Välkommen att ta del av vår midsommarafton! Vi började dagen med att bada i poolen hos mormor och morfar, då det visat sig att lilla V är ett riktigt blötdjur som älskar vatten.
Därefter åkte vi ner till Sommarboden i Snappertuna, som min kusin driver, för att köpa jordgubbar. Goda, snälla gubbar – odlade utan bekämpningsmedel eller annat obehagligt.
På vägen hem stannade vi för att plocka midsommarblommor.
Trevligt med en midsommar där blommorna inte redan hunnit blomma ut, så jag passade på att roffa åt mig lite av varje.
Vägrensblomstret fick sällskap av bland annat pioner från trädgården och sedan fick buketten åka raka vägen ut på trädgårdsbordet för att invänta våra gäster.
När det gäller midsommar och blommor går jag efter devisen more is more.
Jag band kransar till mig och min lilla midsommarkille och mutade honom att hålla kransen på huvudet så mycket att jag fick till ett par bilder med hjälp av ett dominokex.
Sötaste sommarkillen jag känner.
Gästerna anlände och det blev dags att slå igång grillen och äta middag.
Och därefter kaffe och midsommartårta.
Vips hade vi plötsligt blivit erbjudna barnvakt över natten av mina föräldrar och Caroline trollade fram ett gäng mojitos.
Och så satt vi och njöt av solnedgången och den kanske varmaste midsommaren i mannaminne? Kändes nästan som att man fuskade när man satt ute utan någon form av rock på sig.
Innan vi avslutade kvällen med att gå in för att duka fram ett riktigt maffigt tapasbord, körde vi en omgång mölkky. Både Lana och hunden Nova hjälpte ivrigt till, som ni kan se.
Ett litet, men mycket trevligt midsommaraftonsfireri!
De sista punkterna på min to do-lista börjar ås småningom vara avkruxade och nu inleder jag officiellt mitt sommarlov, hurra! Den som är petnoga kanske skulle benämna det som ”permittering”, men så tråkig tänker inte jag vara. Ser fram emot en hel drös av veckor då jag inte konstant måste vara uppkopplad och jonglera jobb med underhållning, umgänge och omhändertagande av mitt barn. Har liksom blivit väldigt spridda skurar vad gäller fokus på precis allt i mitt liv denna vår.
Kanske detta blir sommaren som går till historien att bli riktigt lugn, mysig och framför allt jobbfri? Visst vore det allt något för denna lilla arbetsmyra! Ser fram emot en sommar där vi inte måste ha bråttom någonstans med långa lediga helger på hemmaplan. För vem behöver resa iväg när man redan bor i ett litet paradis?
Innan jag är mental redo att switcha om i huvudet till sommarlov och juni måste vi bläddra tillbaka till maj. Vore ju hemskt oschysst att lämna en av de finaste månaderna när allt vaknar till liv odokumeterat. Och uppenbarligen har jag inte hunnit sätta mig ner för att samla tankarna och formulera mig innan nu, så gör er redo för ett massivt inlägg.
Okej, vi börjar här. Någon gång i början av månaden när skalhalare ännu behövdes och tulpanerna blommade så vackert i rabatterna.
Mycket har stått på paus denna vår, men vedtalko är inget en kommer undan då man har ett vedeldat hus. En morgon hade pappa packat med sig värsta picnic-korgen fastän vi inte hade meddelat om vår närvaro, så säker var han på att vi skulle komma förbi i alla fall. Och han hade ju inte direkt fel.
På mors dag plockades det givetvis vitsippor till mamma, allt annat vore skam. Vill även i samma veva tipsa alla män med en mamma i sin direkta närhet att lyssna på de 20 första minuterna av det senaste avsnittet av pms-podden, ” Fluff me up, bitch”.
Denna syn har varit det enda normala och ständigt återkommande temat denna vår. Barnet som springer hem till mormor med katten i släptåg.
Finns ingenting man inte skulle gilla i denna bild.
På jobbfronten har det varit riktigt intensivt hela månaden. Förutom att jag varit ensam (vuxen) hemma och jobbat på distans i sällskap av mitt lilla yrväder har foto- och filmuppdragen rullat in i nästan en för stadig ström. Men har inte velat tacka nej till för mycket då jag vetat att en permittering lurat kring hörnet.
Det bästa för att rensa huvudet har varit kvällspromenader i sällskap av någon podd – eller som här, vår katt. Omöjligt att smita undan hennes radar om hon inte ligger och sover inomhus.
