pannkakssmet – och ve och fasa – ännu som grädde på moset mixtra med receptet och ha i chokladbitar, och möttes av en så förnärmad man (fast han inte ville erkänna det själv) att jag inte vågat mig på det sedan dess. Så är bara att vänta snällt till man blir serverad dessa istället, helt okej för mig.
På lördagen hann jag även med en tur till Fiskars med min svärmor. Vårt mål var att lägga vantarna på den nya muminmuggen men vi passade också på att att äta gott på café och strövade omkring längs promenadstråken kring ån i väntat på att alla affärer skulle öppna. Känns så fruktansvärt olikt mig att vara ute i så pass god tid att man nästan hänger på låset till butikerna, men vad gör en inte för att matcha bebusens tidtabell rätt när det kommer till mat och sömn. Dessutom fick Vidar äntligen besöka en riktig lekpark för första gången (traktens finaste finns ju helt klart i Fiskars) och sken som en sol när han fick prova spindelgungan och rutscha. Morsan klagade inte heller, hör till kategorin personer som fortfarande i denna ålder tycker det är ganska kul att hänga i lekparker.
Avslutningsvis har det blivit rum för lite egentid också. K stack iväg på bio med kompisar medan jag blev erbjuden bastu (för mig) och barnvakt under tiden (för Vidar). Och med det helgsaldot på fickan kan jag inte annat än säga tack och bock för detta veckoslut. Nu är batterierna laddade för lite mer vardag igen.
Jag har ju konstant minst tre husrelaterade projekt på gång – i mitt huvud. Möts alltid av samma ”ja, nu är hon på gång igen – suck”-min när jag presenterar att jag kommit på något nytt jag vill åstadkomma här hemma renoveringsmässigt. Skyller på att jag just nu tillbringar väldigt mycket tid i hemmet plus att vi ju trots allt han ganska många kvadratmeter under vårt tak så listan tar inte slut i första hand.
Det senaste lilla ”inredningsprojekt” jag ägnat mig åt är att fundera på hur vi skulle kunna tapetsera om här hemma. Just nu går färgskalan i en ganska jordnära kulör i de flesta rum och väggarna är enfärgade, men jag skulle vara sugen att lägga lite mer sprätt på det hela med ett gäng mönstrade tapeter. Eftersom vi ändå snart skall få upp någon form av färg eller tapet på på väggarna i vårt blivande sovrum passade jag på att beställa några extra tapetprov när jag ändå var i farten. Alla tapetprov kommer från Borås tapeter.
Först ut har vi köket. Här tror jag denna tapet som heter Thistle skulle göra sig otroligt fin tillsammans med bröstpanel i någon grönaktig nyans. Motivet känns lagom tidlöst och är inte för somrigt trots sitt blommotiv. Vill ju ha en tapet som passar in alla årstider, så att det inte blir för mycket ”sommartorp” över det hela.
Där skulle den allt sitta fint. Visst? Den lilla udda tavlan till höger om tapetprovet är föresten ett gammalt vykort som fin faster ramat in och gett till min farmor och farfar. Tavlan blev kvar när de flyttade och jag tyckte den var för sympatisk för att plockas bort trots att den kanske är lite märkligt placerad just nu. Det står ”Tänk i varje nöd och fara, varje motgång och besvär, att det kunde vara vida värre än det är” på den.
Så till det blivande sovrummet! Ja, den med gott minne minns kanske att vi inledde renoveringen redan förra hösten – men vi har låtit detta projekt gå sakta framåt då vi inte har någon brådska med att få rummet klart. Vi ryms ju gott och väl i resten av huset under tiden. Här har jag blivit väldigt sugen på tapeten Nocturne. Blev lite tveksam i något skede då det kändes som att den ploppade upp överallt i mina sociala flöden (man vill ju vara en unik jävel, hehe) – men konstaterade att jag ju knappast kommer lägga min fot i de hem där jag sett denna skymta så ganska onödigt att känna att man ”kopierar” någon annan.
Tapeten finns i flera olika nyanser och jag beställde hem två prover som går i blått. Just nu lutar det mot att vi kanske väljer den i de aningen varmare tonerna till höger, men vi får se. Får ta och hänga upp bitarna och testa dem i lite olika dagsljus och på olika väggar för att se vilken som passar bäst.
