ett och ett halvt

För inte allt för många dagar sedan blev vår yngsta familjemedlem 1,5 år gammal. Hurra! Är knappast den första med barn som konstaterat följande – men tycker det bara blir roligare och roligare att hänga med denna person för varje dag som går. Det är liksom konstant något nytt ord, melodi eller annan färdighet han börjar behärska och det är så kul att få följa med.

Har inte riktigt vågat medge det innan, men har insett att jag nog inte är en ”bebisperson”. Såklart har jag med glädje (för det mesta..) tagit hand om mitt eget barn, men det är aldrig som att livmodern exploderat då jag stött på andras små nyfödingar (även om de såklart tenderar vara väldigt söta). Är mer den som gillar att leka, busa, hitta på äventyr samt få tydlig respons i det jag gör framom att till 110% ansvara för upprätthållandet av en annan persons liv, som den första tiden med barn i huvudsak går ut på. Men nu så! Jag blir ”bara bättre med tiden”, som min man så fint uttryckte det.

Till vår dagliga agenda just nu hör bland annat att öva på diverse djurläten (han kan bl.a. imitera varg och elefant med extremt god inlevelse), peka ut kroppsdelar och sjunga sånger tillsammans. Oemotståndligt då han själv drar igång med ”Lilla snigel akta dig” eller motsvarande topplåt. På nästan prick samma klockslag dagligen traskar han till tamburen, klär på sig stövlarna själv och konstaterar att nu skall vi ut på momangen. Inget utrymme till förhandling där.

Annat som är kul är givetvis att sätta av ner längs med vägen för att besöka mormor och morfar (helt omöjligt att passera deras hus och gå vidare), att kramas med katterna samt vända upp och ner på varenda leksakslåda och köksskåp.

Videungen har visat sig vara en riktigt rolig liten filur som tycks ha ett brilliant sinne för humor och är väldigt pratsam (trots att det mesta han säger än så länge är lite obegripligt). Mycket kramgo, extremt envis och har för det mesta full fart framåt – förutom när han parkerar sig med någon favoritbok som han gärna brukar bläddra i. En artig typ som tackar för allt och ingenting (farlig egenskap i denna ålder, då det känns svårt att neka någon som klämmer fram världens gulligaste ”tack, tack” när han pekar på kexlådan strax innan middag). Kunde säkert fortsätta rada upp Fantastiska Egenskaper™ mitt barn besitter (hello, Leo-mama här) i all evighet, så tror vi sätter punkt här så får tiden visa vilka personlighetsdrag som dyker upp längs med åren.

en fredag med virusteorier, tussilagon och veckoslutsvin

Godkväll. Här rullar livet vidare. Idag har jag firat in denna fredag med att snöa in mig på olika virusteorier. Säga vad man vill om det, men jag måste erkänna att jag tycker det är ganska intressant. Tänker inte börja rada upp allt jag läst här, men kolla gärna in detta utdrag ur Sylvia Brownes bok End of Days, som förutspår hela denna situation. Därefter kan ni kolla på Madonnas uppträdande under Eurovisionen förra våren (kolla det andra uppträdandet från mitten av klippet). Kombinera lyrik, koreografi samt scenografi. Varsågod för rysningar. Har även blivit aningen mer övertygad om att underhållningsserien Timeless som jag följde med för något år sedan kanske har en annan underliggande ton efter allt jag läst under dagen. Vem vet, VEM VET.

Men nog svamlat om teorier! Låtom gå över till något mer lättsmält istället, som vår dag exempelvis. Så här trevligt välkomnade denna morgon oss i morse.

Sånt här blir man ju inte direkt ledsen av att hitta när man stiger upp på morgonen.

