utflykter & resor

en överraskningsdag i Helsingfors

I julklapp av mig informerade K mig om att han önskade sig en överraskning – och jag tog honom naturligtvis på orden. Så på julaftons morgon fick han ett kort där det stod att den tjugosjunde var han uppbokad för en dag med mig och inuti hade jag klistrat några ledtrådar om vad som skulle hända under dagen.

Efter en tågresa med lite halvmärkligt sällskap (en virrig småbarnspappa som tappade sitt bankkort och ett par som skulle på utomlandsresa men av deras diskussion att döma knappt verkade känna varandra sedan innan) var vi framme i Helsingfors. Med en barnfri eftermiddag och överraskningsprogram att vänta blir man tydligen så här peppad.

Vår första hemliga destination var Amos Rex. Detta programinslag var kaaanske med på listan mest för att jag själv ville gå dit, men man måste ju passa på att ta chansen när man får den! Någon fördel måste man ju ändå få roffa åt sig när man planerar en överraskningsdag, eller?

Det första vi gjorde var att vi bänkade oss på caféet Le Chat Doré, som var uppbyggt för och som en del av utställningen om Birger Carlstedt. Väldigt trevlig idé att låta ett café höra till utställningen och intressant då det var en replika av caféet med samma namn som öppnade på Unionsgatan för ungefär 90 år sedan.

Men om jag skall vara helt ärlig, var ingen av oss på ”kolla på konst-humör” så vi tog en halvhjärtad vända genom utställningshallen innan vi ansåg oss klara med besöket. Mest intresserade själva utrymmet och hurdana lösningar de gjort där inne – det var nämligen helt otroligt skönt och tyst att traska omkring där inne i källaren – trots att stället var fullt av folk. Vi kom fram till att det kuperade taket som var fyllt med cylindrar samt golvet som bestod av en massa små träklossar måste ha gjort underverk för akustiken. Hade typ kunnat lägga mig ner mitt på golvet och tagit en tupplur – så lugn var stämningen.

Efter museibesöket svirade vi på stan en stund och jagade utstyrslar och pynt till vår nyårsfest. Sedan var det dags för nästa inplanerade grej! Nämligen: Escape room. K har en fäbless för whiskey och jag hade hittat ett rum med skotskt tema vilket jag tyckte passade som handen i handsken. Förväntningarna var stora som ni kan se!

Det började bra, med relativt mycket flyt i ledtrådsletandet men plötsligt knackade vår spelledare på dörren och meddelar att hårdskivan har kraschat och vi måste avbryta spelet. Antiklimax! Men inte mycket att göra åt den saken, än att hoppas på bättre lycka en annan gång. Hoppas bara att det inte var vi som kraschade spelet, det vore ju allt snopet, haha.

Slutligen var det dags för kvällens sista programpunkt innan vi skulle hoppa på kvällståget hem igen, och det var middag på Pincho Nation. K hade tidigare pratat om att det verkar som ett kul ställe han skulle vilja besöka, och det var jag ju naturligtvis inte sen att lägga bakom örat.

Vid det här laget hade vi hunnit bli lite hungriga och hade således svårt att tygla oss själva då vi skulle beställa in maten, som ni kan se. Ungefär allt som såg gott ut beställde vi gladeligen in.

Så var överraskningarna slut för denna gången, och vi åkte nöjda, glada och extremt mätta hem igen.

your local pizza

Denna vecka har svept förbi ungefär med ljusets hastighet, så nu får vi ta ett litet hopp tillbaka i tiden och landa i förra fredagen då vi äntligen fick möjligheten att prova på traktens senaste restaurangtillskott, nämligen YLP – dvs. Your Local Pizza.

Lokalen var mysigt inredd med shackrutigt golv och fårskinn i stolarna. Mobilen i taket skvallrade om att lokalen en gång i tiden varit en fiskaffär.

Menyn var inte så lång, men innehöll flera spännande alternativ som man inte kommer över på en vanlig kedjepizzeria. Blev sugen på typ allt utom strömmingen.

Vi beställde in en Chef’s freestyle som denna kväll bestod av purjolök, körsbärstomat, rödlök och pumpafrön samt svamppizzan med trattkantareller att dela på.

En lite rolig detalj var att man inte blev erbjuden några bestick, utan uppmanades att äta med händerna.

Vattnet serverades ur en gammal alkoflaska.

Till efterrätt fick vi varsin sorbé av spännande, men dock hemlig smak.

En mycket trevlig middagsupplevelse in alles, ser fram emot att besöka stället igen för att prova på Cheesus eller pumpapizzan.

för fyra år sedan på Island

Grävde i en gammal hårdskiva på jakt efter ett par bilder jag skulle skicka iväg till försäljning (ja, det går bra att köpa bildbanksbilder av mig – i fall någon skulle undra över den saken) och tog på samma gång en avkrok via oktobermappen för att se vad jag hade för mig hösten 2015. Visade sig att jag var på Island och vaknade upp till denna utsikt för prick fyra år sedan. Inte illa!

Vi var på besök hos min gudson med familj, men just denna dag hade vi bestämt oss för att göra stan på egen hand och kika runt utan våra lokala superguider till värdar. Efter att ha bekantat oss med landets historia på ett museum styrde vi stegen vidare till konserthuset Harpa.

