Orkar ni ännu blicka tillbaka till julen? Kanske inte, men vi kör ändå. Är ju trots allt ännu några dagar kvar till både trettondagen och tjugondag knut, så lite jul bör ändå tålas fortfarande. Som rubriken antyder tänkte jag göra ett kort referat på det resterande julfirandet. Julafton rullade ju på med ganska mycket tjo och tjim, så vi hade medveten planerat en lugnare program för juldagen då vi bjöd ner Kisses familj på jullunch mitt på dagen.
Den fina löparen med en julvers, som jag fått av min moster hade en given plats på bordet.
Och så improviserade jag ihop en bukett genom att knipsa av en hängig stjälk av vår amaryllis samt fyllde på med ett par kvistar eukalyptus och nejlika. Denna bukett kämpar fortfarande på såhär över en vecka senare. Heja, heja!
Sedan anlände gästerna och det blev paketöppning för familjens minsting.
Jag hade tydligen också varit rätt så snäll, för fick den senaste muminmuggen. Tror svärmor har försett mig med alla de finaste muggarna jag har i min samling.
När ingen såg hoppade Lana upp på matbordet och snodde en julstjärna med laxfyllning. Hon ville helt klart också fira jul! Så det slutade med att hon fick dela en stjärna med Louie och bägge katterna satt och var helt otroligt förnöjda efteråt. Laxröra var tydligen en hit!
Till efterrätt serverade jag julig cheesecake i glas. Enkelt att göra men känns ändå lite lyxigt om man serverar det i ett lite finare glas.
Resten av juldagen tog vi det lugnt, gick ut och tog en promenad samt testflög drönaren som jag hade lånat hem från jobbet.
Väldigt skönt med en dag med så här vacker väder mellan allt regn och rusk.
Den resterande julhelgen passade vi på att så väl vi bara kunde ta vara på ledigheten tillsammans, umgicks med familjen och hade en strid ström av goda vänner på besök. Lite som det brukar vara under julen alltså, och fint så. Nu är vi redo för nytt år och nya utmaningar och äventyr!
Vår julafton började med att vi steg upp lite lagom sömnruffsiga (finns inte mycket gulligare än en glad och ruffsig unge om morgnarna) och upptäckte att tomten hade varit på besök under natten. Hos oss är det tradition att det alltid finns ett paket under granen att öppna genast på morgonen så att väntan resten av dagen inte blir så lång. Videkvisten hade tydligen varit supersnäll och hittade en stor låda full med loppisfyndat duplo.
Också nissen (som lämnar något i julstrumpan varje adventssöndag samt på julafton) hade varit i farten och lämnat efter sig en kylskåpsmagnet – en av V:s favoritprylar att pyssla med.
Sedan blev det en alldeles vanlig frukost, men med paketöppning och julkalendern förstås. Ligger efter en hel massa avsnitt så har än i denna dag ingen aning om hur det riktigt gick i tomteverkstaden.
Jag fick konsertbiljetter i julklapp, kul!
Efter frukosten var det dags för en av våra julaftonstraditioner: nämligen julbastu hos mina föräldrar.
Och därefter besökte vi i vanlig ordning gravgården för att tända ljus samt vek förbi några vänner för att önska god jul och lämna julklappar.
Fick sitta och kittla V hela vägen hem i bilen så att han inte skulle somna (ville att han skulle sova gott i sin säng istället så han skulle orka resten utav dagen) och sedan tog vi det piano någon timme innan julfirandet skulle fortsätta. Skyndade oss också ut i duggregnet för att ta familjefoto innan skymningen kom. Har försökt skapa en liten tradition kring detta foto, då jag annars har en tendens att inte fastna på bild.
Sedan bar det upp till mina föräldrar där det vankades julmiddag. Mamma hade dukat superfint med massor av levande ljus, grankvistar och äpplen.
Också julgranen var en fröjd för ögat.
Middag fortlöpte sådär lagom stökigt – som det brukar bli när vi sammankommer och det var tydligen stört omöjligt att fånga alla på en och samma bild. Här är i all fall hälften utav festsällskapet.
Plötsligt knackade det på dörren och tre mycket ivriga små personer satte av i full fart mot tamburen.
