från en dag på hemmaplan

Dagen till är tänkte jag att det var på plats för en liten videouppdatering – det var ju inte igår kan man väl lugnt säga (snarare 1 år, ganska exakt).

Så här kan en marsdag se ut hemma hos oss medan vi jobbar på distans och utövar social distansering. Inget nytt under solen här på landet med andra ord. Men skönt att våren verkar vara här på riktigt nu… eventuellt. Skulle inte vara överraskad om den gör en helomvändning och bjuder oss på snöstorm lagom till valborg.

när allt läggs på paus men rullar vidare ändå

Så var den här, den första officiella dagen av social distansering. Mitt jobb fyller ju på inga vis ”samhällets kritiska funktioner” så blev naturligtvis ombedd att fortsätta mitt jobb hemifrån de kommande veckorna och i och med att jag är hemma är naturligtvis mitt barn också det. Har verkligen inget emot det konceptet om man bortser från den aningen kluriga ekvationen i att skrapa ihop 6,5 h jobb per dag i sällskap av en livlig 1,5 åring. De som vet, vet.

Men, det gäller ju såklart bara att vara kreativ och flexa med vilka tider på dygnet jag sätter mig ner framför datorskärmen. Ser faktiskt väldigt mycket fram emot att kunna vara ute mer under dygnets ljusa timmar och inte sitta bänkad i ett mörkt arbetsrum. Var väldigt effektiv för några veckor sedan när de flesta andra på min arbetsplats var på sportlov så tänker mig att jag nu med fyra gånger mer tid kommer kunna skapa vilka stordåd som helst, hehe. Nåväl, nu ska jag inte överdriva – men kommer definitivt bli trevligt att kunna pynja med allt det som inte är prio ett då man har en massa arbetskamrater, studeranden och kursdeltagare kring en som man också skall förhålla sig till.

Det här med att distansera sig socialt känns inte som en så stor grej för mig just nu. Som jag tidigare nämnde var det ju i stora drag vad stora delar av min mammaledighet gick ut på i och med att vi bara har en bil och vi bor ute på landsbygden utan tillgång till någon som helst form av kollektivtrafik. Så tror vi kommer klara detta galant (fast fritt fram att fråga mig igen om 3 veckor…).

Något jag oroar mig mer för är hur allt detta kommer påverka samhället – för att inte tala om alla små företag. Hoppas innerligt att de som har ekonomisk möjlighet drar sitt strå till stacken genom att köpa deras tjänster även om ett fysiskt besök på plats och ställe inte är att föredra just nu. Tänkte skriva lite mer om det senare i veckan.

Tills det, ta hand om er. Ring dina mor- och farföräldrar, hör av dig till en kompis. Passa på att njuta av det märkliga lugnet som plötsligt uppstått i denna ”parallella” verklighet.

Thursday I don’t care about you It’s Friday I’m in love

Godmorgon (eller godkväll, då detta inlägg skrivs) – från denna fredag! V brukar för det mesta vakna någon gång under morgonnatten och då får han flytta över till vår säng för att somna om tillsammans med oss. Bland det mysigaste som finns att få vakna upp om morgnarna bredvid den här gosiga lilla busen.

Efter morgonbestyren bestämde vi oss för att gå ut och göra dagen. Det vill säga: traska hundra meter ner längs med vägen från huset för att samla pinnar och hoppa i varje vattenpöl vi såg.

Mm, vi hade helt klart VÅR i luften (var har ni er? … ha, ha, haa).

Dagen fortsatte sådär som lediga dagar på hemmaplan oftast gör – dock med bonusen att få svärmor/farmor på lunchvisit. Trevligt med lunchsällskap som utan knussel äter det man bjuder på liksom.

Tycker även det är skönt att V börjar bli så stor att han allt mer också kan sysselsätta sig själv. När jag gick iväg för att fixa med tvätten hittade jag honom nöjt sedan gungande för sig själv på sin ”gungelefant”.

Efter en tupplur för samtliga personer som var hemma i detta hushåll var vi redo för en ny omgång utomhus för att hoppa i ännu fler vattenpölar, rensa i rabatten och åka pulka över gräsmattan (man tager vad man haver när man inte får snö). Så här glada blir man övrigt av solsken samt över att ha gölligaste ungen i mannaminne (högst subjektiv åsikt) som sällskap.

Också snödropparna firade det fina vårvädret i eftermiddagssolen.

