Kategori: Okategoriserade

Hej, minns ni mig? Här har det tydligen ekat tomt sedan september, vilket inte varit min mening. Men ni vet, livet, livet. Finns inte många timmar kvar på dygnet att lägga på slösurf och blogg när vardagshjulet rullar på i hundraåttio, så det har snällt fått lov att bli ouppdaterat här.

Det har varit en intensiv höst med en slutspurt de senaste veckorna utan dess like. Har de senaste veckorna utöver min 80-procentiga anställning även haft ett par fotograferingar samt producerat 9(!) olika filmer. Så man börjar helt enkelt vara lite matt bakom pannbenet och omfamnar nu den stundande julledigheten med öppna armar. Har några små grejer kvar att få bukt på imorgon, men redan nu under denna helg har jag känt hur pulsen börjat sjunka och att hjärnkontoret börjar checka ut för detta år. Så skönt.

En snabbgenomgång av hösten får vi ta en annan dag. Istället tänkte jag att vi hoppar rakt in i realuppdatering från dagens julgransjakt.

Idag var det som känt fjärde advent och det var dags för oss att bege oss ut på julgransjakt. En viktig tradition för mig, skulle nog känna mig hemskt snopen om jag var tvungen att ha en köpegran till jul (även om de superjämna och täta skapelserna nog ibland kan vara lockande). Men det är något speciellt med att själv ta sig ut i skogen och med stor omsorg välja ut årets gran.

I år valde vi att ta oss till utkanten av våra ägor genom att åka grävskopa, bara för att göra det hela lite extra spännande. Pappa hade till och med pyntat traktorn dagen till ära!

Är innerligt tacksam för att ha föräldrar som utan att tveka är med på alla upptåg och med lika stor iver som jag brinner för att skapa magiska stunder för barnen som de förhoppningsvis kommer se tillbaka tills om vuxna. Jäklar vilken liten guldkant livet skulle ha utan dessa alltså!

Sedan bar det av! Vidar föredrag att åka inne i hytten, men jag är inte den som tackar nej till en tur i skopan. Mina nöjen i livet har inte ändrats mycket de senaste åren om vi säger som så.

Mamma ♥, mästaren på julmys som naturligtvis kom klädd i ylletröja, tomteluva och lykta i högsta hugg.

Sedan var vi framme och jakten kunde börja. Kanske vi skulle ha en juletall i år?

Denna var en god kandidat med snubblade på mållinjen och fick bli kvar i skogen.

Viktigt med fika när man är på jakt. Hade packat med glögg, kaffe, pepparkakor, smörgåsar och mandariner som avnjöts i traktorskopan.

Sedan skulle vi åka vidare, men hamnade snopet lämna traktor efter oss då den fick motorstop. Så det var bara att ta till apostlahästarna för att ta sig vidare. Som sagt lite snopet, men samtidigt är jag föga överraskad. Alltid händer det något när vi är i farten.

Slutligen hittade vi en maffig pjäs som kommer sitta fint salen (håller ännu tummar och tår att vi är klara med renoveringen inom några dagar så vi kan fira julen hos oss).

Nöjda traskade vi hem med våra juleträd, som nu får vänta ute i garaget några dagar innan det blir pyntning som gäller.

Idag fyllde familjens mest älskvärda person två år. Tänk! Över 700 dagar har Videkvisten förgyllt våra dagar med sin glada och busiga personlighet. Visst är man ibland tröttast i stan, men allt är glömt och förlåtet när han lägger huvudet på sned, blinkar lite med ögonen och säger ”… snälla mamma”. Oftast i kombination med då han vill ha något, och du milde vad det är svårt att säga nej då. Charmen är inte låg i denna gosse om vi säger som så. Så glad att just du kom till oss!

Nu skall föräldraskapet i detta hushåll fira att två år har gått och vi fortfarande (ungefär…) är vid våra sinnes fulla bruk med Champagne och Disney+. Det senare laddade jag ner 100% för min egen skull, inte för avkomman. Bara bonus om han också råkar gilla det, om vi säger som så. Skål och godnatt!

Hej från en soluppgång man inte kan se sig mätt på. Höstdimma, morgonljus och en nyskördad åker – jo, jag tackar.

Nu är det ju inte direkt soluppgång när jag skriver detta, men när ni minst anar det kanske jag viker in med en realtidsuppdatering. Men här följer en liten summering från hur hösten har börjat.