Oklart hur många såna här bilder jag har på min telefon, men det är inte några kan jag berätta. Brukar oftast meddela mormor att vi är på väg upp till henne genom att skicka en dylik bild, vilket egentligen inte ens skulle behövas då det hör till Videungens förmiddagsritual. Varje morgon, ungefär vid samma klockslag ställer han sig i tamburen i färd med att klä på sig sina stövlar själv så vi kan bege oss över till grannen. Och nåde den som försöker rubba på det!

Idag hade vi bonusunderhållning på vägen av fyra stycken svanar som stod och skränade åt varandra på åkern samt tranfamiljen som dykt upp igen.

Ett säkert vårtecken – det blir man ju glad av!

Efter att ha tillbringat någon timme med att läsa diverse virusteorier kände jag att en tömning av hjärnan definitivt var på sin plats, så drog igång ett litet kexbak. Blev gott. Här ser ni för övrigt hur fint buketten jag köpte från Bukettmakaren fortfarande har hållit sig. Inte illa med snittblommor som hållit sig så pass länge tycker jag.

En typisk eftermiddagsvy hos oss – barn och katt i köksfönstret som inväntar familjefadern.

Tyckte eventuellt jag var lite fyndig när jag handlade detta veckoslutsvin. Dessvärre tror jag inte biträdet i kassan uppskattade min humor? Eller så handlade det bara om en språkmur då vi inte verkade ha samma modersmål. Ser ni kvistarna föresten? Fick ett knippe grenar från mammas körsbärsträd och håller nu tummarna att de ska bjuda på lite körsbärsblomster åt mig. Vi får se. Nu väntar en spelkväll online med kompisar som är ”utstängda” utanför Nyland. Tur att vi ännu har internet, så man kan umgås den vägen i alla fall.

I’m no expert on covid-19, but this is The Cure

Hallå där, hur mår ni där ute? Tänker att vi så här mitt i veckan behöver något att skratta åt innan vi tar sikte på fredagen, så här kommer samlat några virusrealaterade grejer jag snubblat över på Internätet som jag tyckt varit roliga. Obs! Förstår absolut allvaret i denna virussituation, men vet ni ibland får man bara lov att försöka hitta sätt att roa sig en smula i allt elände. Det om det, vi kör:

Okej, vi börjar starkt med det roligaste jag läst hittills (hittad via Linda). Kunde relatera som utbildad kulturproducent. För den oinvigde kan jag berätta att Fyre Festival var ett evenemang där i princip allt som kunde gå fel, gick fel. Finns en dokumentär på Netflix om detta.

Jag och Louie om en vecka? Inte omöjligt.

Kan även känna en viss igenkänningsfaktor i detta klipp.

Den här var lite för catchy för sitt eget bästa. Kom på mig själv att gå runt och nynna ”It’s my Corooona”. Ehm. Kanske inte helt ok.

Och på tal om catchy musik. Här kommer några tips lastade om du vill knåpa ihop en egen spellista i dessa tider. Dock oklart varför de lämnat bort The Cure från denna lista, som osökt får mig att tänka på…

… hehe : )

Ehm. Ja! Hoppas året byter skepnad så småningom.

Avslutningsvis en gnutta pepp. Allt ordnar sig nog i sinom tid, ska du se.

Det var allt från mig. Tack och förlåt!

"stanna hemma men håll pengarna i rullning"

Har de senaste dagarna tänkt extra mycket på alla lokala små företagare som i tider som dessa hamnar rejält i gungning. Det knyter sig i magen när jag tänker på de som riskerar få lägga lapp på luckan innan denna viruspandemi är över. Det rapporteras om hur kunderna rasar hos alla restauranger, små affärer och specialbutiker och om man ens någon gång övervägt att handla lokalt istället för att klicka hem det där specialerbjudandet från nätet så är det NU. Om du kan: unna dig take-away från dina favoritcafén och restauranger några gånger extra än vad du kanske vanligtvis gör. Behöver du nya vårskor – köp dem från din närmsta skobutik. Själv passade jag på att unna mig en fin bukett för några dagar sedan från min favoritblomaffär.

