om vårt nittiotalsnyår

Dags att återvända till 10-talets allra sista dag – nyårsafton. Vi hade ju som bekant ställt till med en liten fest och temat var nittiotal/lågstadiedisco (ballongerna till trots).

Jag hade kommit över en hel hög Suosikki-tidningar från 1998 på loppis, så steg ett i festpyntningen var att riva ut varje affisch och helsidesbild jag kunde hitta och hängde sedermera upp dem över alla våra tavlor på väggarna.

Också tavlan från 1700-talet fick offra sig. Vår snacksbuffé bestod bland annat av av ostbågar, chips, popcorn och alla nittiotaliga godissorter jag kunde hitta i affären. Trivia: en smak jag förknippar enormt mycket med lågstadiekalas är smaken av då man äter popcorn och chips på samma gång (helst så man bygger en liten ”hamburgare” av det hela med popcornen mellan chipsflarnen).

Färgad ljusslinga alá jultidningarna måste ju också vara med.

Servetter i glas känns väl ändå lite nittiotal eller misstar jag mig?

Och så en meny på det! Självklart gjord med hjälp av Wordart och Comic Sans som typsnitt, vad annat liksom?

Några av våra taklampor fick glödlampor med discoljusfunktion och sedan började vi vara redo för fest!

Min lågstadiedisco-look bestod av håret till hälften uppsatt i två toffsar, mycket glitter på kinderna, godishalsband, topp med smala axelband ovanpå t-shirt, utsvängda byxor och så en rutig skjorta knuten över höfterna. Hade egentligen velat ha små, kantiga glasögon med färgat glas till, men det hittade jag inte så dessa runda fick lov att duga. Ändå inte så långt ifrån modet just nu kan man ju tycka. Det trodde man ju aldrig, att nittiotalet skulle komma tillbaka liksom.

Festen började med välkomstdrink gjord på mumindricka till alla gästerna. Viktigt med färgglada sugrör i roliga former och hemgjorda drinkpinnar med nittiotalskändisar.

Marie snodde utan tvekan titeln som bäst klädd under kvällen. Hon tickade ju typ ALLA tänkbara boxar. Våga säga nej-skjorta, jeansrock, magvägska, fungerande kassettspelare (!), rutig skjorta, choker-halsband, klumpiga skor, toffsar + slingor, skor med klumpig klack. GENIALT. Älskar, älskar, älskar när folk går all in på mina temafester. :–)

Kvällen fortsatte och jag hade förberett en frågesport om nittiotalet på Kahoot. Om du vill utmana någon på en match hittar den genom att söka på ”Absolute 90’s – frågesport”.

Efter att ha inmundigat mat, som förblev odokumenterad, intog quizmastern (dvs. jag) en bekväm position i sängen för att dra igång nästa program – en till quiz på anspråkslösa 40 frågor, hehe.

Denna gång var temat musik och jag hade delat upp quizet i fyra delar, men 10 låtar per del. I den första delen spelade jag upp introt av låtarna de skulle klura ut och i del två var det bakvänd intro som gällde. Då började jag alltså spela låtarna mitt i och lagen skulle börja sjunga hur låten börjar i stället. Sjukt svårt, men lite utmaning måste de ju få!

Halvvägs igenom tog vi kaffepaus. Det mest lågstadie-aktiga jag kunde komma på som efterrätt (som dessutom var enkelt att förbereda) var mockarutor och glassbomb, så det fick det bli.

Sedan fortsatte tävlingen! Del tre bestod av ”norsk karaoke”, vilket gick ut på att alla i tur och ordning fick ta på sig ett par hörlurar, skulle nynna/sjunga på låten de hörde och de övriga skulle gissa vilken låten var. I den sista delen spelade jag upp introlåtar på olika tv-serier från nittiotalet och lagen skulle bland annat känna igen låtar från Power Rangers, Melrose Place, Rugrats och MacGyver. Gott och blandat med andra ord.

Sedan var det dags att gå ut och räkna ner till det nya året och fira in det med sprattelstickor.

Någon vill skriva ”20” med dem och ”någon” undrade åt vilket håll hen skulle skriva nollan då tvåan skulle göras bakvänt. Gulle. 😍

Så slog klockan midnatt och fyrverkerierna började skymta på andra sidan träsket. Har inte varit så här klart väder på många år, utsikten var verkligen utmärkt.

Men vem behöver egentligen fyrverkeri när man har detta att titta på?

