spridda novembertankar och ett litet kulturtips

Hej november, välkommen! Vad kännetecknar denna månad bättre än den gråsdaskiga verkligheten som fångades på bild här ovan? Femtio nyanser av grått, jajamän. Samtidigt som denna månad är väldigt mörk och grå kan jag tycka att den är ganska skön. Kraven är liksom nere på ett minimum. Man måste inte njuta av något väder och julruschen med allt vad det innebär har ännu inte dragit igång.

Det gråa vädret till trots, har vi ändå försökt vara ute varje dag. Känns som att jag har noll fantasi vad man kan hitta på ute just nu så här mellan höst och snöigt vinterväder då vi inte ännu barnanpassat gården med gungor, sandlåda och annat kul men det verkar inte bekomma Vidar särskilt mycket. För bara några veckor sedan var han fortfarande väldigt skeptisk till konceptet utekläder och satte sig helst ner på gräsmattan i väntan på att få gå in igen, men nu verkar han ha kommit över det och sätter av i full fart längs med vägen. Fint så, nästa vår är det bara att skicka iväg honom på egen hand upp till mormor och morfar då (skoja! ifall någon trodde jag menade allvar).

I onsdags piffade jag till min uppenbarelse då vi skulle iväg och vara lite kulturella. Inser även att det börjar bli dags att trimma den tjocka gardinen till hår också, utan det där spännet försvann ju nästan halva ansiktet bakom håret. Som vanligt till hösten när jag äntligen sparat ut håret till en jämn längd, blir jag igen sugen på att kapa en riktigt tjock, rak pannlugg. Det är en cirkel som aldrig slutar upprepa sig.

Men ja, iväg och vara kulturella skulle vi ju. Vi började på Köttkontrollen med ett varsitt glas vin och lite chips.

Så här go’ blir man av att spontant få en barnfri kväll mitt i veckan.

Kvällen fortsatte på Tryckeriteatern där vi skulle gå på premiären av Med risk för RASeborg. Upplevde manuset som lite kaotiskt, men kan även tänka mig att det var premiärnerver som talade och att det tar någon föreställning innan allt sitter som gjutet. Men pjäsen var absolut sevärd och bland skådisarna fanns några riktigt pärlor. Gillade speciellt insatserna av ”Boxmästaren”, ”Mowgli” och ”Gittan”. Även plus för Harry Potter-referenser och en eloge till Hurja Piruetti som gav showen ett rejält lyft med sina duktiga dansare.

Idag hann vi precis hem från vår promenad innan årets första snö singlade ner från himmelen. Som vanligt hade vi sällskap av Lana som såg till att Vidar inte somnade och att vi inte gick för långt hemifrån genom att jama så högt och mycket hon bara kunde. Tungt liv att vara katt och vara tvungen att hålla koll på flocken jämt och ständigt.

om allhelgonahelgen

En lugn och ganska stillsam allhelgonahelg passerade. Det har varit en höst med mycket program kring veckosluten, så nu kändes det skönt att bara få vara. Allhelgona till ära passade jag på att duka upp med bordduk och ljus och svängde ihop en frittata med inspiration från min nya kokbok. Oklart om någon annan i familjen noterade den lilla ansträngningen men undertecknad upplevde det i alla fall som mysigt. Skrattade senare under helgen åt att K antagligen inte kunde bry sig mindre om inredningsdetaljer jag smyger in i vårt hem, men när jag skulle välja timers till våra eluttag fick jag absolut inte välja en ”ful” sort enligt honom.

Efter lunchen åkte vi till ett par gravgårdar för att tända ljus. När vi steg in på gravgården i Tenala stannade Vidar upp då vi klev in genom porten och vinkade. Man vet ju aldrig men kan ju hoppas att det var en glad liten gubbe på sin röda moped eller världens snällaste mormor som stod där och hälsade på honom.

Hoppas ni har det bra, mormor och morfar, var ni än är.

På söndag fick vi finbesök av Freja och Vidar var inte sen med att krypa upp i hennes famn med en bok.

