resten av vår julhelg

Orkar ni ännu blicka tillbaka till julen? Kanske inte, men vi kör ändå. Är ju trots allt ännu några dagar kvar till både trettondagen och tjugondag knut, så lite jul bör ändå tålas fortfarande. Som rubriken antyder tänkte jag göra ett kort referat på det resterande julfirandet. Julafton rullade ju på med ganska mycket tjo och tjim, så vi hade medveten planerat en lugnare program för juldagen då vi bjöd ner Kisses familj på jullunch mitt på dagen.

Den fina löparen med en julvers, som jag fått av min moster hade en given plats på bordet.

Och så improviserade jag ihop en bukett genom att knipsa av en hängig stjälk av vår amaryllis samt fyllde på med ett par kvistar eukalyptus och nejlika. Denna bukett kämpar fortfarande på såhär över en vecka senare. Heja, heja!

Sedan anlände gästerna och det blev paketöppning för familjens minsting.

Jag hade tydligen också varit rätt så snäll, för fick den senaste muminmuggen. Tror svärmor har försett mig med alla de finaste muggarna jag har i min samling.

När ingen såg hoppade Lana upp på matbordet och snodde en julstjärna med laxfyllning. Hon ville helt klart också fira jul! Så det slutade med att hon fick dela en stjärna med Louie och bägge katterna satt och var helt otroligt förnöjda efteråt. Laxröra var tydligen en hit!

Till efterrätt serverade jag julig cheesecake i glas. Enkelt att göra men känns ändå lite lyxigt om man serverar det i ett lite finare glas.

Resten av juldagen tog vi det lugnt, gick ut och tog en promenad samt testflög drönaren som jag hade lånat hem från jobbet.

Väldigt skönt med en dag med så här vacker väder mellan allt regn och rusk.

Den resterande julhelgen passade vi på att så väl vi bara kunde ta vara på ledigheten tillsammans, umgicks med familjen och hade en strid ström av goda vänner på besök. Lite som det brukar vara under julen alltså, och fint så. Nu är vi redo för nytt år och nya utmaningar och äventyr!

vår julafton

Vår julafton började med att vi steg upp lite lagom sömnruffsiga (finns inte mycket gulligare än en glad och ruffsig unge om morgnarna) och upptäckte att tomten hade varit på besök under natten. Hos oss är det tradition att det alltid finns ett paket under granen att öppna genast på morgonen så att väntan resten av dagen inte blir så lång. Videkvisten hade tydligen varit supersnäll och hittade en stor låda full med loppisfyndat duplo.

Också nissen (som lämnar något i julstrumpan varje adventssöndag samt på julafton) hade varit i farten och lämnat efter sig en kylskåpsmagnet – en av V:s favoritprylar att pyssla med.

Sedan blev det en alldeles vanlig frukost, men med paketöppning och julkalendern förstås. Ligger efter en hel massa avsnitt så har än i denna dag ingen aning om hur det riktigt gick i tomteverkstaden.

Jag fick konsertbiljetter i julklapp, kul!

Efter frukosten var det dags för en av våra julaftonstraditioner: nämligen julbastu hos mina föräldrar.

Och därefter besökte vi i vanlig ordning gravgården för att tända ljus samt vek förbi några vänner för att önska god jul och lämna julklappar.

Fick sitta och kittla V hela vägen hem i bilen så att han inte skulle somna (ville att han skulle sova gott i sin säng istället så han skulle orka resten utav dagen) och sedan tog vi det piano någon timme innan julfirandet skulle fortsätta. Skyndade oss också ut i duggregnet för att ta familjefoto innan skymningen kom. Har försökt skapa en liten tradition kring detta foto, då jag annars har en tendens att inte fastna på bild.

Sedan bar det upp till mina föräldrar där det vankades julmiddag. Mamma hade dukat superfint med massor av levande ljus, grankvistar och äpplen.

Också julgranen var en fröjd för ögat.

Middag fortlöpte sådär lagom stökigt – som det brukar bli när vi sammankommer och det var tydligen stört omöjligt att fånga alla på en och samma bild. Här är i all fall hälften utav festsällskapet.

Plötsligt knackade det på dörren och tre mycket ivriga små personer satte av i full fart mot tamburen.

Det var julgubben! Eller snögubben, som någon visst kallade honom. Är inte så noga kan man tycka.

Så blev det paketutdelning till alla snälla barn!

Fast vissa tyckte det roligaste var att sitta tomtens klappkorg.

Därefter följde sedvanlig testning av klappar samt provsmakning av bordsdekorationer.

