om brev till framtiden

Mitt bland allt velande om vilka tapeter och vilken takpanel vi skall välja till sovrummet har jag åtminstone haft en grej helt på det klara. Något som visserligen inte gör så mycket för helhetsintrycket inredningsmässigt men som varit viktigt för mig att få gjort – nämligen att skriva brev till framtiden att hittas av framtida husrenoverare. Förhoppningsvis öppnar ingen upp de här väggarna igen på ett bra tag, men eftersom jag själv gått omkring och drömt om att hitta något riktigt spännande fynd, var detta självklart för mig att det måste göras.

Viktigt att alla i familjen är med och författar texten!

Några bilder fick också åka med i kuvertet, så de framtida Sutarkulla-borna skall veta hur de som bodde här på 2000-talet såg ut. Dessa bilder är ju kanske inte så tidstypiska, men varför inte skapa lite huvudbry när man har chansen? Vi tog dem i samband med att vi skulle på årsfest och hade klätt upp och till tänderna och passade på att fota oss i allvarlig, gammaldags stil.

Här får nu brevet ligga under den nya väggen i väntan på att någon förhoppningsvis ganska långt in i framtiden får för sig att öppna upp allt igen. När verandan och hallen renoverades för ett antal år sedan hittades några gamla ryska koppar under golvet så överväger att även gömma några skatter under golvet. För att matcha det tidigare fyndet kanske en muminmugg vore det självklara valet – det vore ju i alla fall lite roligt att hitta tänker jag. Sen måste ju givetvis en dagsfärsk Västra Nyland samt ett par barnskor (som enligt skrock ger hemmet lycka och friska barn) också få följa med under golvplankorna. Men efter det måste jag nog sätta stopp, annars har vi lika mycket bråte under vårt nya golv som det finns under golvet ute på vår vind. Och det är inte lite grejer kan jag meddela.

om de nygamla dörrarna

Att man kan hitta ett och annat spännande på vår vind och i uthusen börjar vara sen gammalt och jag misstänker att farmor och farfar kanske höjt på ögonbrynen ett par gånger över allt ”bråte” jag gräver fram och tar i användning. Senast i raden vindsfynd står dessa dörrar, som jag har tänkt att skall läggas in till vårt nya sovrum.

Dörrarna har tidigare stått i öppningen mellan verandan och tamburen, men jag kan själv inte minnas att jag sett dem i huset så misstänker att de stått ute på ladugårdsvinden i minst 30 år, antagligen längre. Att byta tillbaka till ett par pardörrar vid verandan, men vid den yttre ingången vore för övrigt drömmen. Granngården har ett par lerblåa dörrar i sin huvudingång och jag brukar kika suktande på den då jag promenerar förbi. Så fint!

Dörrarna hittade vi i förvånansvärt bra skick, med tanke på hur länge de stått ute. Inte de minsta bågnade, men däremot skall de få lite kärlek i form av linoljefärg, nya glasrutor och nytt handtag. Funderar även om själva låshuset borde bytas, men vet inte om det blir ett för krångligt projekt för en simpel hemmafixare som jag som inte har allt för mycket erfarenhet av byggnadsvård?

Och här är alltså platsen som ett större hål skall sågas upp så pardörrarna ryms in. Tror det kommer göra mycket för vår sal också, som nu är ganska mörk och dyster. Den nuvarande dörren är ju också gammal och väldigt fin, så jag hoppas vi i något skede kan återanvända den och placera den någonstans var vi just nu har en ny dörr. Vi har ju lite gott och blandat av dörrstilar i det huset och skulle vara trevligt att få till en röd tråd genom att återgå till de äldre modellerna.

spridda oktoberskurar

Hej hallå. Har påbörjat detta inlägg cirka femtioelva gånger under lika många dagar (om vi bara överdriver en liten aning), så får se om vi kommer till botten av inlägget idag. Vem vet? Sitter och dricker kaffe och njuter av tystnaden som råder då dagens sömnflow verkar flyta på lite bättre än igår. Ett förkylt barn som inte kan sova i kombination av en förkyld moder som verkligen, verkligen vill sova ger inte det direkt bästa slutresultatet om vi säger som så. Det hela slutade med att jag gav upp efter 2 timmars vagnvaggande och ingen sov överhuvudtaget så samtliga var ganska trötta och gnälliga som en härlig bieffekt av det hela. Mmm.