Men tror absolut den skulle bli fin – och vem vill inte sova i ett blomhav, som min vän Julia så fint uttryckte det.
Så vidare till hallen. Här har jag länge drömt om att slänga upp tapeten Herba. Provet gör inte tapeten rättvisa, men här syns mönstret tydligare.
Skulle nog bli fint!
När jag orienterade runt bland alla de olika tapeterna snubblade jag över kollektionen Newbie Limited Edition, som har en fantastiskt rar tapet mönstrad med skogsdjur som skulle vara fin i Vidars rum, åtminstone på en vägg. Om någon skulle få för sig att vilja ge en en tapet i födelsedagsgåva till honom kan jag passa på att meddela att den heter Forest Friends, dock utgår kollektionen den sista augusti.
Det sista tapetprovet hade jag ingen specifik plats i åtanke för då jag beställde det – men kom fram till att det kunde fungera ganska bra i vår trappuppgång upp till övre våningen. Där är just nu väldigt mörkt och trist och väggen skulle definitivt må bra av att piggas upp av något riktigt härligt med stort mönster. Eller hur?
Just denna tapet heter Foxglove, och syns på bild lite bättre här. Tänker att trappan vore en utmärkt plats för en tapet med lite större mönster då det inte är en plats som man vistas på jättemycket och på så vis kanske inte tröttnar på den lika snabbt.
Vad tror du om mina planer? Hittade du någon favorit bland dessa?
Okej, nu blir det varning för bildbom på blommor. Snubblade nämligen över ett inlägg på facebook där en bonde snällt meddelade att det finns solrosor som man får plocka gratis bara en liten bit ifrån var vi bor. Var ju inte sen med att snällt be den lelle familjen om att följa med för att samtidigt passa på att ta lite familjeporträtt. Händer ju trots allt inte allt för ofta, skomakarens barn, ni vet.
I bilen på väg till platsen (Läpp i Karis) sade jag något i stil med att jag hoppades det ännu finns blommor kvar – det var ju ändå några dagar sedan inlägget hade postats. Nå, kunde konstatera att jag inte behövde oroa mig för den saken. Väl på plats konstaterade vi att det nämligen var en hel åker full av solrosor så fanns ingen risk att vi skulle bli utan (eller att det skulle ha sett tomt ut på bild, vilket kanske var min främsta tanke).
♡
Japp, så här fint kan även utkanten av Karis centrum se ut, trot’ eller ej (om man försiktigt photoshoppar bort ett par hus i bakgrunden).
Vidar tyckte det var hemskt spännande att spatsera omkring bland de högväxta blommorna.
Tack snälla bonde som så generöst låter en komma och roffa åt sig av detta sensommarguld. Om någon vill hitta denna plats, ligger den strax intill riksväg 25 bakom de stora möbelvaruhusen.
Som det tvättäkta lilla lejon jag är, var det ju klart att jag ville ställa till med något litet firande då jag fyllde år – så det fick bli en söndagsbrunch för en knippe vänner. Det ösregnade dagen till ära, men det gjorde ingenting då vi kunde hålla till på verandan.
Drog ut klaffbordet och bar in bänkar så alla skulle få plats och dukade upp med allt möjligt gott jag kunde komma att tänka på.
Ägg, olika pålägg, frukt och chokladbollar bland annat.
Och så morotskaka som blivit över från firandet med familjen dagen innan. Kanske ett självklart tips – men genom att servera en redan påbörjad kaka så här gör det betydligt festligare än att placera en halv kaka på bordet.
Knåpade i alla hast ihop servettringar av lite ståltråd. Note to self: skaffa tjusiga servettringar och servetter i tyg. Kanske på to do-listan innan jag fyller trettio?
Ett mycket viktigt inslag är att välja ut muminmuggar enligt vilka man tycker passar ihop med gästerna bäst.
Brödet fick hänga i en korg på sidobordet då det blev lite mycket av den varan. Men oroa er icke, resterna förvandlades till fattiga riddare ikväll.
Och så, som pricken över i:et – yoghurt med granola och bär i små glas. Så kunde brunchen börja!
Väldigt mysigt att få tränga ihop sig på verandan med kompisar man inte hinner se så ofta. Även ett bra trick att börja firande mitt på dagen (vilket i och för sig är ganska logiskt med tanke på brunchtemat), så kunde vi mer eller mindre obehindrat hänga i flera timmar utan att någon hade bråttom hem för att klockan var för mycket.