Annan mininal vardagslyx denna vår har varit att få sticka iväg till mataffären ensam för att handla, och kanske unna sig en glass eller så. Denna på bild kan jag meddela att var extremt god!
Vad vore ett maj-inlägg utan en diger blomdokumentation?
Svar: inget!!
Den växlande väderleken är ej heller att förglömma. Sprang ut i panik och försökte rädda mina tulpaner när denna galna hagelskur satte igång.
Vi har också kommit vidare i sovrumsrenoveringen och nu börjar vi äntligen se ljuset i tunneln. Nu skall bara golvet in, väggarna tapetseras och nya dörrarna monteras in. Typ.
Själv har jag försökt underhålla mig med mindre krävande inredningsprojekt och möblerade således om vardagsrummet för n:te gången. Jag utgår alltid från två saker i detra rum, nämligen 1. att gömma in det fula golvet och de mest slitna platserna av tapeten så gott det går och 2. att placera tv:n så den inte är det första man ser när man kliver in i rummet. Ogillar starkt när man inreder så att man tvingas samlas framför en tv eller att den ligger i fokus i rummet.
En dag tog jag en liten tur till Grekland. Eller var det kanske ändå Kimito?
Var på fotouppdrag och skulle ta bilder på skog och Söderlångvik gård. Så skönt med en hel arbetsdag ute.
Okej, och här mina vänner är det dags att stoppa pressarna. Fick nämligen ett handskrivet brev med en liten karamell inplirat i kuvertet utav en av ”mina” scoutflickor som vanligtvis drar möten med mig. Detta var det GULLIGASTE någon gjort för mig på hela våren. Var ej långt ifrån en liten, liten tår kan jag meddela. Det är vid såna här tillfällen all tid man lägger ner på ideellt arbete känns 100% rätt. Inom scoutingen träffar man verkligen de bästa av personer, såväl gammal som ung.
Den allra sista majdagen firade vi med picnic i utkanten av vår gård. Var fint och idylliskt de cirka fem minuterna lugnet varade.
Tänkte att vi dagen till ära kunde kika på hur mina valborgsmässoaftnar har kunnat se ut genom tiderna. Egentligen hade jag kunnat gå ännu längre bak i tiden än detta, men förlitade mig på de bilder jag fick tag på från min gamla blogg, så vi får snällt börja vid 2010. Då var jag i Düsseldorf i Tyskland och hälsade på Sandra som bodde där. Blev kompisar med ett sympatiskt gäng gubbar som spelade i bandet på en jazzbar.
Följande år reste jag till Paris med min lillebror och hans kompis. Också Astrid, Karin och Magnus var med.
Kände mig svincool i mina röda shorts och t-shirt med mustascher.
Helt okej att fira in våren under Eiffeltornet.
De följande åren studerade jag i Helsingfors och då hörde det till som kulturproducentstudent att fira dagen i Sinebrychoff-parken.
Och dagen därpå släpade man sig till Kajsaniemiparken för picnic.
2014 inledde vi som vanligt i koff-parken, men förflyttade oss senare hem till mig där jag och Emma hade pyntat hela lägenheten full med vimplar. Denna lägenhet alltså – SÅ MYCKET SKOJ man haft i den.
Klasskompisar anlände och vi blandade ”VÅREN!”-drinkar, en drink vi hade uppfunnit i parken året innan. De innehöll: 3 delar jallu, 3 delar skumppa, 1 del vitt vin och 1 del sprite. Tro det eller ej, men den var faktiskt ganska god. I dagens läge hade jag dock kanske ökat andelen blandis en aaaaning, haha.
Följande år slog vi på stort och tog in två nätter på hotell samt var megatjusiga eftersom vi skulle på fest med 1920-talstema.
Jamen, ni ser ju.
Finaste Fia var också där!
2016 firades valborg in på hemmaplan. Vi bodde ju i Billnäs, så gick upp på flaggberget för att grilla och ha picnic i sällskap av Riina. Mycket mysigt fir!
Vad är en vappen utan Åbo? Nå, ganska mycket enligt mig – som inte är så brydd i de ”traditionella traditionerna”. Dock mycket trevligt att få uppleva det en gång! 2017 var vi nämligen på Vårdberget med ett helt folkhav och hörde våren sjungas in.
Dock hittade vi inte våra studentmössor när vi skulle iväg, så kände oss som två svarta får i havet av vita mössor.
10/10 att Jenny och Kalle bodde precis kring hörnet så sedan var det bara för oss att traska hem till dem och fortsätta kvällen. Vi var drinkansvariga och hade komponerat en rad olika drinkar för kvällen.