Som någon i mitt facebookflöde så klokt sa: ”Stanna hemma, men håll pengarna i rullning”. Och det har jag som målsättning att göra så gått det går och så långt min ekonomi tillåter. Mitt mål är att understöda ett lokalt företag och köpa något (utöver varor från mataffären) minst en gång per vecka.

Ett kanske uttjatat utryck, men så sant:
”Vill du ha kvar dina butiker och restauranger imorgon? Handla från dem idag.”

från en dag på hemmaplan

Dagen till är tänkte jag att det var på plats för en liten videouppdatering – det var ju inte igår kan man väl lugnt säga (snarare 1 år, ganska exakt).

Så här kan en marsdag se ut hemma hos oss medan vi jobbar på distans och utövar social distansering. Inget nytt under solen här på landet med andra ord. Men skönt att våren verkar vara här på riktigt nu… eventuellt. Skulle inte vara överraskad om den gör en helomvändning och bjuder oss på snöstorm lagom till valborg.

när allt läggs på paus men rullar vidare ändå

Så var den här, den första officiella dagen av social distansering. Mitt jobb fyller ju på inga vis ”samhällets kritiska funktioner” så blev naturligtvis ombedd att fortsätta mitt jobb hemifrån de kommande veckorna och i och med att jag är hemma är naturligtvis mitt barn också det. Har verkligen inget emot det konceptet om man bortser från den aningen kluriga ekvationen i att skrapa ihop 6,5 h jobb per dag i sällskap av en livlig 1,5 åring. De som vet, vet.

Men, det gäller ju såklart bara att vara kreativ och flexa med vilka tider på dygnet jag sätter mig ner framför datorskärmen. Ser faktiskt väldigt mycket fram emot att kunna vara ute mer under dygnets ljusa timmar och inte sitta bänkad i ett mörkt arbetsrum. Var väldigt effektiv för några veckor sedan när de flesta andra på min arbetsplats var på sportlov så tänker mig att jag nu med fyra gånger mer tid kommer kunna skapa vilka stordåd som helst, hehe. Nåväl, nu ska jag inte överdriva – men kommer definitivt bli trevligt att kunna pynja med allt det som inte är prio ett då man har en massa arbetskamrater, studeranden och kursdeltagare kring en som man också skall förhålla sig till.

Det här med att distansera sig socialt känns inte som en så stor grej för mig just nu. Som jag tidigare nämnde var det ju i stora drag vad stora delar av min mammaledighet gick ut på i och med att vi bara har en bil och vi bor ute på landsbygden utan tillgång till någon som helst form av kollektivtrafik. Så tror vi kommer klara detta galant (fast fritt fram att fråga mig igen om 3 veckor…).

Något jag oroar mig mer för är hur allt detta kommer påverka samhället – för att inte tala om alla små företag. Hoppas innerligt att de som har ekonomisk möjlighet drar sitt strå till stacken genom att köpa deras tjänster även om ett fysiskt besök på plats och ställe inte är att föredra just nu. Tänkte skriva lite mer om det senare i veckan.

Tills det, ta hand om er. Ring dina mor- och farföräldrar, hör av dig till en kompis. Passa på att njuta av det märkliga lugnet som plötsligt uppstått i denna ”parallella” verklighet.

i virustider och ovisshet

Det känns som att vi stannat upp i något slags virusvakuum och det är omöjligt att inte snubbla över virusnyheter som uppdateras konstant. Följer bland annat med hur olika föreställningar och liknande skjuts upp eller inhiberas inom kulturbranschen och kan inte låta bli att känna med mina fellow producenter. Denna period kommer antagligen bli arbetsmässigt tufft för många, hoppas innerligt att alla småföretag som säkert tar den största smällen repar sig och inte blir tvungna att lägga lapp på luckan.

