Hej från en som ligger raklång på soffan. Barnet får underhållning av familjen Barbapapa och moderskapet får vila. Bra deal. Säga vad man vill om skärmtid för kids men i dessa extraordinära tider är det guld att få en liten stunds paus medan avkomman sitter still(!) och fokuserar på något annat än att fara fram som en virvelvind med total avsaknad av självbevarelsedrift.
Plötsligt har vi landat nästan två veckor i maj och här har det ekat tomt. Sedan Kisse började jobba igen i början av maj är min vardag till 110% fylld av att få barnaskötsel, hushållsysslor och distansjobb att gå ihop. Hinner. Helt. Enkelt. Inte. Blogga. Vilket är lite trist, då jag själv kan tycka att det är trevligt att spola tillbaka tiden genom att kika i arkivet. Så här följer ett litet, litet sammelsurium av senaste tiden
Valborg firades föga överraskande lugnt och dansat. Inledde grillsäsongen, åt struvor och avslutade kvällen med att spela brädspel online med några kompisar i Åbo. Om den här våren fört något gott med sig måste det ju vara att vi fått upp ögonen för att umgås lite mer på distans.
På första maj hade mamma byggt en egen glassbar och bjöd på lösglass. Blev SÅ glad över detta då det hör till mina traditioner att besöka en glasskiosk den första maj, men i nuläget gick det ju inte då inga ännu öppnat. Om någon undrar varifrån jag ärvt min påhittighet så är det i rakt nedstigande led ifrån min mama.
En av de bättre grejerna med att distanseringen sker just nu (och inte i typ november, huuu!) är prick allt som börjar blomma. Beskar ett av våra träd på gården och passade på att plocka in några grenar som bjöd på riktigt fin blomstring i några dagar innan jag var tvungen att slänga ut dem igen.
Inte fult direkt. Gäller att ta vara på allt som ens lite piggar upp vardagen just nu.
Under helgen firade vi min pappas födelsedag och jag hade ordnat en skattjakt följt av överraskningsbrunch för honom. Så att vi (och min bror i Stockholm) kunde följa med vad han gjorde hade vi riggat upp en videokonversation via teven i vardagsrummet.
Bland annat laxröra, quinoasallad och smoothies stod på menyn.
En inlägg om våren utan en dokumentation på trädet, vars kvistar redan huserat i detta inlägg, är ganska omöjligt att genomföra som ni kanske kan förstå. Eventuellt det finaste vi har på gården just nu?
Tänkte att vi dagen till ära kunde kika på hur mina valborgsmässoaftnar har kunnat se ut genom tiderna. Egentligen hade jag kunnat gå ännu längre bak i tiden än detta, men förlitade mig på de bilder jag fick tag på från min gamla blogg, så vi får snällt börja vid 2010. Då var jag i Düsseldorf i Tyskland och hälsade på Sandra som bodde där. Blev kompisar med ett sympatiskt gäng gubbar som spelade i bandet på en jazzbar.
Följande år reste jag till Paris med min lillebror och hans kompis. Också Astrid, Karin och Magnus var med.
Kände mig svincool i mina röda shorts och t-shirt med mustascher.
Helt okej att fira in våren under Eiffeltornet.
De följande åren studerade jag i Helsingfors och då hörde det till som kulturproducentstudent att fira dagen i Sinebrychoff-parken.
Och dagen därpå släpade man sig till Kajsaniemiparken för picnic.
2014 inledde vi som vanligt i koff-parken, men förflyttade oss senare hem till mig där jag och Emma hade pyntat hela lägenheten full med vimplar. Denna lägenhet alltså – SÅ MYCKET SKOJ man haft i den.
Klasskompisar anlände och vi blandade ”VÅREN!”-drinkar, en drink vi hade uppfunnit i parken året innan. De innehöll: 3 delar jallu, 3 delar skumppa, 1 del vitt vin och 1 del sprite. Tro det eller ej, men den var faktiskt ganska god. I dagens läge hade jag dock kanske ökat andelen blandis en aaaaning, haha.
Följande år slog vi på stort och tog in två nätter på hotell samt var megatjusiga eftersom vi skulle på fest med 1920-talstema.