När vi kom in igen var det dags för ett viktigt inslag på varje lågstadiefest, nämligen mete! Hade förberett små påsar med limbilder på hundar och katter samt olika godisar som t.ex. hamburgare, godishalsband och slickepinnar man kan vissla med.

Innan festen så småningom tog slut passade vi på att göra ”ödesuret”. Detta år fick jag ringen (förlovning eller bröllop), pengar och stegen (felslagna förhoppningar). Det det sistnämnda får vi hoppas gäller något trivialt, resten kan jag nog leva med 2020.

Det nya året startade följande dag med att jag smög upp före de (flesta) andra, städande undan den sista disken och dukade fint för nyårsfrukost. Är inte en morgonmänniska i vanliga fall, men då det finns nattgäster i huset älskar jag att smita upp innan alla andra och plocka fram finfrukost. En liten, liten kärleksförklaring till mina vänner helt enkelt.

Gott och blandat på serveringsbordet med bröd, ost, äggröra, grönsaker och cocktailspett från kvällen innan bland annat.

Tur för oss hade det även blivit mockarutor kvar.

Frukosten och nyårsfirandet avslutades med att vi lade tarotkort över hur det nya året skulle bli.

Tack till alla kompisar som var med, det var en rolig start på det nya decenniet!

resten av vår julhelg

Orkar ni ännu blicka tillbaka till julen? Kanske inte, men vi kör ändå. Är ju trots allt ännu några dagar kvar till både trettondagen och tjugondag knut, så lite jul bör ändå tålas fortfarande. Som rubriken antyder tänkte jag göra ett kort referat på det resterande julfirandet. Julafton rullade ju på med ganska mycket tjo och tjim, så vi hade medveten planerat en lugnare program för juldagen då vi bjöd ner Kisses familj på jullunch mitt på dagen.

Den fina löparen med en julvers, som jag fått av min moster hade en given plats på bordet.

Och så improviserade jag ihop en bukett genom att knipsa av en hängig stjälk av vår amaryllis samt fyllde på med ett par kvistar eukalyptus och nejlika. Denna bukett kämpar fortfarande på såhär över en vecka senare. Heja, heja!

Sedan anlände gästerna och det blev paketöppning för familjens minsting.

Jag hade tydligen också varit rätt så snäll, för fick den senaste muminmuggen. Tror svärmor har försett mig med alla de finaste muggarna jag har i min samling.

När ingen såg hoppade Lana upp på matbordet och snodde en julstjärna med laxfyllning. Hon ville helt klart också fira jul! Så det slutade med att hon fick dela en stjärna med Louie och bägge katterna satt och var helt otroligt förnöjda efteråt. Laxröra var tydligen en hit!

Till efterrätt serverade jag julig cheesecake i glas. Enkelt att göra men känns ändå lite lyxigt om man serverar det i ett lite finare glas.

Resten av juldagen tog vi det lugnt, gick ut och tog en promenad samt testflög drönaren som jag hade lånat hem från jobbet.

Väldigt skönt med en dag med så här vacker väder mellan allt regn och rusk.

Den resterande julhelgen passade vi på att så väl vi bara kunde ta vara på ledigheten tillsammans, umgicks med familjen och hade en strid ström av goda vänner på besök. Lite som det brukar vara under julen alltså, och fint så. Nu är vi redo för nytt år och nya utmaningar och äventyr!

Gott nytt år!

Gott nytt år! Vi firade in det nya decenniet med ett knippe kompisar som kom för att festa till det med oss i riktig 90-tals anda. Hade kommit över en hög gamla Suosikki-tidningar från ’98 och rev ut prick alla posters som fanns kvar för att pynta våra väggar och tavlor med. Ett starkt ledord för kvällen var definitivt lågstadiedisco. Bjöd på muumilimsa-drinkar och nittiotalsmat och hade naturligtvis förberett ett par rafflande quiz. Skall berätta mer i ett senare skede, men här följer en rejäl bildbomb från vår nyårskväll:

Tack till ni som var med!

vår julafton

Vår julafton började med att vi steg upp lite lagom sömnruffsiga (finns inte mycket gulligare än en glad och ruffsig unge om morgnarna) och upptäckte att tomten hade varit på besök under natten. Hos oss är det tradition att det alltid finns ett paket under granen att öppna genast på morgonen så att väntan resten av dagen inte blir så lång. Videkvisten hade tydligen varit supersnäll och hittade en stor låda full med loppisfyndat duplo.

Också nissen (som lämnar något i julstrumpan varje adventssöndag samt på julafton) hade varit i farten och lämnat efter sig en kylskåpsmagnet – en av V:s favoritprylar att pyssla med.