Denna lilla fredag avslutades med pizzamiddag, kextjyvas ur skafferiet samt galen dans genom köket till säkkijärven polkka. Skål och botten upp för det – trevlig helg!

resten av vår julhelg

Orkar ni ännu blicka tillbaka till julen? Kanske inte, men vi kör ändå. Är ju trots allt ännu några dagar kvar till både trettondagen och tjugondag knut, så lite jul bör ändå tålas fortfarande. Som rubriken antyder tänkte jag göra ett kort referat på det resterande julfirandet. Julafton rullade ju på med ganska mycket tjo och tjim, så vi hade medveten planerat en lugnare program för juldagen då vi bjöd ner Kisses familj på jullunch mitt på dagen.

Den fina löparen med en julvers, som jag fått av min moster hade en given plats på bordet.

Och så improviserade jag ihop en bukett genom att knipsa av en hängig stjälk av vår amaryllis samt fyllde på med ett par kvistar eukalyptus och nejlika. Denna bukett kämpar fortfarande på såhär över en vecka senare. Heja, heja!

Sedan anlände gästerna och det blev paketöppning för familjens minsting.

Jag hade tydligen också varit rätt så snäll, för fick den senaste muminmuggen. Tror svärmor har försett mig med alla de finaste muggarna jag har i min samling.

När ingen såg hoppade Lana upp på matbordet och snodde en julstjärna med laxfyllning. Hon ville helt klart också fira jul! Så det slutade med att hon fick dela en stjärna med Louie och bägge katterna satt och var helt otroligt förnöjda efteråt. Laxröra var tydligen en hit!

Till efterrätt serverade jag julig cheesecake i glas. Enkelt att göra men känns ändå lite lyxigt om man serverar det i ett lite finare glas.

Resten av juldagen tog vi det lugnt, gick ut och tog en promenad samt testflög drönaren som jag hade lånat hem från jobbet.

Väldigt skönt med en dag med så här vacker väder mellan allt regn och rusk.

Den resterande julhelgen passade vi på att så väl vi bara kunde ta vara på ledigheten tillsammans, umgicks med familjen och hade en strid ström av goda vänner på besök. Lite som det brukar vara under julen alltså, och fint så. Nu är vi redo för nytt år och nya utmaningar och äventyr!

vår julafton

Vår julafton började med att vi steg upp lite lagom sömnruffsiga (finns inte mycket gulligare än en glad och ruffsig unge om morgnarna) och upptäckte att tomten hade varit på besök under natten. Hos oss är det tradition att det alltid finns ett paket under granen att öppna genast på morgonen så att väntan resten av dagen inte blir så lång. Videkvisten hade tydligen varit supersnäll och hittade en stor låda full med loppisfyndat duplo.

Också nissen (som lämnar något i julstrumpan varje adventssöndag samt på julafton) hade varit i farten och lämnat efter sig en kylskåpsmagnet – en av V:s favoritprylar att pyssla med.

Sedan blev det en alldeles vanlig frukost, men med paketöppning och julkalendern förstås. Ligger efter en hel massa avsnitt så har än i denna dag ingen aning om hur det riktigt gick i tomteverkstaden.

Jag fick konsertbiljetter i julklapp, kul!

Efter frukosten var det dags för en av våra julaftonstraditioner: nämligen julbastu hos mina föräldrar.

Och därefter besökte vi i vanlig ordning gravgården för att tända ljus samt vek förbi några vänner för att önska god jul och lämna julklappar.

Fick sitta och kittla V hela vägen hem i bilen så att han inte skulle somna (ville att han skulle sova gott i sin säng istället så han skulle orka resten utav dagen) och sedan tog vi det piano någon timme innan julfirandet skulle fortsätta. Skyndade oss också ut i duggregnet för att ta familjefoto innan skymningen kom. Har försökt skapa en liten tradition kring detta foto, då jag annars har en tendens att inte fastna på bild.

Sedan bar det upp till mina föräldrar där det vankades julmiddag. Mamma hade dukat superfint med massor av levande ljus, grankvistar och äpplen.

Också julgranen var en fröjd för ögat.

Middag fortlöpte sådär lagom stökigt – som det brukar bli när vi sammankommer och det var tydligen stört omöjligt att fånga alla på en och samma bild. Här är i all fall hälften utav festsällskapet.

Plötsligt knackade det på dörren och tre mycket ivriga små personer satte av i full fart mot tamburen.

Det var julgubben! Eller snögubben, som någon visst kallade honom. Är inte så noga kan man tycka.

Så blev det paketutdelning till alla snälla barn!

Fast vissa tyckte det roligaste var att sitta tomtens klappkorg.

Därefter följde sedvanlig testning av klappar samt provsmakning av bordsdekorationer.

