en överraskningsdag i Helsingfors

I julklapp av mig informerade K mig om att han önskade sig en överraskning – och jag tog honom naturligtvis på orden. Så på julaftons morgon fick han ett kort där det stod att den tjugosjunde var han uppbokad för en dag med mig och inuti hade jag klistrat några ledtrådar om vad som skulle hända under dagen.

Efter en tågresa med lite halvmärkligt sällskap (en virrig småbarnspappa som tappade sitt bankkort och ett par som skulle på utomlandsresa men av deras diskussion att döma knappt verkade känna varandra sedan innan) var vi framme i Helsingfors. Med en barnfri eftermiddag och överraskningsprogram att vänta blir man tydligen så här peppad.

Vår första hemliga destination var Amos Rex. Detta programinslag var kaaanske med på listan mest för att jag själv ville gå dit, men man måste ju passa på att ta chansen när man får den! Någon fördel måste man ju ändå få roffa åt sig när man planerar en överraskningsdag, eller?

Det första vi gjorde var att vi bänkade oss på caféet Le Chat Doré, som var uppbyggt för och som en del av utställningen om Birger Carlstedt. Väldigt trevlig idé att låta ett café höra till utställningen och intressant då det var en replika av caféet med samma namn som öppnade på Unionsgatan för ungefär 90 år sedan.

Men om jag skall vara helt ärlig, var ingen av oss på ”kolla på konst-humör” så vi tog en halvhjärtad vända genom utställningshallen innan vi ansåg oss klara med besöket. Mest intresserade själva utrymmet och hurdana lösningar de gjort där inne – det var nämligen helt otroligt skönt och tyst att traska omkring där inne i källaren – trots att stället var fullt av folk. Vi kom fram till att det kuperade taket som var fyllt med cylindrar samt golvet som bestod av en massa små träklossar måste ha gjort underverk för akustiken. Hade typ kunnat lägga mig ner mitt på golvet och tagit en tupplur – så lugn var stämningen.

Efter museibesöket svirade vi på stan en stund och jagade utstyrslar och pynt till vår nyårsfest. Sedan var det dags för nästa inplanerade grej! Nämligen: Escape room. K har en fäbless för whiskey och jag hade hittat ett rum med skotskt tema vilket jag tyckte passade som handen i handsken. Förväntningarna var stora som ni kan se!

Det började bra, med relativt mycket flyt i ledtrådsletandet men plötsligt knackade vår spelledare på dörren och meddelar att hårdskivan har kraschat och vi måste avbryta spelet. Antiklimax! Men inte mycket att göra åt den saken, än att hoppas på bättre lycka en annan gång. Hoppas bara att det inte var vi som kraschade spelet, det vore ju allt snopet, haha.

Slutligen var det dags för kvällens sista programpunkt innan vi skulle hoppa på kvällståget hem igen, och det var middag på Pincho Nation. K hade tidigare pratat om att det verkar som ett kul ställe han skulle vilja besöka, och det var jag ju naturligtvis inte sen att lägga bakom örat.

Vid det här laget hade vi hunnit bli lite hungriga och hade således svårt att tygla oss själva då vi skulle beställa in maten, som ni kan se. Ungefär allt som såg gott ut beställde vi gladeligen in.

Så var överraskningarna slut för denna gången, och vi åkte nöjda, glada och extremt mätta hem igen.

om vintertid, bokmässa och en namngivningsfest

Hej från en grå och stillsam söndag. Behövdes sannerligen efter ett par dagar med mycket program och en natt som varit lite sisådär. Natten matchades naturligtvis med klockan som ändrades till vintertid så att få en sovmorgon kunde vi lätt glömma med ett barn i huset som inte hiffat konceptet med att ändra klockan. Under helgen stod bokmässa och kompishäng i Helsingfors i ett dygn på schemat. Känns onekligen lite lyxigt att ha blivit unnad två helger ”på vift” under samma månad, men misstänker att orken och tiden för det kommer tryta då jag snart går tillbaka på jobb och både kommer jobba med kommunikatörsjobbet samt mitt eget företag. Så bäst att passa på nu!

Gjorde bokmässan med detta eminenta gäng! Lyssnade på ett par föreläsningar, drack snordyrt kaffe, navigerade mellan de olika montrarna och klämde på fina böcker. Kom även hem med typ ett kilo fångst eller två. Fast vi hängde på området i fyra timmar hann vi bara se en bråkdel och konstaterade att man nog hade behövt någon dag till för att traggla sig igenom allt. Vinylområdet blev exempelvis helt osett, men det var kanske lika bra med tanke på pengapungen.

Dessa snitsiga orakelkort hade man ju ogärna tackat nej till, men fick lägga band på mig själv och lämna dem kvar i hyllan.

När vi ansåg oss klara med mässan landade vi hemma hos Laura, som har en helt otroligt mysig lägenhet. Lagom möra efter en mässdag bunkrade vi upp med ohemula mängder pizza, chips samt vin och parkerade oss djupt ner i soffan för att uppdatera varandra om Lifvet.