Sedan blev det en alldeles vanlig frukost, men med paketöppning och julkalendern förstås. Ligger efter en hel massa avsnitt så har än i denna dag ingen aning om hur det riktigt gick i tomteverkstaden.

Jag fick konsertbiljetter i julklapp, kul!

Efter frukosten var det dags för en av våra julaftonstraditioner: nämligen julbastu hos mina föräldrar.

Och därefter besökte vi i vanlig ordning gravgården för att tända ljus samt vek förbi några vänner för att önska god jul och lämna julklappar.

Fick sitta och kittla V hela vägen hem i bilen så att han inte skulle somna (ville att han skulle sova gott i sin säng istället så han skulle orka resten utav dagen) och sedan tog vi det piano någon timme innan julfirandet skulle fortsätta. Skyndade oss också ut i duggregnet för att ta familjefoto innan skymningen kom. Har försökt skapa en liten tradition kring detta foto, då jag annars har en tendens att inte fastna på bild.

Sedan bar det upp till mina föräldrar där det vankades julmiddag. Mamma hade dukat superfint med massor av levande ljus, grankvistar och äpplen.

Också julgranen var en fröjd för ögat.

Middag fortlöpte sådär lagom stökigt – som det brukar bli när vi sammankommer och det var tydligen stört omöjligt att fånga alla på en och samma bild. Här är i all fall hälften utav festsällskapet.

Plötsligt knackade det på dörren och tre mycket ivriga små personer satte av i full fart mot tamburen.

Det var julgubben! Eller snögubben, som någon visst kallade honom. Är inte så noga kan man tycka.

Så blev det paketutdelning till alla snälla barn!

Fast vissa tyckte det roligaste var att sitta tomtens klappkorg.

Därefter följde sedvanlig testning av klappar samt provsmakning av bordsdekorationer.

Samt en svängom med en fyrbent vän!

När alla småbarn så småningom var mer (eller mindre…) nattade var det dags för de vuxnas julklappslek då vi i övrigt hade minimerat klapparna till varandra. Alla hade fått i uppgift att köpa 1-3 stycken klappar för ett totalt värde på cirka 10 euro.

Sedan slog vi tärning och varje gång man fick en 2:a eller 6:a fick man ta en klapp ur högen. Första rundan gick relativt sansat men när vi körde igång det andra varvet och man fick sno andras paket gick det mer livat till.

Vår julafton avslutades med att vi spelade en omgång av Cards Against Humanity, som Kisse hade fått i julklapp av sin Secret Santa. Spelet resulterade i många gapskratt och blev en rolig avrundning på en mycket fin julafton.

om att ha inlett julfirandet

Här har julfirandet inletts rejält. I fredags smet jag iväg i ett riktigt snöoväder för att gå på en liten loppisrunda. Kom hem med ett gäng röda fynd samt en hög med sällskapsspel som jag tänker att blir ypperliga julklappar. Ser inget problem i att ge loppade julklappar, utan tycker snarare att det är ett tecken på extra mycket omtanke. För tänker att det är lite mer tidskrävande att botanisera bland loppishyllor i jakt på den perfekta skatten till någon annan istället för att klicka sig raka vägen till närmsta nätbutik.

Väl hemma blev det förberedelse inför lilla jul. Har vuxit upp med att man alltid får någon liten grej vid vid lilla jul och den traditionen tycker jag är trevlig att föra vidare.

Att vi fick en vit inledning på december klagar man ju sannerligen inte heller på. Granen invid trappan blev plötsligt väldigt mycket mysigare.

Och följande morgon var snöyran som bortblåst och vi fick vakna upp till bästa möjliga morgonutsikten.

Vi började naturligtvis morgonen med att kolla om tomtenissarna varit i farten och lämnat något i julstrumporna. Det hade de!

I den lite äldre familjemedlemmens strumpa fanns Duellen 2.0 inslagen. ”Tomtenissen” måste ju tänka smart och själv dra nytta av en del av innehållet i den strumpan tänker jag.

Sedan blev det duellmatch och soffmys! Trevligt att lilla V börjar vara så pass stor att han klarar av att sitta själv i soffan utan att man behöver vara rädd att han skall dratta i golvet.

Efter duellmatchen hade jag tänkt gå ut och testa drönaren som jag hade lånat hem från jobbet så att jag skulle kunna övningsköra den, men var förstås klantig och glömde kontrollera batteriet som naturligtvis var urladdat. Men vi gick ut i alla fall, en solig novemberdag vill man ju inte försumma med enbart inomhushäng.