Samt en svängom med en fyrbent vän!

När alla småbarn så småningom var mer (eller mindre…) nattade var det dags för de vuxnas julklappslek då vi i övrigt hade minimerat klapparna till varandra. Alla hade fått i uppgift att köpa 1-3 stycken klappar för ett totalt värde på cirka 10 euro.

Sedan slog vi tärning och varje gång man fick en 2:a eller 6:a fick man ta en klapp ur högen. Första rundan gick relativt sansat men när vi körde igång det andra varvet och man fick sno andras paket gick det mer livat till.

Vår julafton avslutades med att vi spelade en omgång av Cards Against Humanity, som Kisse hade fått i julklapp av sin Secret Santa. Spelet resulterade i många gapskratt och blev en rolig avrundning på en mycket fin julafton.

om att ha inlett julfirandet

Här har julfirandet inletts rejält. I fredags smet jag iväg i ett riktigt snöoväder för att gå på en liten loppisrunda. Kom hem med ett gäng röda fynd samt en hög med sällskapsspel som jag tänker att blir ypperliga julklappar. Ser inget problem i att ge loppade julklappar, utan tycker snarare att det är ett tecken på extra mycket omtanke. För tänker att det är lite mer tidskrävande att botanisera bland loppishyllor i jakt på den perfekta skatten till någon annan istället för att klicka sig raka vägen till närmsta nätbutik.

Väl hemma blev det förberedelse inför lilla jul. Har vuxit upp med att man alltid får någon liten grej vid vid lilla jul och den traditionen tycker jag är trevlig att föra vidare.

Att vi fick en vit inledning på december klagar man ju sannerligen inte heller på. Granen invid trappan blev plötsligt väldigt mycket mysigare.

Och följande morgon var snöyran som bortblåst och vi fick vakna upp till bästa möjliga morgonutsikten.

Vi började naturligtvis morgonen med att kolla om tomtenissarna varit i farten och lämnat något i julstrumporna. Det hade de!

I den lite äldre familjemedlemmens strumpa fanns Duellen 2.0 inslagen. ”Tomtenissen” måste ju tänka smart och själv dra nytta av en del av innehållet i den strumpan tänker jag.

Sedan blev det duellmatch och soffmys! Trevligt att lilla V börjar vara så pass stor att han klarar av att sitta själv i soffan utan att man behöver vara rädd att han skall dratta i golvet.

Efter duellmatchen hade jag tänkt gå ut och testa drönaren som jag hade lånat hem från jobbet så att jag skulle kunna övningsköra den, men var förstås klantig och glömde kontrollera batteriet som naturligtvis var urladdat. Men vi gick ut i alla fall, en solig novemberdag vill man ju inte försumma med enbart inomhushäng.

Gullighetskommittéen, hej hej!

Fint med snö i dörrkransen.

Lite senare fick vi snabbesök av Vidars kusiner och sedan gick vi i samlad trupp hem till mina föräldrar för att inleda firandet av lilla jul.

Först ut på agendan var att fixa belysningen i julgranen, aka min lillebrors ”klätterträd” som han fick då han fyllde typ fem. På dryga tjugo år har den ju växt till sig lite, snart räcker inte grävmaskinen till längre om lamporna skall bytas ut.

Mysigt, men fartfyllt då största delen av familjen är samlad. Var tvungen att dra mig tillbaka och frivilligt natta ett av barnen för att samtidigt själv ladda batterierna en stund.

Sedan skulle naturligtvis också lilla julsgranen pyntas – som i år var placerad på säker höjd ifrån små ivriga händer som vill dra i glitterbanden.

Fint!

Leonel hade beställt tomtegröt, så det fick det lov att bli till lunch. Gott! Är annars inget stort fan av gröt, men risgrynsgröt tackar man ju inte nej till.

Så lite sagomys på det för dem som hade tålamod att sitta still en stund.

När alla minstingar hade sovit dagssömn blev det dags för pepparkaksbak (och -smak). Var nog nämligen en och annan mumsbit som slank ner i munnarna när inte fammo såg.

Efter en lång dag uppe på kullen tackade vi för oss och begav oss hemåt för att invänta besök av en av Vidars gudmödrar. Eftersom mannen i huset (som enbart vill se spänning, skräck och dokumentärer) inte var hemma passade vi på att boka in filmkväll för att se Love Actually och dricka glögg. Bra inledning på julsäsongen.

Idag hade jag bättre tur med laddningen av drönare så smet ut för att testa den strax efter att solen gått upp. Här ser ni alltså vår ”bakgård”.