2018 var jag gravid och vårt vappenfirande var således riktigt lugnt och sansat.
Mamma bjöd på en massa delikatesser så som mjöd, munkar och struvor – allt hemgjort såklart!
Ifjol kan jag inte för mitt liv minnas vad vi hade för oss, men som de småbarnsföräldrar vi var (och är) var det knappast särdeles livat. En gullig ballongbild på avkomman hittade jag i alla fall.
Och så en dokumentation på att vi åt vårens första lösglass den första maj. Känns som en viktig tradition, men nu slog det mig att kanske glasskioskerna inte ens öppnar imorgon det här året? Sorgligt.
I år blir det inte så jättemycket fir, då allt ser ut som det gör i världen, men vi får komma igen ett annat år. Ser t.ex. fram emot att ordna många valborgsmaskerader i framtiden. Som barn fick vi också alltid majviskor på vappen, vilket jag vill föra vidare till Vidar. Dock uppskattade han inte riktigt den lika mycket som jag och min bror, här på bilden ovan, utan var mest rädd för den. Så måste kanske hitta någon annan liten tradition att knyta kring mitt vappfirande.
Trevlig valborg allesammans! Med tanke på hur vitt och brett jag firat de senaste 10 åren överlever vi nog detta år hur det än blir. Saker kan bli bra fast de inte blir som man tänkt eller hoppats på.
I förra veckan fick påskpyntet snällt åka fram. Samma som ifjol, så inget nytt under solen där. Skall se om jag hinner få till en liten äggmålningssession nu under vecka så att dessa pynt skulle få några nya kompisar i sin skara.
Detta är min favorit. Och den enda av sitt slag? Alla andra har jag av någon förunderlig anledning målat i kalla nyanser. Så en mental notering till mig själv: om det blir av att måla ägg så ska de målas gula, orange och röda!
Dessa små söta tuppar och hönor i keramik fyndade jag på Papershop i Helsingfors för 1-2 år sedan. Så himla fina och jag ångrar mig gruvligt att jag inte köpte fler än fyra.
Och det var det påskpyntet det! Mer än så vågar jag inte lägga upp med tanke på att det tog mig ända till föregående helg tills jag fick ner julkransen från ytterdörren, haha.
Hej söndag. Känner mig ungefär lika mjuk och go’ som vår katt här ovan på bild. Kan bero på en natt av ostörd sömn – guld.
Från att förra veckan gått omkring med en gnagande oro över situationen i världen har jag nu istället försökt skifta till Too-tickis inställning: ”Allt är mycket osäkert, och det just det som lugnar mig”. Vi får ta det hela som det kommer helt enkelt. Och personligen är jag ju frisk, bor på ett tryggt ställe där den enda personliga kontakten är den närmsta familjen och har åtminstone för stunden jobbuppdrag som säkrar den ekonomiska situationen.
Mamma beskar sitt körsbärsträd och jag fick plocka hem ett gäng kvistar som nu börjat blomma. Fint! Dessa kvistar får nog agera påskris i år.
Härom dagen inkallades jag för att se efter dessa tre som ”härjusar” och var alldeles mör efteråt. De är ju nog för det mesta väldigt snälla och kommer bra överens, men då det även är konstant full fart framåt och vissa av dem inte helt har utvecklat en självbevarelsedrift har man ju nog att stå i. Hatten av till er som har tre barn eller fler under skolålder.
Barn, blommor och katter – det enda jag fotograferar? Typ. V har förresten döpt om Louie, som numer kallas ”Olie” enligt honom. Så kanske det ännu blir en Olli-katt av honom, vi får se.
Så här kan det se ut när jag måste distansjobba och V inte vill underhålla sig med sina leksaker utan bara vill sitta i min famn. Tycker överlag om distansjobb då jag känner att jag kan fokusera mycket mer på det som skall göras, MEN i sällskap av en 1,5-åring får man ju bara snällt stryka den lilla detaljen fokus ur ekvationen. Vilket är förståeligt, men tungt. Istället för att beta av mina 6,5 timmar på raken får jag strössla ut dem över hela dagen men ändå vara tillgänglig från morgon till kväll. Som tur lättar pusslet från och med nästa vecka då vi är två vuxna hemma i det här hushållet och kan dela upp dygnet mellan oss litegrann.
Hur situationen kommer att se ut på min arbetsplats framöver återstår att se då vi till viss del är beroende av våra studerande för att få verksamheten att rulla. Men istället är jag glad över uppdrag som rullat in på mitt företag – det finns ju mycket man kan göra ändå så som uppbyggnad av webbsidor och annan layout till exempel (hör av dig om du vill ha ditt CV uppiffat!).