Scoutverksamheten (där jag är kårchef) har fått läggas på is en månad framöver och resten av vårens yogapass är inhiberade, men i övrigt har den egna vardagen inte påverkats allt för mycket, men undrar ändå – vad händer härnäst? Följer vi månne Danmarks och Norges fotspår och stänger ner skolor och dagis under nästa vecka? Landar vi i hemmakarantän? Men det återstår att se, så vi får snällt ta dagen som den kommer.

Om man bortser från strulet som en eventuell karantän kunde ställa till med arbets- och lönemässigt, kan en liten del av mig inte låta bli att tycka att det skulle vara lite skönt att sitta isolerad hemma en vecka. Vi har ju ett stort hus och en stor gård, så tror faktiskt inte det skulle gå så stor nöd på oss. Och helt ovan med ”karantänliv” är man ju inte då man har mammaledigheten i relativt färskt minne. Men, vi får se vart det barkar helt enkelt.

Här har vi dock en nöjd kille, vare sig i karantän eller ej. Ytterst gullig stund igår vid eftermiddagskaffet då han gav varannan slurk saft till sin kanin innan han själv tog för sig. ”Prateriet” har verkligen börjat lossna för honom och det känns som att han lär sig nya ord varje dag. Artig är han också – och kontrade nöjt med ”tack, tack” efter att jag sagt ”älskar dig” till honom. Ser fram emot dagen det ramlar ut hela meningar ur denna redan väldigt babbliga person som gärna går omkring och sjunger för sig själv.

Eftersom läget ser ut som det gör blev helgens planer avbokade och kalender plötsligt tom och vi passade på att åka till gravgården för att tända ljus på min morfars grav, då vi ändå var i knutarna. Han skulle ha firat nittiofemte födelsedag den kommande veckan.

I övrigt har det varit en lugn helg och vi tar dagen som den kommer. Har ju inte direkt några storartade planer inbokat i mitt liv framöver, så känns som att det är den enda vettiga inställningen. Vi får se hur det går helt enkelt, och tills dess tar vi det piano som Lana här ovan.

Thursday I don’t care about you It’s Friday I’m in love

Godmorgon (eller godkväll, då detta inlägg skrivs) – från denna fredag! V brukar för det mesta vakna någon gång under morgonnatten och då får han flytta över till vår säng för att somna om tillsammans med oss. Bland det mysigaste som finns att få vakna upp om morgnarna bredvid den här gosiga lilla busen.

Efter morgonbestyren bestämde vi oss för att gå ut och göra dagen. Det vill säga: traska hundra meter ner längs med vägen från huset för att samla pinnar och hoppa i varje vattenpöl vi såg.

Mm, vi hade helt klart VÅR i luften (var har ni er? … ha, ha, haa).

Dagen fortsatte sådär som lediga dagar på hemmaplan oftast gör – dock med bonusen att få svärmor/farmor på lunchvisit. Trevligt med lunchsällskap som utan knussel äter det man bjuder på liksom.

Tycker även det är skönt att V börjar bli så stor att han allt mer också kan sysselsätta sig själv. När jag gick iväg för att fixa med tvätten hittade jag honom nöjt sedan gungande för sig själv på sin ”gungelefant”.

Efter en tupplur för samtliga personer som var hemma i detta hushåll var vi redo för en ny omgång utomhus för att hoppa i ännu fler vattenpölar, rensa i rabatten och åka pulka över gräsmattan (man tager vad man haver när man inte får snö). Så här glada blir man övrigt av solsken samt över att ha gölligaste ungen i mannaminne (högst subjektiv åsikt) som sällskap.

Också snödropparna firade det fina vårvädret i eftermiddagssolen.

Denna lilla fredag avslutades med pizzamiddag, kextjyvas ur skafferiet samt galen dans genom köket till säkkijärven polkka. Skål och botten upp för det – trevlig helg!

en skottdag men snö, lördagsbrunch och ett loppisfynd

I lördags var det som känt skottdag – och det snöade dagen till ära. Helt klart värt att hurra för, eller hur? Att vi åtminstone sista dagen i februari fick lite snö, men nu när kalenderbladet är vänt vill jag bara ha vår, vår, vår. Ack, om det vore så enkelt.