Jamen, ni ser ju.
Finaste Fia var också där!
2016 firades valborg in på hemmaplan. Vi bodde ju i Billnäs, så gick upp på flaggberget för att grilla och ha picnic i sällskap av Riina. Mycket mysigt fir!
Vad är en vappen utan Åbo? Nå, ganska mycket enligt mig – som inte är så brydd i de ”traditionella traditionerna”. Dock mycket trevligt att få uppleva det en gång! 2017 var vi nämligen på Vårdberget med ett helt folkhav och hörde våren sjungas in.
Dock hittade vi inte våra studentmössor när vi skulle iväg, så kände oss som två svarta får i havet av vita mössor.
10/10 att Jenny och Kalle bodde precis kring hörnet så sedan var det bara för oss att traska hem till dem och fortsätta kvällen. Vi var drinkansvariga och hade komponerat en rad olika drinkar för kvällen.
2018 var jag gravid och vårt vappenfirande var således riktigt lugnt och sansat.
Mamma bjöd på en massa delikatesser så som mjöd, munkar och struvor – allt hemgjort såklart!
Ifjol kan jag inte för mitt liv minnas vad vi hade för oss, men som de småbarnsföräldrar vi var (och är) var det knappast särdeles livat. En gullig ballongbild på avkomman hittade jag i alla fall.
Och så en dokumentation på att vi åt vårens första lösglass den första maj. Känns som en viktig tradition, men nu slog det mig att kanske glasskioskerna inte ens öppnar imorgon det här året? Sorgligt.
I år blir det inte så jättemycket fir, då allt ser ut som det gör i världen, men vi får komma igen ett annat år. Ser t.ex. fram emot att ordna många valborgsmaskerader i framtiden. Som barn fick vi också alltid majviskor på vappen, vilket jag vill föra vidare till Vidar. Dock uppskattade han inte riktigt den lika mycket som jag och min bror, här på bilden ovan, utan var mest rädd för den. Så måste kanske hitta någon annan liten tradition att knyta kring mitt vappfirande.
Trevlig valborg allesammans! Med tanke på hur vitt och brett jag firat de senaste 10 åren överlever vi nog detta år hur det än blir. Saker kan bli bra fast de inte blir som man tänkt eller hoppats på.
Tidigare i veckan fyllde den äldre av mina killar år. Att man skall få födelsedagsfrukost är givet, men att då det att gå ihop med att man är morgontröttast i familjen är inte lätt kan jag meddela, så föste helt sonika iväg dem från köket så jag skulle få fixa ifred.
Sedan blev det dags för presentöppning och det fyndades bland annat böcker, ett sällskapsspel och röda fiskar ur presentpåsen.
Nämner inga namn, men någon hade tidigare haft sönder vår bästa termos så en sådan var också nerpackad bland presenterna. För övrigt: vila i frid kära skägg som senare i veckan rakades av för att han skulle medverkan i en film. Snyft.
Finbuketten som var som bäst några dagar efter inköp när ranunklarna började slå ut.
Vidar fick en ballong och roade sig själv resten av frukosten så vi övriga fick dricka morgonkaffet varmt. Win-win.
Och sedan ut på skogstur. I tider som dessa är det GULD att ha spännande skogsstigar ett stenkast från huset.
Till eftermiddagskaffet blev det såklart födelsedagstårta. Tyvärr råder det någon slags förbannelse över födelsedagsbakverken jag gör till min man, för de tenderar alltid misslyckas på någon vänster. I år tog grädden slut så fick improvisera en ganache av vad jag hade i skåpet (dvs ej rätt ingredienser), som inte blev det vackraste vi skådat om vi säger som så. Som tur var den ändå relativt god.
Här följer en liten bilddokumentation av vår påsk, som var ganska stillsam. Dels på grund av samhällssituationen såklart men även eftersom veckan innan varit riktigt intensiv på arbetsfronten. Hade nämligen fått i uppdrag att filma tre gudstjänster och tre musikuppträdanden för den lokala församlingen så hade att stå i innan de var klara. Ett roligt med tidsdrygt uppdrag – oxh trevligt att få ett kvitto på att ens tjänster och kunskaper behövs. Men nu till vår påsk på här hemmaplan:
Pyntade lite anspråkslöst med ett par påskris. En vacker dag kanske jag går all in, men i år var inte det året.