I fredags hade jag två roliga filmuppdrag som fötts ur denna situation av social distansering, så lite gott för det ju nog med sig också. Efteråt var jag så mörbultad av att ha jobbat med fler personer (på tryggt avstånd) än vad jag gjort sammanlagt de senaste 2 veckorna att det enda jag förmådde mig göra var smälta ner i soffan och förundras över några avsnitt av Tiger King på Netflix. Märkligaste jag sett på ett bra tag.
Den fina buketten jag köpte från Bukettmakaren höll i hela två veckor fick slutligen se sig besegrad och har blivit ersatt att tulpaner. Ytligt – jag vet, men trevligt för ögat i tider som denna.
Igår blev vi erbjudna barnvakt och det firades med… att bygga sandlåda. Skall dock bli roligt att se V:s reaktion när han får inviga den idag. Håller tummarna för att den gör att han åtminstone ibland vill hänga hemma på vår gård när vi är ute och inte sätter av raka vägen till mormor.
Nu skall jag kravla mig upp ur soffan och försöka ta tag i projektet Baka Eftermiddagsfika. Blev plötsligt sugen på Tigerkaka, och på tal om vilda djur (haha, långsökt åsnebrygga) såg jag nyss både en örn och en trana segla förbi fönstret. Ville bara få det sagt – de små spännande sakerna på landet liksom.
Godkväll. Här rullar livet vidare. Idag har jag firat in denna fredag med att snöa in mig på olika virusteorier. Säga vad man vill om det, men jag måste erkänna att jag tycker det är ganska intressant. Tänker inte börja rada upp allt jag läst här, men kolla gärna in detta utdrag ur Sylvia Brownes bok End of Days, som förutspår hela denna situation. Därefter kan ni kolla på Madonnas uppträdande under Eurovisionen förra våren (kolla det andra uppträdandet från mitten av klippet). Kombinera lyrik, koreografi samt scenografi. Varsågod för rysningar. Har även blivit aningen mer övertygad om att underhållningsserien Timeless som jag följde med för något år sedan kanske har en annan underliggande ton efter allt jag läst under dagen. Vem vet, VEM VET.
Men nog svamlat om teorier! Låtom gå över till något mer lättsmält istället, som vår dag exempelvis. Så här trevligt välkomnade denna morgon oss i morse.
Sånt här blir man ju inte direkt ledsen av att hitta när man stiger upp på morgonen.
Oklart hur många såna här bilder jag har på min telefon, men det är inte några kan jag berätta. Brukar oftast meddela mormor att vi är på väg upp till henne genom att skicka en dylik bild, vilket egentligen inte ens skulle behövas då det hör till Videungens förmiddagsritual. Varje morgon, ungefär vid samma klockslag ställer han sig i tamburen i färd med att klä på sig sina stövlar själv så vi kan bege oss över till grannen. Och nåde den som försöker rubba på det!
Idag hade vi bonusunderhållning på vägen av fyra stycken svanar som stod och skränade åt varandra på åkern samt tranfamiljen som dykt upp igen.
Ett säkert vårtecken – det blir man ju glad av!
Efter att ha tillbringat någon timme med att läsa diverse virusteorier kände jag att en tömning av hjärnan definitivt var på sin plats, så drog igång ett litet kexbak. Blev gott. Här ser ni för övrigt hur fint buketten jag köpte från Bukettmakaren fortfarande har hållit sig. Inte illa med snittblommor som hållit sig så pass länge tycker jag.
En typisk eftermiddagsvy hos oss – barn och katt i köksfönstret som inväntar familjefadern.
Tyckte eventuellt jag var lite fyndig när jag handlade detta veckoslutsvin. Dessvärre tror jag inte biträdet i kassan uppskattade min humor? Eller så handlade det bara om en språkmur då vi inte verkade ha samma modersmål. Ser ni kvistarna föresten? Fick ett knippe grenar från mammas körsbärsträd och håller nu tummarna att de ska bjuda på lite körsbärsblomster åt mig. Vi får se. Nu väntar en spelkväll online med kompisar som är ”utstängda” utanför Nyland. Tur att vi ännu har internet, så man kan umgås den vägen i alla fall.