Det var julgubben! Eller snögubben, som någon visst kallade honom. Är inte så noga kan man tycka.
Så blev det paketutdelning till alla snälla barn!
Fast vissa tyckte det roligaste var att sitta tomtens klappkorg.
Därefter följde sedvanlig testning av klappar samt provsmakning av bordsdekorationer.
Samt en svängom med en fyrbent vän!
När alla småbarn så småningom var mer (eller mindre…) nattade var det dags för de vuxnas julklappslek då vi i övrigt hade minimerat klapparna till varandra. Alla hade fått i uppgift att köpa 1-3 stycken klappar för ett totalt värde på cirka 10 euro.
Sedan slog vi tärning och varje gång man fick en 2:a eller 6:a fick man ta en klapp ur högen. Första rundan gick relativt sansat men när vi körde igång det andra varvet och man fick sno andras paket gick det mer livat till.
Vår julafton avslutades med att vi spelade en omgång av Cards Against Humanity, som Kisse hade fått i julklapp av sin Secret Santa. Spelet resulterade i många gapskratt och blev en rolig avrundning på en mycket fin julafton.
Nämen hej, där står ju våran julgran och lurar. På samma plats som julgranen alltid har stått så länge pappa kan minnas. Själv drömmer jag om – när salen är sal igen och inte längre delvis fungerar som vårt sovrum – att ställa en riktigt präktig pjäs mitt mellan fönstren så granen syns i alla riktningar.
Årets röda tråd är… att vi kanske inte har någon? Har inte samlat på mig så hemskt mycket pynt, och bara bra är väl det. Glitter bestämde jag mig även för att slopa med två katter och en ettåring i huset. Istället samsas bland annat flaggspel, mormors gamla röda kulor och några nyinköpta papperskulor i granen.
Ett annat nytt inslag för i år är torkade apelsinskivor – men hujedamig, var länge de tog att tillverka! De blev långt ifrån perfekta, men orkade sannerligen inte göra en omgång till. Hade även en tanke om att göra pynt av mina tapetprover, men det orkade jag inte heller med. Man måste helt enkelt inte göra allt som sveper förbi ens instagramflöde.
Några söta små svampar har även fått göra entré i årets gran.
Och så Vidars julgris, som han fick i sin julstrumpa på fjärde advent.
Katterna går i skift och håller vakt under granen. Som ni ser är den en aning barrlös, men det lär ju inte bli bättre med den saken de kommande veckorna så det gäller ej att misströsta.
Nåväl, nog om vår gran! I går var det dags för en av våra jultraditioner som vi alltid försöker få till innan jul. Nämligen att gå på ”So this is Christmas”-konserten i kyrkan. Sedan några år tillbaka uppträder alltid bästis så det vill en ju inte missa.
Väl hemma efter julkonserten blev det dags för tomteverkstad och vi packade paket och rimmade resten utav kvällen. Är väldigt nöjd att mitt husband försöker ta till sig julen allt mer – han är ju helt förtjusande i denna jultröja!
Men nu tar vi jul, och jag lär nog inte kika in här på någon dag eller två. Ikväll väntar den traditionella Home Alone-uppesittarkvällen och imorgon vankas julmorgonsbastu och julfirande med familjen.
Hej, hallå! Fick skäll utav en av mina trognaste läsare, dvs. min faster, att det gått på tok för länge sedan jag uppdaterat sen sist – så bäst att kika in med ett sammelsurium till inlägg. Småbarnslivet i kombination med heltidsjobb ger inte mycket utrymme för att spendera timtal på denna lilla plats så den här gången får vi backa bandet två veckor. Vi landar på dagen innan självständigheten då jag var så här glammig och på väg på fest.
Vi hade nämligen julfest med jobbet på Köttkontrollen. Mycket trevligt med utmärkt program (bingo! quiz! secret santa!) och god mat. Den enda besvikelsen som uppstod var då det var dags för efterrätt och jag hade anmält att jag önskade laktosfattig diet och således inte serverades den där chokladkakan jag hade suktat efter. Nåväl, vad lär vi oss av detta? Bekänn aldrig din laktosintolerans.