Gullighetskommittéen, hej hej!

Fint med snö i dörrkransen.

Lite senare fick vi snabbesök av Vidars kusiner och sedan gick vi i samlad trupp hem till mina föräldrar för att inleda firandet av lilla jul.

Först ut på agendan var att fixa belysningen i julgranen, aka min lillebrors ”klätterträd” som han fick då han fyllde typ fem. På dryga tjugo år har den ju växt till sig lite, snart räcker inte grävmaskinen till längre om lamporna skall bytas ut.

Mysigt, men fartfyllt då största delen av familjen är samlad. Var tvungen att dra mig tillbaka och frivilligt natta ett av barnen för att samtidigt själv ladda batterierna en stund.

Sedan skulle naturligtvis också lilla julsgranen pyntas – som i år var placerad på säker höjd ifrån små ivriga händer som vill dra i glitterbanden.

Fint!

Leonel hade beställt tomtegröt, så det fick det lov att bli till lunch. Gott! Är annars inget stort fan av gröt, men risgrynsgröt tackar man ju inte nej till.

Så lite sagomys på det för dem som hade tålamod att sitta still en stund.

När alla minstingar hade sovit dagssömn blev det dags för pepparkaksbak (och -smak). Var nog nämligen en och annan mumsbit som slank ner i munnarna när inte fammo såg.

Efter en lång dag uppe på kullen tackade vi för oss och begav oss hemåt för att invänta besök av en av Vidars gudmödrar. Eftersom mannen i huset (som enbart vill se spänning, skräck och dokumentärer) inte var hemma passade vi på att boka in filmkväll för att se Love Actually och dricka glögg. Bra inledning på julsäsongen.

Idag hade jag bättre tur med laddningen av drönare så smet ut för att testa den strax efter att solen gått upp. Här ser ni alltså vår ”bakgård”.

I övrigt har det varit en ganska lugn och skön första adventsdag. Har försökt introducera konceptet julkalendrar på teve för Vidar och haft lyxen att bli bjuden på både lunch och middag. På tal om julkalendrar fick jag också gå på kalenderjakt då min mamma fortfarande anser att jag är värld en julkalender trots att jag inte är långt ifrån 30. KLAGAR INTE. Och kan väl lätt konstatera att man haft turen att få världens snällaste mamma?

om en liten halloweenfest

Än av de roligare grejerna med att ha barn? Man får en massa tillfällen att ordna maskerad och klä ut sig! Vilket man ju såklart också kan göra utan avkommor av något slag, men nu kan man lättare motivera mindre ivriga familjemedlemmar att man måste göra det för barnens skull, hehe.

Igår var det som säkert ingen missat Halloween, och det passade vi på att fira med att klä ut oss till katt, dracula och sjöman.

Sedan styrde vi stegen till denna trappa var en pumpa välkomnade oss.

Min mamma hade nämligen ställt i ordning för Halloweenfest för familjen!

Hon hade fixat i ordning så fint och stämningsfullt. Som ni säkert förstår är det från henne jag ärvt mina festfixargener, i rakt nedstigande led.

Mycket viktigt att alla skulle klä ut sig! Vilket inte är ett svårt uppdrag att fixa då de har en gigantisk maskeradlåda där man kan hitta ungefär vadhelst man behöver.

Min egen utstyrsel fick denna gång bli ganska simpel, då det inte kändes rimligt att spöka ut sig allt för mycket i fall barnen skulle bli rädda. Limmade fast ett par öron i ett diadem och kastade lite färg i ansiktet och – voilà, så var jag plötsligt en katt.

Efter en liten stund dök även superman, en katt, crazy cat lady och en sotare upp. Då två senare hade ju även platsat i Home Alone-filmerna, visst?

Sen blev det dags för att skåla i bubbel, för det råkade även vara Max och Samiras bröllopsdag! Ändå mycket rimligt att fira det med familjemaskerad, tycker jag.

Gäller att vara snabb för att få plats i ”Mofafas” famn nuförtiden. Har man tur får man kanske se potatissången.

Till förrätt hade mamma gjort i ordning en fenomenalt god pumpasoppa. Oklart hur många gånger det sades ”mmm” och ”oj vad gott” runt bordet, men det var många.

Och till varmrätt fyllda halloweenpaprikor, också mycket gott!

Jolanda stod för underhållnigen och sjöng Imse Vimse Spindel, som passade bra in i temat.