Veckorna rullar som vanligt på i en faslig takt och jag har inte riktigt lyckas synka mig med det nya hösttempot efter en vår och sommar med helt uppochnedvända rutiner.

Lite vabb har vi naturligtvis också lyckats få till. Inga värre symptom än lite snuvig näsa så skogspromenader är ett måste på schemat. Just denna dag var extra spännande då vi lyckades få syn på hjortar, en älg, en ekorre, många fjärilar och en falk.

I början av september inföll vår bröllopsdag samt fir av födelsedag på jobbet så fick dubbla buketter på samma dag. Blir man ju ej ledsen av direkt. Bukettmakaren gör de finaste buketterna i stan, men det är ju sedan gammalt.

Annat vi sysslat med: övat minstingen på ansvaret husdjur för med sig och låtit honom städa buren. Bäst att börja i tid liksom.

Skogspromenader tackar man inte nej till nu när fyndpotentialen är hög. Hoppas jag snart skulle hitta mitt egna suveräna svampställe. Tills dess nöjer jag mig med det lilla.

Inte bara skogen levererar godsaker, utan också vår björnbärsbuske som vuxit sig enorm denna sommar. Tackar nöjt och tar emot.

En eftermiddag hade vi ingen bil efter jobbet och dagis så fick promenera in mot centrum. Mäkta imponerad att V nöjt traskade på ända fram till Pumpviken i ösregnet innan vår skjuts mötte oss. Men sen älskar han ju också regn, så det var kanske inte så konstigt.

Ja, ni ser ju. Regn är det bästa i denna lilla persons värld.

Annat som platsar högt upp på listan är när pappa gör pancakes till frukost. 100% hans område, får onda ögat om jag gör denna rätt.

En mycket bra höstsyssla (eller nä, året-om-syssla om ni frågar mig) är när man får spontant kompisbesök som vill spela spela sällskapsspel med en.

Skogspromenader efter regn. Sånt gillar vi. Just denna bit är min favoritdel av hela promenaden, ljuset är så vackert här när det silas genom granarna.

Ja, och på tal om vackert ljus.

Slutligen; ungefär hur jag hoppas hösten skall fortsätta. Stillsamt och mysigt.

Så tog evighetssommarlovet, som har varit en märklig hybrid av distansjobb, permittering, semester och sjukledigt, slut. Trots att jag var sjukledig hemma med min gipsade arm bestämde vi oss för att inte rucka på planerna angående V:s dagisstart, så han fick mjukstarta en vecka innan jag började jobba. Samtidigt skönt att få några dagars helt egen andningspaus och chans till att vila upp armen ordentligt. Var ju lite svårt innan dess med en vild tvååring som tror att man är en klätterställning.

Vad bilden har att göra med det? Well, inte så mycket men dessa kor såg så trevliga ut där i hagen en kväll då vi körde till Fiskars för att besöka traktens roligaste lekpark och tog sommarens kanske sista dopp.

Mys med våra nya familjemedlemmar har ingått i den nya vardagsrutinen. Så oerhört trevligt med fler lurviga filurer i sin direkta närhet. Höjer livskvalitén på en gång.

En av mina lediga dagar passade jag på att gå ut i skogen i jakt på svamp och bär. Sörjer lite över att jag inte har något eget fantastiskt svampställe som jag vet att levererar, så irrar för det mesta bara runt i hopp om att hitta något.

Men helt tomt var i alla fall korgen inte när jag kom hem! Detta resulterade i en väldigt god kantarell-pyttipanna följande dag.

Nya klänningar till mitt företag har också hittat hem. Såå otroligt fina och det kliar otroligt i mina fingrar att få ta mig ut och knäppa bilder med dessa. Boka mig, vetja!

Mer mjuka kaninnosar åt folket!

Mitt lilla gäng på kvällspromenad. Så skönt att vi äntligen har kunnat börja ta kortare promenader utan att släpa barnvagnen med oss.

I lördags trotsade jag min sjukledighet och åkte till Helsingfors för att fotografera bröllop. Är ju inte bara sådär att avboka ett bröllop bara för att man varit klantig och fått handen i paket (i övrigt var jag alltså 100% frisk i fall någon skulle undra).

Den lagom roade blicken på bild föddes ur frustration över att tåget var sent och jag hade planerat en tight tidtabell, men som tur gick det bra ändå då vi planerat in mycket fotograferingstid under förmiddagen.

Efter en lång arbetsdag var jag rätt mör, men ville ändå passa på att möta upp Emma då jag var i huvudstaden. Sommarhelsingfors känns alltid lite exotiskt för mig, då jag själv alltid flydde fältet därifrån på sommaren under de åren jag bodde där.