Det är ju tur att de där lite jobbigare stunderna (relativt) snabbt glöms bort sedan, då Videungen är gullig så det förslår mellan varven. Han har även nu börjat säga ”mamma” mer frekvent vilket får en att se med mer blida ögon på de flesta av situationer.

När vi ändå är inne på ämnet ”saker som värmer mammahjärtat” kan vi ju tillägga barnets uppenbara intresse för litteratur. Till varje dags standardprogram hör att han hänger här vid hyllan och försöker klättra upp efter sin favoritbok (vilket än så länge misslyckas, så istället får han hojta tills någon kommer och hjälper honom).

Favoritboken, då? Ja, det är naturligtvis ”Hur gick det sen?”, som vi läser minst en gång om dagen. Misstänker att vi snart får skaffa en reservbok eftersom Videungen är lite väl ivrig med att få bläddra själv i denna och det har redan lagt sina spår. Drömmen vore ju om denna bok kunde komma ut i bläddervänligt format för de där lite mindre händerna, typ på tjockare paffsidor. Förlaget, hör ni mig?

I lördags skulle vi gå på kalas och jag hade lovat baka en tårta till födelsedagsbarnet. Dessvärre var både jag och Videungen hängiga så vi fick inhibera vår kalasnärvaro, men tårtan måste ju bakas ändå. Finns få saker jag tål mindre än när folk inte håller vad de lovar, så den standarden är jag noga med att även hålla själv.

Dock kan det konstateras att jag inte är någon tårtbakerska by blood, resultatet här ovan är nämligen försök två då jag inte vågade skicka iväg den första tårtan på kalas då den blev ful som stryk, haha. Riktigt god var den nog konstaterades det på eftermiddagskaffet med familjen, men inte alls representativ. Så det blev att skrapa ihop fyllning till en andra tårta som sedan, enligt ursprungsplanen, dekorerades till en stubbe med två små rävkompisar på.

*Och precis där bryter vi inlägget med anledning av vaket barn* – och så här x antal timmar senare minns jag inte riktigt vad jag ville säga med denna bild? Kanske illustrera den fridfulla kvällen jag hade för mig själv när barnet väl sov och mannen var ute på egna äventyr? Passade i alla fall på att tända ljus, ta ett fotbad och spana på serier som i vanliga fall inte godkänns att titta på under vår gemensamma tevetid.

I söndags var det dags för det stora barnloppiset som ordnas i Seminarieskolan i Ekenäs varje vår och höst. Bra tillfälle att bunkra upp med lite kläder, krocka in i bekanta samt bli allmänt klaustrofobisk av den ohemula folkmängden. Med anledning av den stora trängseln orkade jag inte kolla runt så supernoga men var nöjd över att hitta en vinterhalare till Vidar i prick rätt storlek för en femma. Kan i ärlighetens namn bli lite störd på folk som säljer grejer svindyrt på loppis, om nu en halare börjar kosta 50€ i andra hand kan man ju lika gärna köpa en ny?

Så här nöjd familj har man när alla killarna är samlade. Har på känn att Louie och Vidde ännu kommer bli bästa kompisar.

Så hoppar vi över till dokumentationen ifrån denna dag. Sömnen (alltså ursäkta all denna beskrivning av V:s tupplurar – men känns som det är de som är avgörande för hur min dag ser ut?) gick lite bättre än igår, så fick en hel massa gjort. Hann både skrapa färg från de nygamla dörrarna vi skall lägga in i rummet samt spackla sovrumsväggarna. Har även börjat få lite kalla fötter för Nocturne-tapeten som jag var helt inne på här tidigare och undrar om vi trots allt borde välja en tapet med ett lugnare motiv? Får ta och beställa några tapetprover till och ta mig en funderare på saken.