Efter maten begav vi oss ner i källaren där jag hade förberett nästa programpunkt, nämligen en kahoot-frågesport om Halloween. Tekniken strulade lite och för en bråkdels sekund var vi alla upptagna med att få igång allt och på den tiden hann den här lille herremannen smyga iväg och klättra halvvägs upp i trapporna. P-a-n-i-k-e-n när vi upptäckte det alltså, fy! Men som tur hände ingenting och han satt snällt kvar och lät sig hämtas ner igen.

När frågesporten var avklarad blev det dags för kaffe och efterrätt. Jag hade fått det roliga uppdraget att pynta tårtan som blev en historia med ett berg av karamelliserade popcorn, ganache och spökmaränger.

Och sedan blev klockan så mycket att det blev dags för alla små spöken att tacka för sig. Tack för fin fest, mamma!

om vintertid, bokmässa och en namngivningsfest

Hej från en grå och stillsam söndag. Behövdes sannerligen efter ett par dagar med mycket program och en natt som varit lite sisådär. Natten matchades naturligtvis med klockan som ändrades till vintertid så att få en sovmorgon kunde vi lätt glömma med ett barn i huset som inte hiffat konceptet med att ändra klockan. Under helgen stod bokmässa och kompishäng i Helsingfors i ett dygn på schemat. Känns onekligen lite lyxigt att ha blivit unnad två helger ”på vift” under samma månad, men misstänker att orken och tiden för det kommer tryta då jag snart går tillbaka på jobb och både kommer jobba med kommunikatörsjobbet samt mitt eget företag. Så bäst att passa på nu!

Gjorde bokmässan med detta eminenta gäng! Lyssnade på ett par föreläsningar, drack snordyrt kaffe, navigerade mellan de olika montrarna och klämde på fina böcker. Kom även hem med typ ett kilo fångst eller två. Fast vi hängde på området i fyra timmar hann vi bara se en bråkdel och konstaterade att man nog hade behövt någon dag till för att traggla sig igenom allt. Vinylområdet blev exempelvis helt osett, men det var kanske lika bra med tanke på pengapungen.

Dessa snitsiga orakelkort hade man ju ogärna tackat nej till, men fick lägga band på mig själv och lämna dem kvar i hyllan.

När vi ansåg oss klara med mässan landade vi hemma hos Laura, som har en helt otroligt mysig lägenhet. Lagom möra efter en mässdag bunkrade vi upp med ohemula mängder pizza, chips samt vin och parkerade oss djupt ner i soffan för att uppdatera varandra om Lifvet.

Här är största delen av böckerna jag inhandlade, men kokboken skall min svägerska få. Ångrar nästan att jag inte plockade med ett exemplar till mig själv också, skulle definitivt behöva få lite inspiration till höstens vardagsmat.

Hade nästan helt ställt in mig på en hemmakväll, men plötsligt hittade vi ändå oss själva sedan här – på Siltanen. Trängde in oss på det mörka dansgolvet som hade temat österländsk musik denna kväll. Fick även snällt konstatera att jag kanske inte riktigt är den vassaste kniven på dansgolvet längre (haha, inte som om jag någonsin varit det men…) Att man ens orkade svira runt i typ fem timmar på raken back in the days övergår nästan mitt förstånd. Vem behövde ett gymkort när man körde träningspass varje lördagnatt?

Följande morgon hade vi kommit överens om att styra upp en rejäl frukost. Inget nytt under solen där dock, för det gör vi ju i princip alltid då vi ses.

Ett värdefullt dygn, att få hänga ostört med goda vänner. Så känner att detta lilla citat får avsluta den första delen av helgstrapatserna.

Väl hemma från Helsingfors åkte vi raka vägen iväg på namngivningsfest för att fira lilla Wendela. Dock fick vi än en gång konstaterat för oss att stora galej med mycket folk och ljud inte alls är någonting för Vidar. Så vi fick tacka för oss relativt snabbt och ta en lugn hemmakväll istället, vilket i och för sig var ganska skönt.

Tydligen har Vidde Vids högkänsliga drag precis som jag, för även natten blev den stökigaste på länge med otroligt dålig sömn. Precis samma som hände då vi hade med honom på en julkonsert i kyrkan för ett knappt år sedan så nu har vi definitivt lärt oss av våra ”misstag” och får lov att skaffa hörselskydd eller liknande åt honom om vi skall vistas i miljöer med för mycket stimuli. Borde kanske haffa ett par till mig själv på samma gång, vore otroligt skönt.