Samt en svängom med en fyrbent vän!

När alla småbarn så småningom var mer (eller mindre…) nattade var det dags för de vuxnas julklappslek då vi i övrigt hade minimerat klapparna till varandra. Alla hade fått i uppgift att köpa 1-3 stycken klappar för ett totalt värde på cirka 10 euro.

Sedan slog vi tärning och varje gång man fick en 2:a eller 6:a fick man ta en klapp ur högen. Första rundan gick relativt sansat men när vi körde igång det andra varvet och man fick sno andras paket gick det mer livat till.

Vår julafton avslutades med att vi spelade en omgång av Cards Against Humanity, som Kisse hade fått i julklapp av sin Secret Santa. Spelet resulterade i många gapskratt och blev en rolig avrundning på en mycket fin julafton.

om att ha inlett julfirandet

Här har julfirandet inletts rejält. I fredags smet jag iväg i ett riktigt snöoväder för att gå på en liten loppisrunda. Kom hem med ett gäng röda fynd samt en hög med sällskapsspel som jag tänker att blir ypperliga julklappar. Ser inget problem i att ge loppade julklappar, utan tycker snarare att det är ett tecken på extra mycket omtanke. För tänker att det är lite mer tidskrävande att botanisera bland loppishyllor i jakt på den perfekta skatten till någon annan istället för att klicka sig raka vägen till närmsta nätbutik.

Väl hemma blev det förberedelse inför lilla jul. Har vuxit upp med att man alltid får någon liten grej vid vid lilla jul och den traditionen tycker jag är trevlig att föra vidare.

Att vi fick en vit inledning på december klagar man ju sannerligen inte heller på. Granen invid trappan blev plötsligt väldigt mycket mysigare.

Och följande morgon var snöyran som bortblåst och vi fick vakna upp till bästa möjliga morgonutsikten.

Vi började naturligtvis morgonen med att kolla om tomtenissarna varit i farten och lämnat något i julstrumporna. Det hade de!

I den lite äldre familjemedlemmens strumpa fanns Duellen 2.0 inslagen. ”Tomtenissen” måste ju tänka smart och själv dra nytta av en del av innehållet i den strumpan tänker jag.

Sedan blev det duellmatch och soffmys! Trevligt att lilla V börjar vara så pass stor att han klarar av att sitta själv i soffan utan att man behöver vara rädd att han skall dratta i golvet.

Efter duellmatchen hade jag tänkt gå ut och testa drönaren som jag hade lånat hem från jobbet så att jag skulle kunna övningsköra den, men var förstås klantig och glömde kontrollera batteriet som naturligtvis var urladdat. Men vi gick ut i alla fall, en solig novemberdag vill man ju inte försumma med enbart inomhushäng.

Gullighetskommittéen, hej hej!

Fint med snö i dörrkransen.

Lite senare fick vi snabbesök av Vidars kusiner och sedan gick vi i samlad trupp hem till mina föräldrar för att inleda firandet av lilla jul.

Först ut på agendan var att fixa belysningen i julgranen, aka min lillebrors ”klätterträd” som han fick då han fyllde typ fem. På dryga tjugo år har den ju växt till sig lite, snart räcker inte grävmaskinen till längre om lamporna skall bytas ut.

Mysigt, men fartfyllt då största delen av familjen är samlad. Var tvungen att dra mig tillbaka och frivilligt natta ett av barnen för att samtidigt själv ladda batterierna en stund.

Sedan skulle naturligtvis också lilla julsgranen pyntas – som i år var placerad på säker höjd ifrån små ivriga händer som vill dra i glitterbanden.

Fint!

Leonel hade beställt tomtegröt, så det fick det lov att bli till lunch. Gott! Är annars inget stort fan av gröt, men risgrynsgröt tackar man ju inte nej till.

Så lite sagomys på det för dem som hade tålamod att sitta still en stund.

När alla minstingar hade sovit dagssömn blev det dags för pepparkaksbak (och -smak). Var nog nämligen en och annan mumsbit som slank ner i munnarna när inte fammo såg.

Efter en lång dag uppe på kullen tackade vi för oss och begav oss hemåt för att invänta besök av en av Vidars gudmödrar. Eftersom mannen i huset (som enbart vill se spänning, skräck och dokumentärer) inte var hemma passade vi på att boka in filmkväll för att se Love Actually och dricka glögg. Bra inledning på julsäsongen.

Idag hade jag bättre tur med laddningen av drönare så smet ut för att testa den strax efter att solen gått upp. Här ser ni alltså vår ”bakgård”.