Prick klockan åtta noll noll packade vi in oss i bilen följande morgon. Det var nämligen dags för Videungens första resa! Till Vasa! Var lite nervös inför hur han skulle reagera på att sitta fastspänd i sin bilstol så många timmar, men det visade sig att lilla V var roadtripparnas okrönte konung och var hur nöjd som helst största delen av bilfärden. Oväntat, men klagar sannerligen inte.
Själv underhöll jag mig med något så lättsmält som den lokala kyrkans femhundraåriga historia, eftersom jag håller på med ett litet historikjobb för församlingen. Men faktiskt inte så segt som det kanske låter, hittade bland annat en förteckning över var våran gårds plats i bänkraderna var på sjuttonhundratalet.
Stannade även på en trevlig abc med en hälsning på spegel och en vas med blommor. Blev oskojat riktigt glad över att se detta.
Slutligen kom vi fram till Vasa och hade en mysig helg tillsammans med Sara och hennes lilla familj. Det mesta snurrade förstås kring barnens rutiner, men var hur som haver väldigt roligt att ses igen, speciellt nu när barnen är aningen större och faktiskt kan underhålla varandra en aning. Skämtade även om att det nu som småbarnsförälder är bra om man orkar hålla igång till klockan tio på kvällen. Och mycket riktigt, kl. 22.15 sade vi godnatt till varandra.
En utav kvällarna bestämde vi oss för att ta en liten promenad och besöka Edvinsstigen, men det visade sig inte vara en helt strålande idé i mörker, halka samt med en ettåring som inte villa sitta i sin vagn. Konstaterade helt sonika att vi får göra ett nytt försök vid ett senare tillfälle – kanske vi tar oss upp igen till sommaren?
Efter en ytterst gemytlig helg i Österbotten var det på söndagen dags att vinka adjö och leta oss neråt i landet igen. Hoppas vi ses snart igen!
Därefter följde en så gott som odokumenterad arbetsvecka. Mycket att stå i så här inför julen på de flesta fronter, men inget som kanske är så intressant att läsa om här inne? Rundade i vilket fall som helst av veckan med att försova mig på fredagen. Kvittot på en intensiv start tillbaka i arbetslivet kom snabbare än jag räknat med och vaknade hemma i min sköna säng fem minuter efter att luciaprogrammet började på min arbetsplats. Så typiskt att försova sig på den dagen jag mest sett fram emot under hela adventstiden.
Som tur har vi de bästa av vänner som istället bjöd in oss på privat lusse- och tomtetåg till kvällen. Också Vidar fick vara med på ett litet hörn i en egen luciakrona. Älsklingar.
På lördagen firades mamma som fyllde år. Som vanligt, en mycket tacksam person att skaffa presenter till och hårda paket är så gott som en tradition i detta fall.
Då vi helgen innan hade varit på resande fot och överlag haft en ganska intensiv vecka var det skönt att ta det riktigt piano detta veckoslut. Bestämde oss för att styra upp en liten hemmadejtskväll med ost, vin och sällskapsspel så fort minstingen i huset hade lagt sig.
På söndag bar det ut i skogen på julgransjakt! Det har blivit lite utav en tradition att alltid leta gran på tredje advent. Och självklart var hela familjen, utom vårt ”mellanbarn” (Louie) som låg inne och latade sig på soffan.
Med en ettåring i sällskapet gäller det att inte vara allt för petig så tog nästan den första bästa som såg relativt jämn ut. Men den duger helt klart för vårt julebruk! Var fem före att skippa julgranen i år eftersom vår sal fortfarande fungerar som sovrum, men då jag missat alla julmarknader kände jag att jag inte klarade av att stryka ytterligare julgranen från min lista. En julnörd behöver sitt julmys och därmed basta!
Eftersom beslutet om att vi trots allt skulle ha julgran fattades bestämde jag mig även för att fira det hela med några nya julgransprydnader. Några flugsvampar samt två papperskulor. Köpte redan några sådana ifjol men i och med att de inte är helt gratis tänker jag att jag får samla på mig några åt taget. Om något år lär man väl hoppeligen ha en fin liten samling. Den lilla grisen skall Vidar få i sin julstrumpa på julafton. Tänker nämligen sno Elsa Billgrens koncept rakt av, om att ge sitt barn en ny julgransprydnad varje år. Så mysig idé!