I övrigt har det varit en ganska lugn och skön första adventsdag. Har försökt introducera konceptet julkalendrar på teve för Vidar och haft lyxen att bli bjuden på både lunch och middag. På tal om julkalendrar fick jag också gå på kalenderjakt då min mamma fortfarande anser att jag är värld en julkalender trots att jag inte är långt ifrån 30. KLAGAR INTE. Och kan väl lätt konstatera att man haft turen att få världens snällaste mamma?

en pannlugg, lokala pizzor och skål för den nya eran

Så svepte den sista veckan som ledig hemma med Vidar förbi. Inga konstigheter med det, den löpte på i vanlig ordning utöver att vi fick till ett besök hos Vidars framtida bästis Agnes och Jenny i Kyrkslätt. Var det enda jag ville hinna med innan jag kvitterade av denna vecka.

För att få en tydlig markör att det nu blir dags för lite miljöbyte för mig, hade jag valt att boka tid för att klippa håret. Så här såg jag ut innan min frisör satte saxen i det och såg till att nästan hälften såg sitt öde på salongens golv. Har aldrig haft så starka känslor kring mitt hår då det finns i mängd och massor och alltid växer ut igen, så frisören fick i vanlig ordning ganska fria händer och order om att hellre ta för mycket än för lite.

Ut kom jag med pannlugg och en hårlängd i nivå med min käke. Faller alltid tillbaka ner i pannluggsträsket prick när jag lyckats växa ut hela luggen från den senaste kapningen. Inget man kan göra något åt, är livets gång tänker jag.

Efter klippningen åkte jag iväg till Ekenäs för att leverera min scoutkårs bidrag till Julhjälpen och sedan fick jag och Vidar sällskap av svärmor över en lunch. Njöt av det soliga vädret, hade man kunnat tro att detta var november? Skulle inte tro det.

Väl hemma igen kastade jag en flaska bubbel på kylning för att senare kunna fira att Kisse nu blir hemma med Vidar fram till årsskiftet och att jag återvänder till mitt jobb imorgon. Något vi båda känner oss väldigt nöjda med. Håller dock tummarna för att förslaget på en uppdelning på 5+5+5 av ledighetsmånaderna skulle gå igenom inom kort. Vore ju drömmen om det skulle bli aktuellt i framtiden att kunna dela prick 50/50 på ledigheten, det skulle vi nog båda gilla väldigt mycket tror jag.

På kvällen gällde FF (dvs. ”fria föräldrar”) och vi fick äntligen möjligheten att besöka YLP och smaka på deras omtalade pizzor. Vi blev inte besvikna, det var otroligt gott! Så pass gott att jag tänker låta pizzakvällen få ett alldeles eget inlägg.

På lördagen hade vi något så tråkig inbokat som uppköp av ny tvättmaskin. Snark. Kvalar rakt in i samma kategori som uppdatering av försäkringar eller vad som helst som har med service av bilen att göra. Ett nödvändigt ont som jag inte känner mig det minsta intresserad av. Dock vägde vi upp det programmet med att senare smita iväg på kalas för en liten ettåring som nyss passerat sitt första jordsnurr.

Idag grydde en ny dag och jag och Vidar hade bestämt oss för att åka iväg på en liten söndagsexkursion, närmare bestämt till Bromarv. Dit har man ju dessvärre ganska sällan vägarna förbi, men nu kom vi oss äntligen för att åka och hälsa på hos min kusin. V trivdes som fisken i vattnet och undersökte varje vrå i deras mysiga hem.

Lina rotade lite i sitt förråd och kom ut med denna skatt! En plastficka full med gamla spel som vi spelade som små hos mormor och morfar. Blev så glad över att få veta att de fortfarande finns bevarade! Var rädd för att de hade försvunnit och slängts bort i någon av flyttarna. Därtill fanns en drös handgjorda spel som vi tillverkat alldeles själva. Ju äldre vi blev, desto mer invecklade blev även reglerna till spelen – regelhäftet till höger i bild var flera sidor långt.