På påskafton bjöd jag in den allra närmsta familjen för äggjakt ute på vår gård. Har ju försökt instifta en tradition på att ha en stooor påskjakt varje år (pga så himla roligt!), men det gick ju inte tyvärr i år. Så familjen fick lite lyxigare fyllda pappersägg istället.
Vidar hittade sitt ägg vid postlådan. Det innehöll ett litet flygplan, en boll och några muminkex.
Jag fixade ju om rabatterna förra året och nu får jag äntligen ta del av den i vårskrud! Här blommar blåsippor, krokus och scilla. Också tulpanerna är på god väg upp.
Glad påsk från lilla påskfamiljen!
Till kvällen bestämde vi oss för att fira påskaftonen med findukning i salen (eller sovrummet, beroende på hur man vill se på saken hehe).
K fick middagsansvar och gjorde en kycklingpasta med citron, honung och ingefära. Mm. Jag skulle göra efterrätt men blev lat, så det slutade med att vi delade på en påse pätkis istället.
Knåpade ihop denna lilla påskpresent, som min svärmor skulle få. Var dock inte helt smart och lät barnet förvalta presenten i ett ögonblick vilket resulterade att enbart 2/3 av innehållet klarade sig helskinnat hela vägen fram.
På påskdagen hade jag gjort cheesecake med passionsfrukt. Strösslade på en alldeles lagom mängd dekoration, som ni kan se.
Annat som har hänt? Jo, renoveringen av vårt sovrum har äntligen gått framåt. Nu har vi ett innertak, hurra! Kanske det äntligen skulle bli dags för ett golv också? Längtar så efter dagen då jag kan gå barfota på det trägolvet.
Avslutningsvis, på annandag påsk, rev jag ihop ugnsbakade fattiga riddare á la Sofia Wood. Är sällan jag har hemma alla ingredienser för att baka något annan än typ kladdkaka spontant, men nu gick det vägen!
Dags att återvända till 10-talets allra sista dag – nyårsafton. Vi hade ju som bekant ställt till med en liten fest och temat var nittiotal/lågstadiedisco (ballongerna till trots).
Jag hade kommit över en hel hög Suosikki-tidningar från 1998 på loppis, så steg ett i festpyntningen var att riva ut varje affisch och helsidesbild jag kunde hitta och hängde sedermera upp dem över alla våra tavlor på väggarna.
Också tavlan från 1700-talet fick offra sig. Vår snacksbuffé bestod bland annat av av ostbågar, chips, popcorn och alla nittiotaliga godissorter jag kunde hitta i affären. Trivia: en smak jag förknippar enormt mycket med lågstadiekalas är smaken av då man äter popcorn och chips på samma gång (helst så man bygger en liten ”hamburgare” av det hela med popcornen mellan chipsflarnen).
Färgad ljusslinga alá jultidningarna måste ju också vara med.
Servetter i glas känns väl ändå lite nittiotal eller misstar jag mig?
Och så en meny på det! Självklart gjord med hjälp av Wordart och Comic Sans som typsnitt, vad annat liksom?
Några av våra taklampor fick glödlampor med discoljusfunktion och sedan började vi vara redo för fest!
Min lågstadiedisco-look bestod av håret till hälften uppsatt i två toffsar, mycket glitter på kinderna, godishalsband, topp med smala axelband ovanpå t-shirt, utsvängda byxor och så en rutig skjorta knuten över höfterna. Hade egentligen velat ha små, kantiga glasögon med färgat glas till, men det hittade jag inte så dessa runda fick lov att duga. Ändå inte så långt ifrån modet just nu kan man ju tycka. Det trodde man ju aldrig, att nittiotalet skulle komma tillbaka liksom.
Festen började med välkomstdrink gjord på mumindricka till alla gästerna. Viktigt med färgglada sugrör i roliga former och hemgjorda drinkpinnar med nittiotalskändisar.