Men för stunden var vi mycket nöjda som sagt.

Lana hängde såklart med ut för att hänga i snön med oss. Inte en chans att hon lämnar oss ur sikte. En dag när vi hade promenerat upp till mina föräldrar hängde hon med, mamma hittade henne på trappan (utan att veta att vi fanns inomhus), plockade in katten i bilen och körde hem henne. Tog inte många minuter innan Lana var tillbaka uppe på trappan igen. Väntar man på flocken så gör man, inte kan man ju bara sticka vind för våg tänker hon.

Tillbaka till skottdagen: vi hade en ganska lugn helg framför oss men ville ändå hitta på något trevligt, så vi packade in oss och i bilen för att köra iväg till min svägerskas lunchrestaurang Papaya där det serveras brunch på lördagar. Gott!

Videungen tyckte det var lajbans att få springa omkring och leka rövare med sin kusin. Kan knappt tänka mig alla hyss de två ännu kommer hitta på i framtiden.

När vi hade brunchat klart visade sig att snöstormen hade bedarrat och solen tittade fram! Spännande, cirka alla väderlekar på en och samma dag.

Efter brunchen körde jag iväg till Fiskars, som denna snabba dokumentation på dessa änder får beskriva. Skulle träffa ett brudpar som jag fotograferar senare i vår och fick mycket goda vibbar av både dem och festlokalen. Faktiskt väldigt trevligt att majoriteten av de bröllop jag dokumenterar denna säsong är belägna i närregionen. Skönt att inte behöva flyga och flänga allt för mycket samt att känna att man har ganska bra koll på de bästa fotoplatserna.

Slutligen: skottdagens fina loppisfynd och den ursprungliga orsaken att vi styrde kosan mot Ekenäs den här dagen – nämligen dessa fina trästolar! Såg dem svepa förbi i mitt facebookflöde dagen innan och höll alla tummar och tår att de skulle finnas kvar på Emmaus följande dag. Och det gjorde de, så de blev mina! Tills vidare får de bo i köket och mina gamla pinnstolar jag skaffade då jag flyttade hemifrån har fått ta en liten paus från vår inredning just nu.

om när man får bästisbesök och bjuder på vodkapasta

Hej, glad fredag! Har haft ledig dag och är mycket nöjd över det. Försöker i regel hålla fredagar ledigt (är anställd till 80%), men det har de första månderna av året inte helt till fullo fungerat. Hoppas på att det framöver löper på bättre. Dagen till ära fick en bordduk åka fram och tulpanerna möblerades om i en ny ”vas”.

Anledningen till detta piff var att vi skulle få finfint fredagssällskap av en utav Viddes bästisar. De hann typ bara in genom dörren, så satte dig ner så här. Nära, nära, för att läsa ett reklamblad tillsammans. Orimligt gulligt om ni frågar denna ej ojäviga morsa.

Dagens roligaste lek? Att plocka ner magneterna från kylskåpet och sedan gömma dem och sig själv i ett skåp för att sedan hoppa fram och ropa ”kuckuu”. Det är de små nöjena i livet, hörni.

Så blev det lunchdags! Alltid 100% mer kul att kocka mat när man har någon att bjuda till så lät mig inspireras av Sofia Woods kokbok och bjöd på Pasta à la vodka samt ugnsbakad fetaost och tomater med bröd. Är fortfarande i skrivande stund mätt efter detta födointag.

Videkvisten fick en ny jumper som vi var tvungna att prova på direkten (jaja, vet borde tvätta först…) och tycker att denna klädsel i kombination med tofsen signalerar 100% bus. Visst?

Nu tar vi helg, tjing!