Och det var alltså den sista ledighetsveckan det. Imorgon väntar som sagt jobb, och det skall bli riktigt trevligt. Ser fram emot att umgås med andra vuxna människor och att få stänga in mig på mitt kontor och (åtminstone stundvis) jobba ostört. Att få dricka varmt kaffe och bli serverad lunch som jag får äta utan att någon försök sno åt sig min mat. Men ser förstås också väldigt mycket fram emot att sedan få komma hem, och förhoppningsvis mötas av en liten filur som hoppeligen ser fram emot att jag kommer hem igen.

om allhelgonahelgen

En lugn och ganska stillsam allhelgonahelg passerade. Det har varit en höst med mycket program kring veckosluten, så nu kändes det skönt att bara få vara. Allhelgona till ära passade jag på att duka upp med bordduk och ljus och svängde ihop en frittata med inspiration från min nya kokbok. Oklart om någon annan i familjen noterade den lilla ansträngningen men undertecknad upplevde det i alla fall som mysigt. Skrattade senare under helgen åt att K antagligen inte kunde bry sig mindre om inredningsdetaljer jag smyger in i vårt hem, men när jag skulle välja timers till våra eluttag fick jag absolut inte välja en ”ful” sort enligt honom.

Efter lunchen åkte vi till ett par gravgårdar för att tända ljus. När vi steg in på gravgården i Tenala stannade Vidar upp då vi klev in genom porten och vinkade. Man vet ju aldrig men kan ju hoppas att det var en glad liten gubbe på sin röda moped eller världens snällaste mormor som stod där och hälsade på honom.

Hoppas ni har det bra, mormor och morfar, var ni än är.

På söndag fick vi finbesök av Freja och Vidar var inte sen med att krypa upp i hennes famn med en bok.

Till söndagsfikat blev det bananbröd ur tidigare nämnda kokbok. Vet inte vad som farit i mig, men inte vore det ju helt otrevligt om denna inspiration till bakning och matlagning håller i sig resten av november. Håller tummarna.

om en liten halloweenfest

Än av de roligare grejerna med att ha barn? Man får en massa tillfällen att ordna maskerad och klä ut sig! Vilket man ju såklart också kan göra utan avkommor av något slag, men nu kan man lättare motivera mindre ivriga familjemedlemmar att man måste göra det för barnens skull, hehe.

Igår var det som säkert ingen missat Halloween, och det passade vi på att fira med att klä ut oss till katt, dracula och sjöman.

Sedan styrde vi stegen till denna trappa var en pumpa välkomnade oss.

Min mamma hade nämligen ställt i ordning för Halloweenfest för familjen!

Hon hade fixat i ordning så fint och stämningsfullt. Som ni säkert förstår är det från henne jag ärvt mina festfixargener, i rakt nedstigande led.

Mycket viktigt att alla skulle klä ut sig! Vilket inte är ett svårt uppdrag att fixa då de har en gigantisk maskeradlåda där man kan hitta ungefär vadhelst man behöver.

Min egen utstyrsel fick denna gång bli ganska simpel, då det inte kändes rimligt att spöka ut sig allt för mycket i fall barnen skulle bli rädda. Limmade fast ett par öron i ett diadem och kastade lite färg i ansiktet och – voilà, så var jag plötsligt en katt.

Efter en liten stund dök även superman, en katt, crazy cat lady och en sotare upp. Då två senare hade ju även platsat i Home Alone-filmerna, visst?

Sen blev det dags för att skåla i bubbel, för det råkade även vara Max och Samiras bröllopsdag! Ändå mycket rimligt att fira det med familjemaskerad, tycker jag.

Gäller att vara snabb för att få plats i ”Mofafas” famn nuförtiden. Har man tur får man kanske se potatissången.

Till förrätt hade mamma gjort i ordning en fenomenalt god pumpasoppa. Oklart hur många gånger det sades ”mmm” och ”oj vad gott” runt bordet, men det var många.

Och till varmrätt fyllda halloweenpaprikor, också mycket gott!

Jolanda stod för underhållnigen och sjöng Imse Vimse Spindel, som passade bra in i temat.

Efter maten begav vi oss ner i källaren där jag hade förberett nästa programpunkt, nämligen en kahoot-frågesport om Halloween. Tekniken strulade lite och för en bråkdels sekund var vi alla upptagna med att få igång allt och på den tiden hann den här lille herremannen smyga iväg och klättra halvvägs upp i trapporna. P-a-n-i-k-e-n när vi upptäckte det alltså, fy! Men som tur hände ingenting och han satt snällt kvar och lät sig hämtas ner igen.

När frågesporten var avklarad blev det dags för kaffe och efterrätt. Jag hade fått det roliga uppdraget att pynta tårtan som blev en historia med ett berg av karamelliserade popcorn, ganache och spökmaränger.