Marie snodde utan tvekan titeln som bäst klädd under kvällen. Hon tickade ju typ ALLA tänkbara boxar. Våga säga nej-skjorta, jeansrock, magvägska, fungerande kassettspelare (!), rutig skjorta, choker-halsband, klumpiga skor, toffsar + slingor, skor med klumpig klack. GENIALT. Älskar, älskar, älskar när folk går all in på mina temafester. :–)
Kvällen fortsatte och jag hade förberett en frågesport om nittiotalet på Kahoot. Om du vill utmana någon på en match hittar den genom att söka på ”Absolute 90’s – frågesport”.
Efter att ha inmundigat mat, som förblev odokumenterad, intog quizmastern (dvs. jag) en bekväm position i sängen för att dra igång nästa program – en till quiz på anspråkslösa 40 frågor, hehe.
Denna gång var temat musik och jag hade delat upp quizet i fyra delar, men 10 låtar per del. I den första delen spelade jag upp introt av låtarna de skulle klura ut och i del två var det bakvänd intro som gällde. Då började jag alltså spela låtarna mitt i och lagen skulle börja sjunga hur låten börjar i stället. Sjukt svårt, men lite utmaning måste de ju få!
Halvvägs igenom tog vi kaffepaus. Det mest lågstadie-aktiga jag kunde komma på som efterrätt (som dessutom var enkelt att förbereda) var mockarutor och glassbomb, så det fick det bli.
Sedan fortsatte tävlingen! Del tre bestod av ”norsk karaoke”, vilket gick ut på att alla i tur och ordning fick ta på sig ett par hörlurar, skulle nynna/sjunga på låten de hörde och de övriga skulle gissa vilken låten var. I den sista delen spelade jag upp introlåtar på olika tv-serier från nittiotalet och lagen skulle bland annat känna igen låtar från Power Rangers, Melrose Place, Rugrats och MacGyver. Gott och blandat med andra ord.
Sedan var det dags att gå ut och räkna ner till det nya året och fira in det med sprattelstickor.
Någon vill skriva ”20” med dem och ”någon” undrade åt vilket håll hen skulle skriva nollan då tvåan skulle göras bakvänt. Gulle. 😍
Så slog klockan midnatt och fyrverkerierna började skymta på andra sidan träsket. Har inte varit så här klart väder på många år, utsikten var verkligen utmärkt.
Men vem behöver egentligen fyrverkeri när man har detta att titta på?
När vi kom in igen var det dags för ett viktigt inslag på varje lågstadiefest, nämligen mete! Hade förberett små påsar med limbilder på hundar och katter samt olika godisar som t.ex. hamburgare, godishalsband och slickepinnar man kan vissla med.
Innan festen så småningom tog slut passade vi på att göra ”ödesuret”. Detta år fick jag ringen (förlovning eller bröllop), pengar och stegen (felslagna förhoppningar). Det det sistnämnda får vi hoppas gäller något trivialt, resten kan jag nog leva med 2020.
Det nya året startade följande dag med att jag smög upp före de (flesta) andra, städande undan den sista disken och dukade fint för nyårsfrukost. Är inte en morgonmänniska i vanliga fall, men då det finns nattgäster i huset älskar jag att smita upp innan alla andra och plocka fram finfrukost. En liten, liten kärleksförklaring till mina vänner helt enkelt.
Gott och blandat på serveringsbordet med bröd, ost, äggröra, grönsaker och cocktailspett från kvällen innan bland annat.
Tur för oss hade det även blivit mockarutor kvar.
Frukosten och nyårsfirandet avslutades med att vi lade tarotkort över hur det nya året skulle bli.
Tack till alla kompisar som var med, det var en rolig start på det nya decenniet!
Orkar ni ännu blicka tillbaka till julen? Kanske inte, men vi kör ändå. Är ju trots allt ännu några dagar kvar till både trettondagen och tjugondag knut, så lite jul bör ändå tålas fortfarande. Som rubriken antyder tänkte jag göra ett kort referat på det resterande julfirandet. Julafton rullade ju på med ganska mycket tjo och tjim, så vi hade medveten planerat en lugnare program för juldagen då vi bjöd ner Kisses familj på jullunch mitt på dagen.