Vi gick till en hemlig bar och beställde drinkar vi inte hade en aning om hur skulle se ut eller smaka och avhandlade efter bästa förmåga det senaste i livet. Svårt att klämma in allt när man inte setts på åtta himla månader. Till slut fick jag se mig själv besegrad då jag var så trött, bejakade mitt tjugotreåriga fest-jag och svirade via ett snabbmatställe och köpte en osthamburgare till kvällsmål och hoppade sedan in i en taxi till hotellet.

Mm-Mm-MMM vad skönt det var att få sova för sig själv på hotell en natt! Inga söta, men svettiga små fötter som sparkade mig i ansiktet. Ingen partner som snarkade. Inga katter som kom och väckte mig mitt i natten och skulle ut. Jo, man tackarrr! Hade som grädden på moset dessutom omedvetet råkat boka ett jättefint rum med dubbel takhöjd och avskilt sovloft så klagade verkligen inte på läget.

Är det något de senaste åren har lärt mig är det att min kropp och själ behöver egentid i ensamhet för att ladda om batterierna. Annars skär sig maskineriet helt enkelt. Så detta var ett väldigt tacksamt sätt att avsluta sommarledigheten på.

Plötsligt var det jobbvardag och jag var tillbaka på jobb igen. Än så länge ganska lugnt i huset, men snart öppnar skolan och det lär bli mer livat. Hoppas innerligt att inte pandemin går bananas under hösten och att vi blir tvugna att stänga ner igen. Men det återstår att se. För tillfället njuter jag i alla fall av att ha ett kontor att gå till.

Så nu är vi här. Vid min favorittid på året. När morgnarna är dimmiga och krispiga, men man fortfarande kan bära sandaler till jobbet. När kvällarna fortfarande är varma, men mörka. Sensommar ❤

Gjorde en genomgång på mina minneskort till kameran och kom över bilder jag glömt att visa. Nämligen vår tidskapsel till framtiden! Strax innan vi slog fast trägolvet i rummet som vi evighets-renoverar passade vi på att gräva ner en liten skatt i isoleringen till framtida generationer.

Tidskapseln innehöll bland annat en bit väldigt gammal tapet (gissar början av 1900-tal) som vi hittat i ett annat rum vi renoverat, en dagstidning med aktuella nyheter från våren 2020 och en bunt fotografier på gården, familjen och lite annat som kan vara intressant.

När hallen renoverades (innan vi flyttade hit) hittades gammalt sönderslaget porslin i husgrunden. Därför tänkte vi att det kunde vara kul med något väldigt tidstypiskt kärl från vår tid, nämligen en muminmugg. Vem vet, kanske den är värd något i framtiden?

Enligt skrock byggs barnskor in i huset för att ge hemmet lycka och friska barn. Det tackar man ju inte nej till.

Slutligen packade jag ner ett långt brev där jag berättar om det rådande världsläget, vår familj och reder ut släktens och gårdens historia en smula. Mycket spännande läsning väntar alltså nästa person som bestämmer sig för att renovera om i vårt hus.

Sedan in i en plåtlåda som förhoppningsvis tål tidens tand och ner under golvet. Varsågod framtiden, hoppas du gillar denna skatt!

För en vecka sedan fyllde jag år – 30! Familjen med mamma i spetsen (förstås) överraskade med ett litet Amazing Race där jag fick lösa uppgifter och slutligen kom fram till en födelsedagspresent jag verkligen hade önskat mig – en symaskin!

Mitt under ett av mina uppdrag kom plötsligt en paketbil körande och det visade sig att det var Ida som hade skickat blombud! Tror det var första gången någonsin, och verkligen otippat när vi bor ute på landsbygden.

Sedan blev det dags att duka fram inför kalas. Körde mitt säkra kort med chokladkaka, då mina fyllda tårtor har en tendens att misslyckas.

Så kom gästerna och bubbel hälldes upp i mängder!

Jag hade bjudit in vänner och släkt till trädgårdsfest. Som tur nappade Freja tag i min kamera för hann knappt dokumentera något själv.

V hittad en tjusig kalashatt som han fick låna en stund.

Det var soligt och varmt – perfekt för en liten fest i trädgården!

Mamma ♡ Det är ju liksom tack vare henne man fick lov att firs denna dag. Hurra, hurra!

Sedan hoppade jag in i blomrabatten. Födelsedagsbild skulle tas.

