tillbaka till förra sommaren

För ungefär exakt ett år sedan hade vi besök av fantastiska Julia, som vi hade bokat en fotograferingssession med för att få några fina minnen från tiden då vi ännu väntade på Vidars ankomst till världen. Fast jag själv är fotograf var det väldigt trevligt att inte klura med bilderna själv utan ha en tredje person med sig bakom kameran. Är ju inte precis smidigt att själv svettig (och höggravid) springa av och an mellan kameran för att ställa fokus och timer och sedan hoppas på att bilden knäpps i rätt ögonblick. För att inte tala om stämningen – gissar att någon av oss hade tappat tålamodet inom tjugo minuter om vi försökt fått till denna session själva, men nu blev det istället en väldigt mysig augustikväll av det hela.

Och tänk, nu har det nästan gått ett år sedan Vidar kom och satte sprätt på vardagen. Här hade vi ju ännu ingen aning om vilket rolig, envis och fartfylld liten person vi snart skulle få lära känna.

Alla bilder är tagna av Julia Lillqvist.
Tack än en gång för de fina minnena du hjälpte oss skapa!

om en kravlös helg

Äntligen, äntligen en kravlös helg där varje aktivitet vi tagit oss för har fått vara högst spontan. Som småbarnsförälder är mitt korttidsminne inte det bästa för tillfället, så det kan hända att min hjärna spelar mig ett spratt, men det känns som att vi har haft väldigt få veckoslut av detta slag denna sommar där vi bara kunnat vara och göra det vi känner för. Mannen i hushållet har ju inte heller haft någon semester denna sommar och i kombination med ett litet barn, vars rutiner man inte vill rubba allt för mycket, så har det ju mer eller mindre varit vardag som rullat på hela sommaren igenom.

Programmet har sannerligen inte varit extravagant (vi snackar sött sovande bebé medan vi bänkade oss i soffan med en skål popcorn med en lagom spännande film som en av höjdpunkterna), men det var precis det som behövdes just nu. Idag firade vi exempelvis söndag genom att äta american pancakes till middag. Hade egentligen lagt in en försiktig beställning på dem till frukosten, men så fick vi för oss att åka till Ikea och kika på olika alternativ till klädskåp i all hast så de fick vänta till senare under dagen. Funkade alldeles utmärkt, trots att K menade att de inte blev perfekta just på grund av att de inmundigades vid ”fel” måltid.

Det är för övrigt K som är pannkaksansvarig i detta hushåll, så det känns lite extra lyxigt då de serveras eftersom jag inte behöver vara inblandad i tillredningen av dem. En gång fick jag för mig att spontant veva ihop pannkakssmet – och ve och fasa – ännu som grädde på moset mixtra med receptet och ha i chokladbitar, och möttes av en så förnärmad man (fast han inte ville erkänna det själv) att jag inte vågat mig på det sedan dess. Så är bara att vänta snällt till man blir serverad dessa istället, helt okej för mig.

På lördagen hann jag även med en tur till Fiskars med min svärmor. Vårt mål var att lägga vantarna på den nya muminmuggen men vi passade också på att att äta gott på café och strövade omkring längs promenadstråken kring ån i väntat på att alla affärer skulle öppna. Känns så fruktansvärt olikt mig att vara ute i så pass god tid att man nästan hänger på låset till butikerna, men vad gör en inte för att matcha bebusens tidtabell rätt när det kommer till mat och sömn. Dessutom fick Vidar äntligen besöka en riktig lekpark för första gången (traktens finaste finns ju helt klart i Fiskars) och sken som en sol när han fick prova spindelgungan och rutscha. Morsan klagade inte heller, hör till kategorin personer som fortfarande i denna ålder tycker det är ganska kul att hänga i lekparker.

Avslutningsvis har det blivit rum för lite egentid också. K stack iväg på bio med kompisar medan jag blev erbjuden bastu (för mig) och barnvakt under tiden (för Vidar). Och med det helgsaldot på fickan kan jag inte annat än säga tack och bock för detta veckoslut. Nu är batterierna laddade för lite mer vardag igen.

i ett hav av solrosor

Okej, nu blir det varning för bildbom på blommor. Snubblade nämligen över ett inlägg på facebook där en bonde snällt meddelade att det finns solrosor som man får plocka gratis bara en liten bit ifrån var vi bor. Var ju inte sen med att snällt be den lelle familjen om att följa med för att samtidigt passa på att ta lite familjeporträtt. Händer ju trots allt inte allt för ofta, skomakarens barn, ni vet.

I bilen på väg till platsen (Läpp i Karis) sade jag något i stil med att jag hoppades det ännu finns blommor kvar – det var ju ändå några dagar sedan inlägget hade postats. Nå, kunde konstatera att jag inte behövde oroa mig för den saken. Väl på plats konstaterade vi att det nämligen var en hel åker full av solrosor så fanns ingen risk att vi skulle bli utan (eller att det skulle ha sett tomt ut på bild, vilket kanske var min främsta tanke).

Japp, så här fint kan även utkanten av Karis centrum se ut, trot’ eller ej (om man försiktigt photoshoppar bort ett par hus i bakgrunden).

Vidar tyckte det var hemskt spännande att spatsera omkring bland de högväxta blommorna.

Tack snälla bonde som så generöst låter en komma och roffa åt sig av detta sensommarguld. Om någon vill hitta denna plats, ligger den strax intill riksväg 25 bakom de stora möbelvaruhusen.