Väldigt spännande arkitektur! De gånger jag är ute och reser prickar jag ju gärna av lite spännande arkitektur på min to do-lista. Annat som alltid är ett måste är att besöka någon typ av hög höjd med bra utsikt, annars är resan inte riktigt komplett enligt mig.

Resten av förmiddagen kilade vi omkring i centrum av Reykjavik och dödade tiden bland annat i en skivaffär där man fick luta sig tillbaka i en gyllene soffa för att lyssna på musiken innan man bestämde sig för att köpa skivan. Kom hem med en vinyl fylld med isländsk indiemusik om jag inte missminner mig. Saknar faktiskt mina vinyler och spelaren som just nu som är bortplockade då vi inte riktigt har någon vettig plats för dem där inte Vidde kommer åt dem. Borde kanske fixa i ordning en liten musikhörna i mitt arbetsrum?

Innan det var dags att möta upp resten av gänget igen tog vi in på detta lilla mysiga café för att värma oss från regnet med lite kaffe och en och annan kakbit. Jag upplevde för övrigt centrum av Reykjavik som otroligt mysigt då det var av alldeles lagom storlek med många färgglada hus i udda former samt med en hel del konst i stadsbilden. Mera sådant, tack!

Toaletten på cafét gick i tema enligt Star Wars. Varför inte liksom?

Och det var den lilla dagen för fyra år sedan på Island. Önskar ”flyttnycklar” vore en riktigt grej så man snabbt och miljövänligt kunde flänga runt och hälsa på nära och kära som bor långt ifrån en. Tills det går i uppfyllelse får jag helt enkelt nöja mig med att drömma mig bort med gamla bilder tills vi får möjligheten att hälsa på igen.

till helvetet och tillbaka

Tidigt, tidigt på lördag morgon trängde jag ihop mig med ett dussin mer eller mindre morgonpigga scoutvänner på en liten buss och vi gav oss av i gryningen. Det var dags för vår kårs nya tradition – nämligen ledarvandringen!

Ungefär fyra timmar senare var vi framme vid Helvetinjärvi nationalpark och vårt äventyr kunde börja. Den första etappen var avsiktligt planerad så den var lite kortare på endast några kilometer, så vägen med all packning inte skulle bli allt för lång.

Framme vid vårt övernattningsställe, Hiedan maja, passade vi på att ta lunch- och kaffepaus innan vi fortsatte vår färd. Smakar kaffe någonsin godare än utomhus på scoutevenemang? Tror inte det.

Efter lunchen fortsatte vi vandringen genom nationalparken, som var väldigt kuperad. Visst hade jag noterat höjdkurvorna på kartan då rutten planerades, men blev ändå lite förvånad då vi möttes av alla trappsteg som skulle bestigas innan vi var framme vid vårt mål. Kändes minst sagt i benen, men som tur hade man vacker natur och gott sällskap att njuta av på vägen.

Var eventuellt ett par gånger jag övervägde att bara lägga mig ner i mossan och vila en stund (utöver gången jag ofrivilligt snubblade omkull). Såg ju onekligen ganska inbjudande ut ändå.

Väldigt många trappsteg, stigar och spångar senare var vi framme vid ”Helvetinkolu” och kunde slå oss ner och njuta av utsikten.

Helvetinkolu är en passage på bara några meters bredd, som också är det främsta kännetecknet för denna nationalpark. Med en nästan 40 meters höjd var det minst sagt en imponerande syn.

Fattades bara ett gäng Borkarövare som skulle hoppa över passagen där uppe så hade en lätt trott att en hamnat rakt in i sagan om om Ronja Röverdotter och stod vid Helvetesgapet i Mattisborgen.

Efter att ha tagit en genväg som bokstavligen blev en senväg, då vi aldrig hittade stigen som var utmärkt på kartan – var vi någon timme senare tillbaka vid vårt övernattningsställe. Var nöjd över att vi tagit oss igenom vandringen utan större strapatser eller skavsår, speciellt vad gäller mig själv då jag både är långsam och ovan vad gäller längre skogsvandringar.

Dagen avslutades med en gemensam middag och bastubad. Passade även på att ta årets första (och förmodligen enda) dopp – bättre sent än aldrig! Därefter stupade de flesta i säng, trötta efter en lång dag.

Följande morgon vaknade vi upp till regn och som de vädertåliga scouter vi är, bestämde vi oss för att skippa vandringen och istället tog vi en långsam start på dagen då vi samlades för frukost kring långbordet i stugan.

Vi passade även på att spela Värvet – det sociala spelet, vilket var roligt då alla i sällskapet inte kände varandra sedan tidigare. Dessa egenskaper tilldelades mig.

När det endast var en dryg timme kvar tills vår buss skulle anlända till upplockningsplatsen, tog vi våra rinkkor på ryggen och vandrade iväg i regnet. Hade otroligt bra timing och kom fram precis när bussen vek in för att plocka upp oss.

Än en gång fick vi bevisat att i scoutsammanhang spelar ålder och erfarenhet ingen roll när man umgås och att man kan bli scout oavsett om man är sju, sjutton eller trettiosju. Hade väldigt roligt med hela gänget, och varken regn eller trötta fötter kunde rubba humöret. I vilken nationalpark borde vi vandra nästa år?