Den fina löparen med en julvers, som jag fått av min moster hade en given plats på bordet.
Och så improviserade jag ihop en bukett genom att knipsa av en hängig stjälk av vår amaryllis samt fyllde på med ett par kvistar eukalyptus och nejlika. Denna bukett kämpar fortfarande på såhär över en vecka senare. Heja, heja!
Sedan anlände gästerna och det blev paketöppning för familjens minsting.
Jag hade tydligen också varit rätt så snäll, för fick den senaste muminmuggen. Tror svärmor har försett mig med alla de finaste muggarna jag har i min samling.
När ingen såg hoppade Lana upp på matbordet och snodde en julstjärna med laxfyllning. Hon ville helt klart också fira jul! Så det slutade med att hon fick dela en stjärna med Louie och bägge katterna satt och var helt otroligt förnöjda efteråt. Laxröra var tydligen en hit!
Till efterrätt serverade jag julig cheesecake i glas. Enkelt att göra men känns ändå lite lyxigt om man serverar det i ett lite finare glas.
Resten av juldagen tog vi det lugnt, gick ut och tog en promenad samt testflög drönaren som jag hade lånat hem från jobbet.
Väldigt skönt med en dag med så här vacker väder mellan allt regn och rusk.
Den resterande julhelgen passade vi på att så väl vi bara kunde ta vara på ledigheten tillsammans, umgicks med familjen och hade en strid ström av goda vänner på besök. Lite som det brukar vara under julen alltså, och fint så. Nu är vi redo för nytt år och nya utmaningar och äventyr!
Gott nytt år! Vi firade in det nya decenniet med ett knippe kompisar som kom för att festa till det med oss i riktig 90-tals anda. Hade kommit över en hög gamla Suosikki-tidningar från ’98 och rev ut prick alla posters som fanns kvar för att pynta våra väggar och tavlor med. Ett starkt ledord för kvällen var definitivt lågstadiedisco. Bjöd på muumilimsa-drinkar och nittiotalsmat och hade naturligtvis förberett ett par rafflande quiz. Skall berätta mer i ett senare skede, men här följer en rejäl bildbomb från vår nyårskväll:
Vår julafton började med att vi steg upp lite lagom sömnruffsiga (finns inte mycket gulligare än en glad och ruffsig unge om morgnarna) och upptäckte att tomten hade varit på besök under natten. Hos oss är det tradition att det alltid finns ett paket under granen att öppna genast på morgonen så att väntan resten av dagen inte blir så lång. Videkvisten hade tydligen varit supersnäll och hittade en stor låda full med loppisfyndat duplo.
Också nissen (som lämnar något i julstrumpan varje adventssöndag samt på julafton) hade varit i farten och lämnat efter sig en kylskåpsmagnet – en av V:s favoritprylar att pyssla med.
Sedan blev det en alldeles vanlig frukost, men med paketöppning och julkalendern förstås. Ligger efter en hel massa avsnitt så har än i denna dag ingen aning om hur det riktigt gick i tomteverkstaden.
Jag fick konsertbiljetter i julklapp, kul!
Efter frukosten var det dags för en av våra julaftonstraditioner: nämligen julbastu hos mina föräldrar.
Och därefter besökte vi i vanlig ordning gravgården för att tända ljus samt vek förbi några vänner för att önska god jul och lämna julklappar.
Fick sitta och kittla V hela vägen hem i bilen så att han inte skulle somna (ville att han skulle sova gott i sin säng istället så han skulle orka resten utav dagen) och sedan tog vi det piano någon timme innan julfirandet skulle fortsätta. Skyndade oss också ut i duggregnet för att ta familjefoto innan skymningen kom. Har försökt skapa en liten tradition kring detta foto, då jag annars har en tendens att inte fastna på bild.
Sedan bar det upp till mina föräldrar där det vankades julmiddag. Mamma hade dukat superfint med massor av levande ljus, grankvistar och äpplen.
Också julgranen var en fröjd för ögat.
Middag fortlöpte sådär lagom stökigt – som det brukar bli när vi sammankommer och det var tydligen stört omöjligt att fånga alla på en och samma bild. Här är i all fall hälften utav festsällskapet.