Bubbel skulle det också vara, var ju trots allt en födelsedag vi firade!
Alla gäster dök upp med fina blommor, så nu kunde man nästan tro att jag öppnat en liten blomsterbutiksfilial på verandan. Dessa fick jag av Riina.
Vidde Vids var sedvanligt extremt nöjd i Sandras sällskap.
Ja, ni ser ju. Nöjdare grabb får man leta efter.
När alla magar var mätta drog vi fram lite spel. Som den obotliga vinnarskalle jag är var jag hemskt nöjd över att kunna svaret på de flesta frågorna i Harry Potter-trivial som vi testade. Fick mig även att vilja läsa om böckerna igen, då det är ganska många år sen sist (tror jag gick i gymnasiet?) – men huuur skall man hinna plöja de tegelstenarna till böcker samtidigt man jonglerar babyliv?
När gästerna åkt hem och jag plockade undan all disk fick jag besök av en liten fjäril.
Och kolla detta palettblad som blivit helt galet stort. Gav en stickling till Riina någon gång i vintras och för ett tag sedan undrade hon hon fick ge tillbaka ”sticklingen” pga utrymmesbrist – och kom bärande med denna i famnen. Dubbelt så stor som plantan jag gav sticklingen från. Nu måste jag bara klura ut var den skall få bo senare i höst då det blir för kallt för den på verandan.
Och det var det avslutande fireriet på födelsedagsveckan det. Nu får vi hoppas att resten av augusti fortsätter i samma trevliga stil.
I torsdags fyllde jag år och hittade en skattkarta på köksbordet då jag steg upp för dagen. Så fort familjens minsting var lagd för förmiddagssömn var alltså skattjakt det självklara programinslaget. Är lite imponerad att Kisse dels kom ihåg att jag sparat originalen till kartorna jag gjorde för påskjakten och dessutom hittade dem – då mina dokumentförvaringar minst sagt kan kallas ett organiserat kaos (speciellt för den oinvigde i mina system). Blev även väldigt glatt överraskad att Kisse sakta börjar lära sig av mastern (dvs jag, haha) när det kommer till födelsedagsöverraskningar. En skattjakt slår aldrig fel!
Kartan ledde till fem kuvert som innehöll små handskrivna presentkort som berättigade till olika grejer som t.ex. biokväll och valfri ansiktsbehandling. Uppskattade även väldigt mycket kortet som kan inlösas till en tågbiljett till Helsingfors för att hänga med mina kompisar, har inte blivit så mycket av den varan det senaste året och det börjar så småningom kännas i kropp och själ. Saknar dem!
Eftersom födelsedagen inföll på en helt vanlig vardag då de flesta var tillbaka på jobb efter semestern så bestod umgänget förstås främst av denna glada lille solstråle. Dock fick vi spontanbesök av min kusin och Vidars småkusiner och det var roligt att se dem leka tillsammans. Vidar älskar besök och sällskap och det fälldes stora krokodiltårar när vi vinkade hejdå i dörren och han insåg att de skulle åka hem.
På eftermiddagen fick jag blommor av mamma och K. Så fina!
Till kvällen blev vi erbjudna barnvakt, så åkte ner till Ekenäs för att äta pizza. Vi hade tänkt prova på det nya YLP (Your Local Pizza) som lär ha smygöppnat och vi bara hört rykten om då de tills vidare inte existerar i världen på internet, men de hade slutsålt så vi fick svänga i dörren. Såg dock riktigt mysigt ut därinne, så får göra ett nytt försök sedan då de officiellt öppnar om någon vecka.
Istället traskade vi vidare ner till hamnen och Pub Niska! Insåg att det var den första sommarkvällen vi spenderade i grannstaden – en viss skillnad till för tio år sedan då man hängde här minst varenda helg. Är lite imponerad över hur man varje gång lyckades hitta någon som kunde skjutsa en hem eller något gäng att dela taxi med. Men så var ju andelen kompisar ute i svängarna lite större på den tiden också, så det var sist och slutligen kanske inte så konstigt.
Kvällen avslutades med en glass nere i hamnen där vi satt och kollade på båtarna en stund innan vi åkte hem igen. Delade på lite bubbel och sedan var det slut på den födelsedagen. Tänk, nu är det bara ett litet, litet år kvar till trea nolla!
miilo 