Och kompisfoto, förstås!

Fick så fina gåvor av alla. Till exempel en hel låda med hemodlade grönsaker och hemgjort vin. Wow.

Till kvällen tog det ”officiella kalaset” slut och vi beställde hem pizza till alla tappra firare som fortfarande hängde kvar.

Pizza inmundigades och vi satt kvar tills solen gick ner och myggorna åt upp oss. Då bestämde vi oss för att förflytta oss in för en match trivial pursuit, där det mycket nöjda födelsedagsbarnet gick ut som vinnare.

Grattis till mig, och skönt att vara trettio, hörni!

Nämen, vem är det som kikar ut här? Jo, en av våra nya lurviga små familjemedlemmar!

Säg hej till Stina och Selma, som flyttade in hos oss för en vecka sedan. Två söta honkaniner som är en bladning av lejonkanin och holländsk lop. Inflyttningen skedde rätt så snabbt, så det var med buller och bång vi fick ta itu med projektet ”bygga kaninbur”. Råkade ramla över en annons via en bekant om dessa två damer som behövde ett nytt hem och det tog inte länge innan jag lade in mitt bästa övertalar-mode för att få resten av familjen med på noterna. Och när jag väl har bestämt mig för något är jag inte den som ger mig i första taget, så några dagar senare var vi plötsligt kaninägare.

Hoppas ni skall trivas hos oss, små vänner. Vi är i alla fall väldigt förtjusta i er.

Hej.. ett sisådär halvt sommarlov senare. Jag har tappat räkningen. Det enda jag vet är att mitt distansarbete har hunnit övergå i permittering som har övergått till semester som slutligen fick göra en skarp u-sväng och landa i sjukledighet. Ramlade på scoutlägret förra helgen och nu har jag ena armen gipsad fyra veckor framöver, vilket man ju kan konstatera att är ett riktigt härligt sätt att avsluta sommaren på. Eller sen inte. De mindre roliga grejerna fortsätter liksom att avlösa varandra under detta år. Hoppas att 2021 är på bättre humör, har själv börjat ge upp på detta år.

Hela det senaste halvåret har mest känts som en grå dimma man vadat sig igenom, men visst har det funnits ljusglimtar mellan varven! För att jag inte skall minnas endast pandemin av denna vår och sommar följer därför här ett lång harang av bilder från tiden som permitterad i juni och delar av juli. Håll till godo!

I början av juni hade morfar lagom nog semester så då fick det bli lekparkshäng för hela slanten. 10/10 att ha föräldrar med barnasinnet i behåll. GULD värt i alla lägen.

Trädgården började bjuda på blomster och jag roffade ihop en födelsedagsbukett av bland annat kaprifol, syren och pioner.

I mitten av juni var det dags att fira min favorit-Sandra och vi fick nöjt klappa på får samt få en lång, barnfri spelkväll. Helt klart en av de bästa sommarlördagarna denna sommar.

Sommardagar med jämngamla kompisar (i dubbel bemärkelse) går inte heller av för hackor.

Små utflykter (med betoning på små) har varit denna sommars melodi. Dels på grund av världsläget förstås, men även på grund av att fadern i huset inte har någon semester och jag är 99% osugen på att flyga och flänga runt med en snart tvååring på egen hand. En dag åkte vi ner till Fagervik och promenerade en sväng runt bruket. Ett alldeles lagom äventyr för oss.

Vidar hade namnsdag och då hör det till att fira med namnsdagsfika. Ligger liksom i benmärgen (eller kanske snarare husgrunden?) på denna gård. Fira allt som firas kan!

Mitt bästa recept på egentid denna sommar har varit kvällspromenader i sällskap av någon trevlig podd. Mina absoluta favoriter just nu är Holy Crap Podcast, Margarinet samt Kvinnoliv och Tjejvardag. Alla ganska olika till tematiken, men väldigt välgjorde och utmärkt som promenadsällskap. och Var också mycket glad över att jag hann njuta av alla vackra blåklockor längs vägen innan allt gräs slogs längs med kanten av byvägen.

Någon man inte direkt blir ledsen av är när en åtta år äldre kompis frågar om hon får komma och leka med ens barn. Ja tack, mer än gärna. Var även extremt gulligt att se hur fint de lekte, busade, gungade och bakade muffins tillsammans.