Till söndagsfikat blev det bananbröd ur tidigare nämnda kokbok. Vet inte vad som farit i mig, men inte vore det ju helt otrevligt om denna inspiration till bakning och matlagning håller i sig resten av november. Håller tummarna.

om vintertid, bokmässa och en namngivningsfest

Hej från en grå och stillsam söndag. Behövdes sannerligen efter ett par dagar med mycket program och en natt som varit lite sisådär. Natten matchades naturligtvis med klockan som ändrades till vintertid så att få en sovmorgon kunde vi lätt glömma med ett barn i huset som inte hiffat konceptet med att ändra klockan. Under helgen stod bokmässa och kompishäng i Helsingfors i ett dygn på schemat. Känns onekligen lite lyxigt att ha blivit unnad två helger ”på vift” under samma månad, men misstänker att orken och tiden för det kommer tryta då jag snart går tillbaka på jobb och både kommer jobba med kommunikatörsjobbet samt mitt eget företag. Så bäst att passa på nu!

Gjorde bokmässan med detta eminenta gäng! Lyssnade på ett par föreläsningar, drack snordyrt kaffe, navigerade mellan de olika montrarna och klämde på fina böcker. Kom även hem med typ ett kilo fångst eller två. Fast vi hängde på området i fyra timmar hann vi bara se en bråkdel och konstaterade att man nog hade behövt någon dag till för att traggla sig igenom allt. Vinylområdet blev exempelvis helt osett, men det var kanske lika bra med tanke på pengapungen.

Dessa snitsiga orakelkort hade man ju ogärna tackat nej till, men fick lägga band på mig själv och lämna dem kvar i hyllan.

När vi ansåg oss klara med mässan landade vi hemma hos Laura, som har en helt otroligt mysig lägenhet. Lagom möra efter en mässdag bunkrade vi upp med ohemula mängder pizza, chips samt vin och parkerade oss djupt ner i soffan för att uppdatera varandra om Lifvet.

Här är största delen av böckerna jag inhandlade, men kokboken skall min svägerska få. Ångrar nästan att jag inte plockade med ett exemplar till mig själv också, skulle definitivt behöva få lite inspiration till höstens vardagsmat.

Hade nästan helt ställt in mig på en hemmakväll, men plötsligt hittade vi ändå oss själva sedan här – på Siltanen. Trängde in oss på det mörka dansgolvet som hade temat österländsk musik denna kväll. Fick även snällt konstatera att jag kanske inte riktigt är den vassaste kniven på dansgolvet längre (haha, inte som om jag någonsin varit det men…) Att man ens orkade svira runt i typ fem timmar på raken back in the days övergår nästan mitt förstånd. Vem behövde ett gymkort när man körde träningspass varje lördagnatt?

Följande morgon hade vi kommit överens om att styra upp en rejäl frukost. Inget nytt under solen där dock, för det gör vi ju i princip alltid då vi ses.

Ett värdefullt dygn, att få hänga ostört med goda vänner. Så känner att detta lilla citat får avsluta den första delen av helgstrapatserna.

Väl hemma från Helsingfors åkte vi raka vägen iväg på namngivningsfest för att fira lilla Wendela. Dock fick vi än en gång konstaterat för oss att stora galej med mycket folk och ljud inte alls är någonting för Vidar. Så vi fick tacka för oss relativt snabbt och ta en lugn hemmakväll istället, vilket i och för sig var ganska skönt.

Tydligen har Vidde Vids högkänsliga drag precis som jag, för även natten blev den stökigaste på länge med otroligt dålig sömn. Precis samma som hände då vi hade med honom på en julkonsert i kyrkan för ett knappt år sedan så nu har vi definitivt lärt oss av våra ”misstag” och får lov att skaffa hörselskydd eller liknande åt honom om vi skall vistas i miljöer med för mycket stimuli. Borde kanske haffa ett par till mig själv på samma gång, vore otroligt skönt.

från en höstlovsvecka

Förra veckan fick vi ett oväntat men välkommet ”höstlov”. K var nämligen hemma från jobbet på grund av förkylning och trots att sjukdomsfall kanske inte hör till den roligaste anledningen till ledighet var det riktigt skönt att vara hemma med alla i familjen under en hel vecka. Vi har ju inte direkt varit bortskämda med långa gemensamma ledigheter under de dryga 6,5 år vi varit tillsammans så denna vecka kom som ett skönt avbrott i vardagen – åtminstone för min del (men tror jag kan tala förr oss båda i detta fall).

Hösten har i vanlig ordning svept förbi i en rask takt och jag har försökt mitt bästa att njuta av det sista som är kvar av den ”fina delen” av hösten. Har på senaste tiden knegat på med att få min muralmålning vid tågstationen klar samt haft några fotograferingsuppdrag inbokade. Alltid lika trevligt när gamla kunder återvänder i nya familjefotograferingsärenden. Men mest har vi förstås bara varit och tagit dagen som den kommer.