Hallå där, hur mår ni där ute? Tänker att vi så här mitt i veckan behöver något att skratta åt innan vi tar sikte på fredagen, så här kommer samlat några virusrealaterade grejer jag snubblat över på Internätet som jag tyckt varit roliga. Obs! Förstår absolut allvaret i denna virussituation, men vet ni ibland får man bara lov att försöka hitta sätt att roa sig en smula i allt elände. Det om det, vi kör:
Okej, vi börjar starkt med det roligaste jag läst hittills (hittad via Linda). Kunde relatera som utbildad kulturproducent. För den oinvigde kan jag berätta att Fyre Festival var ett evenemang där i princip allt som kunde gå fel, gick fel. Finns en dokumentär på Netflix om detta.
Kan även känna en viss igenkänningsfaktor i detta klipp.
Den här var lite för catchy för sitt eget bästa. Kom på mig själv att gå runt och nynna ”It’s my Corooona”. Ehm. Kanske inte helt ok.
Och på tal om catchy musik. Här kommer några tips lastade om du vill knåpa ihop en egen spellista i dessa tider. Dock oklart varför de lämnat bort The Cure från denna lista, som osökt får mig att tänka på…
… hehe : )
Ehm. Ja! Hoppas året byter skepnad så småningom.
Avslutningsvis en gnutta pepp. Allt ordnar sig nog i sinom tid, ska du se.
Har de senaste dagarna tänkt extra mycket på alla lokala små företagare som i tider som dessa hamnar rejält i gungning. Det knyter sig i magen när jag tänker på de som riskerar få lägga lapp på luckan innan denna viruspandemi är över. Det rapporteras om hur kunderna rasar hos alla restauranger, små affärer och specialbutiker och om man ens någon gång övervägt att handla lokalt istället för att klicka hem det där specialerbjudandet från nätet så är det NU. Om du kan: unna dig take-away från dina favoritcafén och restauranger några gånger extra än vad du kanske vanligtvis gör. Behöver du nya vårskor – köp dem från din närmsta skobutik. Själv passade jag på att unna mig en fin bukett för några dagar sedan från min favoritblomaffär.
Som någon i mitt facebookflöde så klokt sa: ”Stanna hemma, men håll pengarna i rullning”. Och det har jag som målsättning att göra så gått det går och så långt min ekonomi tillåter. Mitt mål är att understöda ett lokalt företag och köpa något (utöver varor från mataffären) minst en gång per vecka.
Ett kanske uttjatat utryck, men så sant: ”Vill du ha kvar dina butiker och restauranger imorgon? Handla från dem idag.”
Så var den här, den första officiella dagen av social distansering. Mitt jobb fyller ju på inga vis ”samhällets kritiska funktioner” så blev naturligtvis ombedd att fortsätta mitt jobb hemifrån de kommande veckorna och i och med att jag är hemma är naturligtvis mitt barn också det. Har verkligen inget emot det konceptet om man bortser från den aningen kluriga ekvationen i att skrapa ihop 6,5 h jobb per dag i sällskap av en livlig 1,5 åring. De som vet, vet.
Men, det gäller ju såklart bara att vara kreativ och flexa med vilka tider på dygnet jag sätter mig ner framför datorskärmen. Ser faktiskt väldigt mycket fram emot att kunna vara ute mer under dygnets ljusa timmar och inte sitta bänkad i ett mörkt arbetsrum. Var väldigt effektiv för några veckor sedan när de flesta andra på min arbetsplats var på sportlov så tänker mig att jag nu med fyra gånger mer tid kommer kunna skapa vilka stordåd som helst, hehe. Nåväl, nu ska jag inte överdriva – men kommer definitivt bli trevligt att kunna pynja med allt det som inte är prio ett då man har en massa arbetskamrater, studeranden och kursdeltagare kring en som man också skall förhålla sig till.
Det här med att distansera sig socialt känns inte som en så stor grej för mig just nu. Som jag tidigare nämnde var det ju i stora drag vad stora delar av min mammaledighet gick ut på i och med att vi bara har en bil och vi bor ute på landsbygden utan tillgång till någon som helst form av kollektivtrafik. Så tror vi kommer klara detta galant (fast fritt fram att fråga mig igen om 3 veckor…).
Något jag oroar mig mer för är hur allt detta kommer påverka samhället – för att inte tala om alla små företag. Hoppas innerligt att de som har ekonomisk möjlighet drar sitt strå till stacken genom att köpa deras tjänster även om ett fysiskt besök på plats och ställe inte är att föredra just nu. Tänkte skriva lite mer om det senare i veckan.
Tills det, ta hand om er. Ring dina mor- och farföräldrar, hör av dig till en kompis. Passa på att njuta av det märkliga lugnet som plötsligt uppstått i denna ”parallella” verklighet.
miilo 