Jag och mamma fick feeling och ordnade ju loppis och café för en dag, vilket gick långt över förväntan. Glad att folk ville komma hit och att många bar med sig våra gamla grejer hem. Ändå märks det knappt att vi rensat. Själv hittade jag dessa underbara koppar i en cafélåda som fick följa med mig in. Sorgligt nog har redan en gått i kras så nu har jag endast tre stycken kvar.

En av de bästa grejerna med denna årstid måste ändå vara alla magnifika solnedgångar det bjuds på. Är inte sällan jag springer ut i bara morgonrocken för att ta adjö av solen för den gångna dagen. Här lyckades jag fånga en extremt rosa himmel, bilden är knappt redigerad alls.

En helt vanlig måndag var vi bjudna ut till Öby för att hälsa på kor, spana in torp, dricka kaffe (för de vuxna) och gräva i jordhögar (den yngre personen i sällskapet).

Hade bakat chokladkaka som fick följa med till fikat. Detta recept slår aldrig fel.

Förstå att detta var vår utsikt medan vi drack kaffe – DRÖMMEN! Kor känner jag dock att är överkurs för mig, men visst vore det svinmysigt att ha dem betandes på någon äng i närheten av gården.

Innan vi åkte hem från vårt lilla torpäventyr hälsade vi på ett litet gäng höns. Ett annat drömdjur jag önskar mig till gården. Goals 2021.

Sovrumsrenoverandet har sakta framskridit och nu börjar jag faktiskt äntligen se ljuset i tunneln. Fy, fan SÅ skönt! Börjar tära psyket att leva i tvåårigt renoveringsrådd där inga saker är på sin rätta plats. Nåväl, bara det blir färdigt blir det nog bra. Kolla bara vilken fin kvällsutsikt vi kommer ha!

Tillbaka till detta inläggs återkommande tema: drömdjur. Hälsade på min brors senaste tillskott i familjen och var helt såld på fläcken. Det kan eventuellt händ att jag såg en facebookannons på kaninungar någon vecka senare och resten… ja, resten är historia.

Min lilla sommaräng har slagit ut i full blom! Lyckades definitivt bättre än året innan då det endast ploppade upp någon enstaka blåklint här och där.

Nu när vi närmar oss slutet av denna summering ville jag passa på att flika in lite sommarmagi. Började plötsligt regna medan solen höll på att gå ner, vilket gjorde regndropparna helt gyllene. Det vackraste sommarregn jag varit med om.

Permitteringsperioden avslutades med en barnfri fredagskväll på YLP, som gör traktens kanske godaste pizzor.

Snipp, snapp, snut – så var den sexveckors summeringen slut.

Vet ni, efter en vår som på väldigt många nivåer i livet kan kännas extremt trist så ville jag och mamma hitta på något kul. Dessutom har våra förråd och vindar varit i extremt behov av rensning så därför slår vi två flugor i en smäll och ställer till med pop-up café och loppis ute på vår ladugårdsvind lördagen 11.7 kl. 10-16. Hoppas ni vill komma och fika och köpa våra gamla prylar!

Den här sommaren har vår scoutkår en av våra kanoter stationerade i centrum av Karis, så för ett litet tag sedan passade vi på att boka den för att sticka iväg på paddlingstur. Min man har även förmånen att få ägna två timmar i veckan av sin arbetstid åt att motionera så jag var kvick med att föreslå att denna veckas pass skulle få bli paddling och dejt i ett. Ingen som klagade på det upplägget kan vi väl säga.

Kunde knappt tro att jag är scout och sedermera varit bekant med paddling i dryga tjugo års tid när jag skulle kliva in i kanoten och var väldigt nära att välta hela fanskapet. Efter cirka 1/3 avklarad rutt insåg vi även att vi paddlat med kanoten fel väg, dvs. med fören bak och aktern framåt. HUR lyckas man ens?

Vi tog sikte på ”Gyllene Udden”, en plats som jag faktiskt aldrig besökt innan. Här finns en liten strand, ett bord med bänkar och man lär skall kunna ta sig fram även via land, men det har jag aldrig provat på så kan ej ge vägbeskrivning.

Picnic-korgen som jag hade förberett med en massa gott åkte snabbt fram.

Avnjöt detta goda en stund fram tills en mamma med ett barn kom för att gå simma. Trodde stenhårt att jag hade hittat den perfekta picnic-platsen där vi inte skulle bli störda, men icke. Så tog en extra tur med kanoten innan vi återvände för en egen simtur innan vi paddlade tillbaka hemåt igen.

Absolut en bra sommardejt. Nästa gång kanske vi till och med lyckas paddla med kanoten rätt väg, vem vet?