Här har julfirandet inletts rejält. I fredags smet jag iväg i ett riktigt snöoväder för att gå på en liten loppisrunda. Kom hem med ett gäng röda fynd samt en hög med sällskapsspel som jag tänker att blir ypperliga julklappar. Ser inget problem i att ge loppade julklappar, utan tycker snarare att det är ett tecken på extra mycket omtanke. För tänker att det är lite mer tidskrävande att botanisera bland loppishyllor i jakt på den perfekta skatten till någon annan istället för att klicka sig raka vägen till närmsta nätbutik.
Väl hemma blev det förberedelse inför lilla jul. Har vuxit upp med att man alltid får någon liten grej vid vid lilla jul och den traditionen tycker jag är trevlig att föra vidare.
Att vi fick en vit inledning på december klagar man ju sannerligen inte heller på. Granen invid trappan blev plötsligt väldigt mycket mysigare.
Och följande morgon var snöyran som bortblåst och vi fick vakna upp till bästa möjliga morgonutsikten.
Vi började naturligtvis morgonen med att kolla om tomtenissarna varit i farten och lämnat något i julstrumporna. Det hade de!
I den lite äldre familjemedlemmens strumpa fanns Duellen 2.0 inslagen. ”Tomtenissen” måste ju tänka smart och själv dra nytta av en del av innehållet i den strumpan tänker jag.
Sedan blev det duellmatch och soffmys! Trevligt att lilla V börjar vara så pass stor att han klarar av att sitta själv i soffan utan att man behöver vara rädd att han skall dratta i golvet.
Efter duellmatchen hade jag tänkt gå ut och testa drönaren som jag hade lånat hem från jobbet så att jag skulle kunna övningsköra den, men var förstås klantig och glömde kontrollera batteriet som naturligtvis var urladdat. Men vi gick ut i alla fall, en solig novemberdag vill man ju inte försumma med enbart inomhushäng.
Gullighetskommittéen, hej hej!
Fint med snö i dörrkransen.
Lite senare fick vi snabbesök av Vidars kusiner och sedan gick vi i samlad trupp hem till mina föräldrar för att inleda firandet av lilla jul.
Först ut på agendan var att fixa belysningen i julgranen, aka min lillebrors ”klätterträd” som han fick då han fyllde typ fem. På dryga tjugo år har den ju växt till sig lite, snart räcker inte grävmaskinen till längre om lamporna skall bytas ut.
Mysigt, men fartfyllt då största delen av familjen är samlad. Var tvungen att dra mig tillbaka och frivilligt natta ett av barnen för att samtidigt själv ladda batterierna en stund.
Sedan skulle naturligtvis också lilla julsgranen pyntas – som i år var placerad på säker höjd ifrån små ivriga händer som vill dra i glitterbanden.
Fint!
Leonel hade beställt tomtegröt, så det fick det lov att bli till lunch. Gott! Är annars inget stort fan av gröt, men risgrynsgröt tackar man ju inte nej till.
Så lite sagomys på det för dem som hade tålamod att sitta still en stund.
När alla minstingar hade sovit dagssömn blev det dags för pepparkaksbak (och -smak). Var nog nämligen en och annan mumsbit som slank ner i munnarna när inte fammo såg.
Efter en lång dag uppe på kullen tackade vi för oss och begav oss hemåt för att invänta besök av en av Vidars gudmödrar. Eftersom mannen i huset (som enbart vill se spänning, skräck och dokumentärer) inte var hemma passade vi på att boka in filmkväll för att se Love Actually och dricka glögg. Bra inledning på julsäsongen.
Idag hade jag bättre tur med laddningen av drönare så smet ut för att testa den strax efter att solen gått upp. Här ser ni alltså vår ”bakgård”.
I övrigt har det varit en ganska lugn och skön första adventsdag. Har försökt introducera konceptet julkalendrar på teve för Vidar och haft lyxen att bli bjuden på både lunch och middag. På tal om julkalendrar fick jag också gå på kalenderjakt då min mamma fortfarande anser att jag är värld en julkalender trots att jag inte är långt ifrån 30. KLAGAR INTE. Och kan väl lätt konstatera att man haft turen att få världens snällaste mamma?
miilo 