Plötsligt knackade det på dörren och tre mycket ivriga små personer satte av i full fart mot tamburen.
Det var julgubben! Eller snögubben, som någon visst kallade honom. Är inte så noga kan man tycka.
Så blev det paketutdelning till alla snälla barn!
Fast vissa tyckte det roligaste var att sitta tomtens klappkorg.
Därefter följde sedvanlig testning av klappar samt provsmakning av bordsdekorationer.
Samt en svängom med en fyrbent vän!
När alla småbarn så småningom var mer (eller mindre…) nattade var det dags för de vuxnas julklappslek då vi i övrigt hade minimerat klapparna till varandra. Alla hade fått i uppgift att köpa 1-3 stycken klappar för ett totalt värde på cirka 10 euro.
Sedan slog vi tärning och varje gång man fick en 2:a eller 6:a fick man ta en klapp ur högen. Första rundan gick relativt sansat men när vi körde igång det andra varvet och man fick sno andras paket gick det mer livat till.
Vår julafton avslutades med att vi spelade en omgång av Cards Against Humanity, som Kisse hade fått i julklapp av sin Secret Santa. Spelet resulterade i många gapskratt och blev en rolig avrundning på en mycket fin julafton.
Här har julfirandet inletts rejält. I fredags smet jag iväg i ett riktigt snöoväder för att gå på en liten loppisrunda. Kom hem med ett gäng röda fynd samt en hög med sällskapsspel som jag tänker att blir ypperliga julklappar. Ser inget problem i att ge loppade julklappar, utan tycker snarare att det är ett tecken på extra mycket omtanke. För tänker att det är lite mer tidskrävande att botanisera bland loppishyllor i jakt på den perfekta skatten till någon annan istället för att klicka sig raka vägen till närmsta nätbutik.
Väl hemma blev det förberedelse inför lilla jul. Har vuxit upp med att man alltid får någon liten grej vid vid lilla jul och den traditionen tycker jag är trevlig att föra vidare.
Att vi fick en vit inledning på december klagar man ju sannerligen inte heller på. Granen invid trappan blev plötsligt väldigt mycket mysigare.
Och följande morgon var snöyran som bortblåst och vi fick vakna upp till bästa möjliga morgonutsikten.
Vi började naturligtvis morgonen med att kolla om tomtenissarna varit i farten och lämnat något i julstrumporna. Det hade de!
I den lite äldre familjemedlemmens strumpa fanns Duellen 2.0 inslagen. ”Tomtenissen” måste ju tänka smart och själv dra nytta av en del av innehållet i den strumpan tänker jag.
Sedan blev det duellmatch och soffmys! Trevligt att lilla V börjar vara så pass stor att han klarar av att sitta själv i soffan utan att man behöver vara rädd att han skall dratta i golvet.
Efter duellmatchen hade jag tänkt gå ut och testa drönaren som jag hade lånat hem från jobbet så att jag skulle kunna övningsköra den, men var förstås klantig och glömde kontrollera batteriet som naturligtvis var urladdat. Men vi gick ut i alla fall, en solig novemberdag vill man ju inte försumma med enbart inomhushäng.
Gullighetskommittéen, hej hej!
Fint med snö i dörrkransen.
Lite senare fick vi snabbesök av Vidars kusiner och sedan gick vi i samlad trupp hem till mina föräldrar för att inleda firandet av lilla jul.
Först ut på agendan var att fixa belysningen i julgranen, aka min lillebrors ”klätterträd” som han fick då han fyllde typ fem. På dryga tjugo år har den ju växt till sig lite, snart räcker inte grävmaskinen till längre om lamporna skall bytas ut.
Mysigt, men fartfyllt då största delen av familjen är samlad. Var tvungen att dra mig tillbaka och frivilligt natta ett av barnen för att samtidigt själv ladda batterierna en stund.
Sedan skulle naturligtvis också lilla julsgranen pyntas – som i år var placerad på säker höjd ifrån små ivriga händer som vill dra i glitterbanden.
Fint!
Leonel hade beställt tomtegröt, så det fick det lov att bli till lunch. Gott! Är annars inget stort fan av gröt, men risgrynsgröt tackar man ju inte nej till.