Och sedan blev klockan så mycket att det blev dags för alla små spöken att tacka för sig. Tack för fin fest, mamma!

spridda oktoberskurar

Hej hallå. Har påbörjat detta inlägg cirka femtioelva gånger under lika många dagar (om vi bara överdriver en liten aning), så får se om vi kommer till botten av inlägget idag. Vem vet? Sitter och dricker kaffe och njuter av tystnaden som råder då dagens sömnflow verkar flyta på lite bättre än igår. Ett förkylt barn som inte kan sova i kombination av en förkyld moder som verkligen, verkligen vill sova ger inte det direkt bästa slutresultatet om vi säger som så. Det hela slutade med att jag gav upp efter 2 timmars vagnvaggande och ingen sov överhuvudtaget så samtliga var ganska trötta och gnälliga som en härlig bieffekt av det hela. Mmm.

Det är ju tur att de där lite jobbigare stunderna (relativt) snabbt glöms bort sedan, då Videungen är gullig så det förslår mellan varven. Han har även nu börjat säga ”mamma” mer frekvent vilket får en att se med mer blida ögon på de flesta av situationer.

När vi ändå är inne på ämnet ”saker som värmer mammahjärtat” kan vi ju tillägga barnets uppenbara intresse för litteratur. Till varje dags standardprogram hör att han hänger här vid hyllan och försöker klättra upp efter sin favoritbok (vilket än så länge misslyckas, så istället får han hojta tills någon kommer och hjälper honom).

Favoritboken, då? Ja, det är naturligtvis ”Hur gick det sen?”, som vi läser minst en gång om dagen. Misstänker att vi snart får skaffa en reservbok eftersom Videungen är lite väl ivrig med att få bläddra själv i denna och det har redan lagt sina spår. Drömmen vore ju om denna bok kunde komma ut i bläddervänligt format för de där lite mindre händerna, typ på tjockare paffsidor. Förlaget, hör ni mig?

I lördags skulle vi gå på kalas och jag hade lovat baka en tårta till födelsedagsbarnet. Dessvärre var både jag och Videungen hängiga så vi fick inhibera vår kalasnärvaro, men tårtan måste ju bakas ändå. Finns få saker jag tål mindre än när folk inte håller vad de lovar, så den standarden är jag noga med att även hålla själv.

Dock kan det konstateras att jag inte är någon tårtbakerska by blood, resultatet här ovan är nämligen försök två då jag inte vågade skicka iväg den första tårtan på kalas då den blev ful som stryk, haha. Riktigt god var den nog konstaterades det på eftermiddagskaffet med familjen, men inte alls representativ. Så det blev att skrapa ihop fyllning till en andra tårta som sedan, enligt ursprungsplanen, dekorerades till en stubbe med två små rävkompisar på.

*Och precis där bryter vi inlägget med anledning av vaket barn* – och så här x antal timmar senare minns jag inte riktigt vad jag ville säga med denna bild? Kanske illustrera den fridfulla kvällen jag hade för mig själv när barnet väl sov och mannen var ute på egna äventyr? Passade i alla fall på att tända ljus, ta ett fotbad och spana på serier som i vanliga fall inte godkänns att titta på under vår gemensamma tevetid.

I söndags var det dags för det stora barnloppiset som ordnas i Seminarieskolan i Ekenäs varje vår och höst. Bra tillfälle att bunkra upp med lite kläder, krocka in i bekanta samt bli allmänt klaustrofobisk av den ohemula folkmängden. Med anledning av den stora trängseln orkade jag inte kolla runt så supernoga men var nöjd över att hitta en vinterhalare till Vidar i prick rätt storlek för en femma. Kan i ärlighetens namn bli lite störd på folk som säljer grejer svindyrt på loppis, om nu en halare börjar kosta 50€ i andra hand kan man ju lika gärna köpa en ny?

Så här nöjd familj har man när alla killarna är samlade. Har på känn att Louie och Vidde ännu kommer bli bästa kompisar.

Så hoppar vi över till dokumentationen ifrån denna dag. Sömnen (alltså ursäkta all denna beskrivning av V:s tupplurar – men känns som det är de som är avgörande för hur min dag ser ut?) gick lite bättre än igår, så fick en hel massa gjort. Hann både skrapa färg från de nygamla dörrarna vi skall lägga in i rummet samt spackla sovrumsväggarna. Har även börjat få lite kalla fötter för Nocturne-tapeten som jag var helt inne på här tidigare och undrar om vi trots allt borde välja en tapet med ett lugnare motiv? Får ta och beställa några tapetprover till och ta mig en funderare på saken.

Och ungefär där tror jag vi lägger punkt för ikväll. Lite spridda skurar i detta inlägg, men så får det bli ibland.