Avslutningsvis en bild på finbesöket vi hade härom dagen. Hör ju lätt till en av dagens höjdpunkter om råkar få syn på något djur (utöver våra egna katter) som stryker omkring här på gården. Och man behöver inte direkt bli besviken – här brukar allt från mårdhundar och harar till älgar och grävlingar (om man har tur!) synas till. Idag svepte en örn förbi högt ovanför våra huvuden när jag var ute och promenerade med barnvagnen. Mitt mål är att få Vidar att bli lika exalterad som jag då jag ser något djur som är på visit på vår gård. Kan ju meddela att han jag är gift med inte riktigt är där. Han blev nämligen måttligt road då jag en gång vaknade mitt i natten, gick förbi köksfönstret och råkade se ett par hjortar på gården och hojtade ”KOM OCH SEEEE!”. Av någon anledning tyckte han jag inte var helt rimlig som väckte honom mitt i natten på grund av det, hehe. Men hörni! Är det något jag fått lära mig är det att det är de små sakerna i livet man skall glädjas av och i mitt fall går helt klart djur rakt in på topplistan över glädjeämnen.

Något annat som gör mig väldigt lycklig exakt varendaste en morgon är att se när detta vita lilla fluff återvänder hem från sina strapatser på morgonen. Så fort hon hör att man kommer ut på trappan och lockar på henne brukar hon sätta av i full galopp hemåt längs med vägen. Andra har som morgonrutin att koka omsorgsfullt kaffe, lusläsa tidningen eller kanske gör någon typ av hudvårdsrutin. Jag? Stå barfota på trappan och näst intill ryser av förtjusning när jag ser att min katt ser mig och skyndar sig hem.

om en helg i åbo

När jag fyllde år i somras fick jag en ”Birthday vacation in Turku” (viktigt med engelsk titel för extravagans) av mina goda vänner Sandra och Jasper. Beskrivningen löd: ”lämpligt datum väljs av trött småbarnsmamma som behöver lite egentid och kompishäng. […] Inkvartering med havsutsikt och utbäddbar soffa med tillhörande hundhår som extra komfort.” Jo man tackar!! I lördags var det äntligen dags för denna magnifika minisemester i landets före detta huvudstad.

Så skönt att få tid att bara kravlöst strosa runt och lära känna de nya kvarteren de bor i, umgås, äta gott och spela spel utan någon (förutom eventuellt hunden) som pockar på ens uppmärksamhet och fokus.

Till kvällen hade Sandra bokat bord åt oss på Pincho Nation. Gillar ju ställen som går starkt in på olika teman och här var det cirkus som gällde för hela slanten. Vad som var speciellt med detta ställe var att man beställde all mat och dryck rakt via en applikation i telefonen och sedan var det bara att hämta det man beställt från bardisken när det var klart. Menyn bestod av en massa små tapasrätter som man kunde plocka ihop enligt smak och tycke och serverades på en lång planka. Uppskattade konceptet att kunna beställa in flera små rätter man gillar istället för att vara tvungen att bara välja ut en grej man skall äta.

Efterrätt kan man ju inte heller låta bli, så beställde in en historia med chokladmousse, passionssorbet och karamelliserade popcorn.

Efter maten tog vi en kort promenad längs ån, det måste man ju passa på att göra när man en gång är i Åbo.

Men sen skyndade vi oss hem för att ha spelkväll och hann plöja igenom hela tre spel innan vi ansåg att klockan var läggdags. Så sjukt bra att ha kompisar som älskar sällskapsspel nästan mer än man själv gör. Spelet på bild, Azul, var nytt för mig och gick ut på att man skulle samla poäng genom att ”kakla” sin platta med de små knapparna. Både estetiskt och kul! Sedan körde vi några andra strategispel också, det hör till man hänger med dessa två.

Följande morgon dukades denna maffiga brunch upp. De liksom slutade aldrig att fylla på med grejer som skulle ätas kändes det nästan som. Vänner med passion för sällskapsspel och brunch – det är livet det kan jag meddela! Tack för visiten, jag kommer gärna igen. ♥

om att fira med en brunch

Som det tvättäkta lilla lejon jag är, var det ju klart att jag ville ställa till med något litet firande då jag fyllde år – så det fick bli en söndagsbrunch för en knippe vänner. Det ösregnade dagen till ära, men det gjorde ingenting då vi kunde hålla till på verandan.

Drog ut klaffbordet och bar in bänkar så alla skulle få plats och dukade upp med allt möjligt gott jag kunde komma att tänka på.

Ägg, olika pålägg, frukt och chokladbollar bland annat.