Så lite sagomys på det för dem som hade tålamod att sitta still en stund.
När alla minstingar hade sovit dagssömn blev det dags för pepparkaksbak (och -smak). Var nog nämligen en och annan mumsbit som slank ner i munnarna när inte fammo såg.
Efter en lång dag uppe på kullen tackade vi för oss och begav oss hemåt för att invänta besök av en av Vidars gudmödrar. Eftersom mannen i huset (som enbart vill se spänning, skräck och dokumentärer) inte var hemma passade vi på att boka in filmkväll för att se Love Actually och dricka glögg. Bra inledning på julsäsongen.
Idag hade jag bättre tur med laddningen av drönare så smet ut för att testa den strax efter att solen gått upp. Här ser ni alltså vår ”bakgård”.
I övrigt har det varit en ganska lugn och skön första adventsdag. Har försökt introducera konceptet julkalendrar på teve för Vidar och haft lyxen att bli bjuden på både lunch och middag. På tal om julkalendrar fick jag också gå på kalenderjakt då min mamma fortfarande anser att jag är värld en julkalender trots att jag inte är långt ifrån 30. KLAGAR INTE. Och kan väl lätt konstatera att man haft turen att få världens snällaste mamma?
Än av de roligare grejerna med att ha barn? Man får en massa tillfällen att ordna maskerad och klä ut sig! Vilket man ju såklart också kan göra utan avkommor av något slag, men nu kan man lättare motivera mindre ivriga familjemedlemmar att man måste göra det för barnens skull, hehe.
Igår var det som säkert ingen missat Halloween, och det passade vi på att fira med att klä ut oss till katt, dracula och sjöman.
Sedan styrde vi stegen till denna trappa var en pumpa välkomnade oss.
Min mamma hade nämligen ställt i ordning för Halloweenfest för familjen!
Hon hade fixat i ordning så fint och stämningsfullt. Som ni säkert förstår är det från henne jag ärvt mina festfixargener, i rakt nedstigande led.
Mycket viktigt att alla skulle klä ut sig! Vilket inte är ett svårt uppdrag att fixa då de har en gigantisk maskeradlåda där man kan hitta ungefär vadhelst man behöver.
Min egen utstyrsel fick denna gång bli ganska simpel, då det inte kändes rimligt att spöka ut sig allt för mycket i fall barnen skulle bli rädda. Limmade fast ett par öron i ett diadem och kastade lite färg i ansiktet och – voilà, så var jag plötsligt en katt.
Efter en liten stund dök även superman, en katt, crazy cat lady och en sotare upp. Då två senare hade ju även platsat i Home Alone-filmerna, visst?
Sen blev det dags för att skåla i bubbel, för det råkade även vara Max och Samiras bröllopsdag! Ändå mycket rimligt att fira det med familjemaskerad, tycker jag.
Gäller att vara snabb för att få plats i ”Mofafas” famn nuförtiden. Har man tur får man kanske se potatissången.
Till förrätt hade mamma gjort i ordning en fenomenalt god pumpasoppa. Oklart hur många gånger det sades ”mmm” och ”oj vad gott” runt bordet, men det var många.
Och till varmrätt fyllda halloweenpaprikor, också mycket gott!
Jolanda stod för underhållnigen och sjöng Imse Vimse Spindel, som passade bra in i temat.
Efter maten begav vi oss ner i källaren där jag hade förberett nästa programpunkt, nämligen en kahoot-frågesport om Halloween. Tekniken strulade lite och för en bråkdels sekund var vi alla upptagna med att få igång allt och på den tiden hann den här lille herremannen smyga iväg och klättra halvvägs upp i trapporna. P-a-n-i-k-e-n när vi upptäckte det alltså, fy! Men som tur hände ingenting och han satt snällt kvar och lät sig hämtas ner igen.
När frågesporten var avklarad blev det dags för kaffe och efterrätt. Jag hade fått det roliga uppdraget att pynta tårtan som blev en historia med ett berg av karamelliserade popcorn, ganache och spökmaränger.
Och sedan blev klockan så mycket att det blev dags för alla små spöken att tacka för sig. Tack för fin fest, mamma!
miilo 