Här är största delen av böckerna jag inhandlade, men kokboken skall min svägerska få. Ångrar nästan att jag inte plockade med ett exemplar till mig själv också, skulle definitivt behöva få lite inspiration till höstens vardagsmat.

Hade nästan helt ställt in mig på en hemmakväll, men plötsligt hittade vi ändå oss själva sedan här – på Siltanen. Trängde in oss på det mörka dansgolvet som hade temat österländsk musik denna kväll. Fick även snällt konstatera att jag kanske inte riktigt är den vassaste kniven på dansgolvet längre (haha, inte som om jag någonsin varit det men…) Att man ens orkade svira runt i typ fem timmar på raken back in the days övergår nästan mitt förstånd. Vem behövde ett gymkort när man körde träningspass varje lördagnatt?

Följande morgon hade vi kommit överens om att styra upp en rejäl frukost. Inget nytt under solen där dock, för det gör vi ju i princip alltid då vi ses.

Ett värdefullt dygn, att få hänga ostört med goda vänner. Så känner att detta lilla citat får avsluta den första delen av helgstrapatserna.

Väl hemma från Helsingfors åkte vi raka vägen iväg på namngivningsfest för att fira lilla Wendela. Dock fick vi än en gång konstaterat för oss att stora galej med mycket folk och ljud inte alls är någonting för Vidar. Så vi fick tacka för oss relativt snabbt och ta en lugn hemmakväll istället, vilket i och för sig var ganska skönt.

Tydligen har Vidde Vids högkänsliga drag precis som jag, för även natten blev den stökigaste på länge med otroligt dålig sömn. Precis samma som hände då vi hade med honom på en julkonsert i kyrkan för ett knappt år sedan så nu har vi definitivt lärt oss av våra ”misstag” och får lov att skaffa hörselskydd eller liknande åt honom om vi skall vistas i miljöer med för mycket stimuli. Borde kanske haffa ett par till mig själv på samma gång, vore otroligt skönt.

om en skum skogsfest

Efter en riktigt kaosig eftermiddag med inte helt glada miner från samtliga familjemedlemmar tror jag det är bäst att lägga denna dag bakom sig, men istället blicka tillbaka till lördagen som däremot var väldigt rolig.

Hade förhandlat till mig några timmar av familjefri tid och använde timmarna till att äta god brunch på Papaya, kika i några butiker, gå på loppis samt äta lösglass tillsammans med Riina. Så mycket mer hann vi inte med, eftersom det mesta stänger redan kring klockan två på lördagar i denna småstad.

Till kvällen gjorde vi oss redo för festligheter och Lana tyckte att hon också skulle få följa med när hon hoppade in i baksätet.

Vi landade hemma hos Riina, dit vi hade bjudit in oss själva genom att muta med vin och pizza. Lyckades bra kan jag meddela, men misstänker att vi kanske hade fått komma även utan pizzan och vinet om vi bett riktigt, riktigt snällt.

Hon har en så otroligt fin tapet i sitt kök, eller hur?

När solen gått ner och pizzan tagit slut, traskade vi runt kvarteret och hamnade i Serendis trädgård som var full med folk som hade kommit för att njuta av den varma sommarkvällen och Agneta Falck som hade spelning där. Är så glad att vi hann med åtminstone en sommarkväll i denna trädgård, blir ju inte så mycket spontanhäng här längre nu när vi bor relativt långt bort från kärncentrum av staden.

Men sen hörni! Sen skrapade vi ihop ett gäng personer och cyklar som ville hänga med på skogsfest och så trampade vi iväg i sommarnatten ut till Starrböle. Efter att ha cyklat några kilometer och sedan tagit oss upp för en sjujädra backe mitt i skogen kom vi plötsligt fram till ”SKUMT_rural” som evenemanget hette.

Det var en liten och intim festival som ordnades av evenamangsgänget SKUMT, som brukar hitta på lite alla möjliga slags udda evenemang, vilket i min mening är SÅ välkommet här i trakten.

Området var pyntat med diverse upplysta föremål och dryckesserveringen skedde från en gammal husvagn.

Vi missade de första artisterna, men kom lagom för att lyssna på Crimson Peak. Ett väldigt bra band, och ni som har hängt med här på bloggen sedan år tillbaka vet ju att jag har en viss svaghet för tamburiner så där hade de mig liksom genast på kroken.

Avslutningsvis uppträdde Bubbeli, vilket resulterade att vi följande dag gick omkring och nynnade ”Mååhe, mååhe, mååhe, måååhe” största delen av dagen.

Tack SKUMT och inblandat sällskap för en så himla rolig kväll. Kändes nästan som tiden hade backats ett knappt decennium och njöt väldigt mycket att för en kväll bara få dansa tills byxbuntarna var fulla med lera och sjunga med i låtar jag knappt kunde.