Och så morotskaka som blivit över från firandet med familjen dagen innan. Kanske ett självklart tips – men genom att servera en redan påbörjad kaka så här gör det betydligt festligare än att placera en halv kaka på bordet.

Knåpade i alla hast ihop servettringar av lite ståltråd. Note to self: skaffa tjusiga servettringar och servetter i tyg. Kanske på to do-listan innan jag fyller trettio?

Ett mycket viktigt inslag är att välja ut muminmuggar enligt vilka man tycker passar ihop med gästerna bäst.

Brödet fick hänga i en korg på sidobordet då det blev lite mycket av den varan. Men oroa er icke, resterna förvandlades till fattiga riddare ikväll.

Och så, som pricken över i:et – yoghurt med granola och bär i små glas. Så kunde brunchen börja!

Väldigt mysigt att få tränga ihop sig på verandan med kompisar man inte hinner se så ofta. Även ett bra trick att börja firande mitt på dagen (vilket i och för sig är ganska logiskt med tanke på brunchtemat), så kunde vi mer eller mindre obehindrat hänga i flera timmar utan att någon hade bråttom hem för att klockan var för mycket.

Bubbel skulle det också vara, var ju trots allt en födelsedag vi firade!

Alla gäster dök upp med fina blommor, så nu kunde man nästan tro att jag öppnat en liten blomsterbutiksfilial på verandan. Dessa fick jag av Riina.

Vidde Vids var sedvanligt extremt nöjd i Sandras sällskap.

Ja, ni ser ju. Nöjdare grabb får man leta efter.

När alla magar var mätta drog vi fram lite spel. Som den obotliga vinnarskalle jag är var jag hemskt nöjd över att kunna svaret på de flesta frågorna i Harry Potter-trivial som vi testade. Fick mig även att vilja läsa om böckerna igen, då det är ganska många år sen sist (tror jag gick i gymnasiet?) – men huuur skall man hinna plöja de tegelstenarna till böcker samtidigt man jonglerar babyliv?

När gästerna åkt hem och jag plockade undan all disk fick jag besök av en liten fjäril.

Och kolla detta palettblad som blivit helt galet stort. Gav en stickling till Riina någon gång i vintras och för ett tag sedan undrade hon hon fick ge tillbaka ”sticklingen” pga utrymmesbrist – och kom bärande med denna i famnen. Dubbelt så stor som plantan jag gav sticklingen från. Nu måste jag bara klura ut var den skall få bo senare i höst då det blir för kallt för den på verandan.

Och det var det avslutande fireriet på födelsedagsveckan det. Nu får vi hoppas att resten av augusti fortsätter i samma trevliga stil.

välkommen & hej igen!

Hej och välkomna till den återuppståndna bloggen som tog en liten julisemester och nu flyttat hit till denna nya plats från ratata. Vi får hoppas att samtliga inblandade trivs – framför allt jag som hade hunnit bli rejält bekväm av mig på den gamla portalen där jag hängt omkring i åtta år. Men bra med förnyelse, nu kör vi!

Är en rätt så gammal bloggräv som hängt runt på diverse bloggportaler de senaste femton åren. En eloge till den som hängt med ändan sedan tiderna på x3m, blogg.se, blogspot och nu senast ratata. Eftersom den sistnämnda sidan inom kort kommer att gå i graven och inte riktigt är kompatibel med denna plats, kommer även alla dryga 2000 inlägg snällt få begravas med den. Så om någon nyfiken vill luska ut de senaste åren i mitt liv hittas det ännu ett litet tag på miilo.ratata.fi innan den sidan försvinner för gott med allt sitt innehåll. Men annars kör vi alltså på med ny kula härifrån.

För den oinvigde kan jag ju förstås avsluta detta första inlägg med att berätta lite om mig själv. Kallas Miilo och bor på den vackra landsbygden i Karis med Kisse, katter och en mycket glad och energisk liten knodd som snart förgyllt våra dagar och förkortat vår nattsömn under ett års tid. Är för tillfället ännu mammaledig ett litet tag till innan jag återvänder till mitt jobb som kommunikatör på en av folkhögskolorna i staden. Driver även mitt eget företag där jag främst tar emot olika typer av fotouppdrag. Utöver det blir det förstås mycket familjehäng, små vardagsäventyr och så lite renoveringsprojekt i vårt hundrafemtio år gamla hus då det finns tid och besparingar över.

Välkommen och hej, vi hörs snart igen!

Följ gärna min blog med Bloglovin