I övrigt har det varit en ganska lugn och skön första adventsdag. Har försökt introducera konceptet julkalendrar på teve för Vidar och haft lyxen att bli bjuden på både lunch och middag. På tal om julkalendrar fick jag också gå på kalenderjakt då min mamma fortfarande anser att jag är värld en julkalender trots att jag inte är långt ifrån 30. KLAGAR INTE. Och kan väl lätt konstatera att man haft turen att få världens snällaste mamma?

en pannlugg, lokala pizzor och skål för den nya eran

Så svepte den sista veckan som ledig hemma med Vidar förbi. Inga konstigheter med det, den löpte på i vanlig ordning utöver att vi fick till ett besök hos Vidars framtida bästis Agnes och Jenny i Kyrkslätt. Var det enda jag ville hinna med innan jag kvitterade av denna vecka.

För att få en tydlig markör att det nu blir dags för lite miljöbyte för mig, hade jag valt att boka tid för att klippa håret. Så här såg jag ut innan min frisör satte saxen i det och såg till att nästan hälften såg sitt öde på salongens golv. Har aldrig haft så starka känslor kring mitt hår då det finns i mängd och massor och alltid växer ut igen, så frisören fick i vanlig ordning ganska fria händer och order om att hellre ta för mycket än för lite.

Ut kom jag med pannlugg och en hårlängd i nivå med min käke. Faller alltid tillbaka ner i pannluggsträsket prick när jag lyckats växa ut hela luggen från den senaste kapningen. Inget man kan göra något åt, är livets gång tänker jag.

Efter klippningen åkte jag iväg till Ekenäs för att leverera min scoutkårs bidrag till Julhjälpen och sedan fick jag och Vidar sällskap av svärmor över en lunch. Njöt av det soliga vädret, hade man kunnat tro att detta var november? Skulle inte tro det.

Väl hemma igen kastade jag en flaska bubbel på kylning för att senare kunna fira att Kisse nu blir hemma med Vidar fram till årsskiftet och att jag återvänder till mitt jobb imorgon. Något vi båda känner oss väldigt nöjda med. Håller dock tummarna för att förslaget på en uppdelning på 5+5+5 av ledighetsmånaderna skulle gå igenom inom kort. Vore ju drömmen om det skulle bli aktuellt i framtiden att kunna dela prick 50/50 på ledigheten, det skulle vi nog båda gilla väldigt mycket tror jag.

På kvällen gällde FF (dvs. ”fria föräldrar”) och vi fick äntligen möjligheten att besöka YLP och smaka på deras omtalade pizzor. Vi blev inte besvikna, det var otroligt gott! Så pass gott att jag tänker låta pizzakvällen få ett alldeles eget inlägg.

På lördagen hade vi något så tråkig inbokat som uppköp av ny tvättmaskin. Snark. Kvalar rakt in i samma kategori som uppdatering av försäkringar eller vad som helst som har med service av bilen att göra. Ett nödvändigt ont som jag inte känner mig det minsta intresserad av. Dock vägde vi upp det programmet med att senare smita iväg på kalas för en liten ettåring som nyss passerat sitt första jordsnurr.

Idag grydde en ny dag och jag och Vidar hade bestämt oss för att åka iväg på en liten söndagsexkursion, närmare bestämt till Bromarv. Dit har man ju dessvärre ganska sällan vägarna förbi, men nu kom vi oss äntligen för att åka och hälsa på hos min kusin. V trivdes som fisken i vattnet och undersökte varje vrå i deras mysiga hem.

Lina rotade lite i sitt förråd och kom ut med denna skatt! En plastficka full med gamla spel som vi spelade som små hos mormor och morfar. Blev så glad över att få veta att de fortfarande finns bevarade! Var rädd för att de hade försvunnit och slängts bort i någon av flyttarna. Därtill fanns en drös handgjorda spel som vi tillverkat alldeles själva. Ju äldre vi blev, desto mer invecklade blev även reglerna till spelen – regelhäftet till höger i bild var flera sidor långt.

Och det var alltså den sista ledighetsveckan det. Imorgon väntar som sagt jobb, och det skall bli riktigt trevligt. Ser fram emot att umgås med andra vuxna människor och att få stänga in mig på mitt kontor och (åtminstone stundvis) jobba ostört. Att få dricka varmt kaffe och bli serverad lunch som jag får äta utan att någon försök sno åt sig min mat. Men ser förstås också väldigt mycket fram emot att sedan få komma hem, och förhoppningsvis mötas av en liten filur som hoppeligen ser fram emot att jag kommer hem igen.