Och ungefär där tror jag vi lägger punkt för ikväll. Lite spridda skurar i detta inlägg, men så får det bli ibland.

om jag skulle tapetsera om här hemma

Jag har ju konstant minst tre husrelaterade projekt på gång – i mitt huvud. Möts alltid av samma ”ja, nu är hon på gång igen – suck”-min när jag presenterar att jag kommit på något nytt jag vill åstadkomma här hemma renoveringsmässigt. Skyller på att jag just nu tillbringar väldigt mycket tid i hemmet plus att vi ju trots allt han ganska många kvadratmeter under vårt tak så listan tar inte slut i första hand.

Det senaste lilla ”inredningsprojekt” jag ägnat mig åt är att fundera på hur vi skulle kunna tapetsera om här hemma. Just nu går färgskalan i en ganska jordnära kulör i de flesta rum och väggarna är enfärgade, men jag skulle vara sugen att lägga lite mer sprätt på det hela med ett gäng mönstrade tapeter. Eftersom vi ändå snart skall få upp någon form av färg eller tapet på på väggarna i vårt blivande sovrum passade jag på att beställa några extra tapetprov när jag ändå var i farten. Alla tapetprov kommer från Borås tapeter.

Först ut har vi köket. Här tror jag denna tapet som heter Thistle skulle göra sig otroligt fin tillsammans med bröstpanel i någon grönaktig nyans. Motivet känns lagom tidlöst och är inte för somrigt trots sitt blommotiv. Vill ju ha en tapet som passar in alla årstider, så att det inte blir för mycket ”sommartorp” över det hela.

Där skulle den allt sitta fint. Visst? Den lilla udda tavlan till höger om tapetprovet är föresten ett gammalt vykort som fin faster ramat in och gett till min farmor och farfar. Tavlan blev kvar när de flyttade och jag tyckte den var för sympatisk för att plockas bort trots att den kanske är lite märkligt placerad just nu. Det står ”Tänk i varje nöd och fara, varje motgång och besvär, att det kunde vara vida värre än det är” på den.

Så till det blivande sovrummet! Ja, den med gott minne minns kanske att vi inledde renoveringen redan förra hösten – men vi har låtit detta projekt gå sakta framåt då vi inte har någon brådska med att få rummet klart. Vi ryms ju gott och väl i resten av huset under tiden. Här har jag blivit väldigt sugen på tapeten Nocturne. Blev lite tveksam i något skede då det kändes som att den ploppade upp överallt i mina sociala flöden (man vill ju vara en unik jävel, hehe) – men konstaterade att jag ju knappast kommer lägga min fot i de hem där jag sett denna skymta så ganska onödigt att känna att man ”kopierar” någon annan.

Tapeten finns i flera olika nyanser och jag beställde hem två prover som går i blått. Just nu lutar det mot att vi kanske väljer den i de aningen varmare tonerna till höger, men vi får se. Får ta och hänga upp bitarna och testa dem i lite olika dagsljus och på olika väggar för att se vilken som passar bäst.

Men tror absolut den skulle bli fin – och vem vill inte sova i ett blomhav, som min vän Julia så fint uttryckte det.

Så vidare till hallen. Här har jag länge drömt om att slänga upp tapeten Herba. Provet gör inte tapeten rättvisa, men här syns mönstret tydligare.

Skulle nog bli fint!

När jag orienterade runt bland alla de olika tapeterna snubblade jag över kollektionen Newbie Limited Edition, som har en fantastiskt rar tapet mönstrad med skogsdjur som skulle vara fin i Vidars rum, åtminstone på en vägg. Om någon skulle få för sig att vilja ge en en tapet i födelsedagsgåva till honom kan jag passa på att meddela att den heter Forest Friends, dock utgår kollektionen den sista augusti.

Det sista tapetprovet hade jag ingen specifik plats i åtanke för då jag beställde det – men kom fram till att det kunde fungera ganska bra i vår trappuppgång upp till övre våningen. Där är just nu väldigt mörkt och trist och väggen skulle definitivt må bra av att piggas upp av något riktigt härligt med stort mönster. Eller hur?

Just denna tapet heter Foxglove, och syns på bild lite bättre här. Tänker att trappan vore en utmärkt plats för en tapet med lite större mönster då det inte är en plats som man vistas på jättemycket och på så vis kanske inte tröttnar på den lika snabbt.

Vad tror du om mina planer? Hittade du någon favorit bland dessa?