Kategori: familj

valborg, vårväder och en överraskningsfödelsedag

Hej från en som ligger raklång på soffan. Barnet får underhållning av familjen Barbapapa och moderskapet får vila. Bra deal. Säga vad man vill om skärmtid för kids men i dessa extraordinära tider är det guld att få en liten stunds paus medan avkomman sitter still(!) och fokuserar på något annat än att fara fram som en virvelvind med total avsaknad av självbevarelsedrift.

Plötsligt har vi landat nästan två veckor i maj och här har det ekat tomt. Sedan Kisse började jobba igen i början av maj är min vardag till 110% fylld av att få barnaskötsel, hushållsysslor och distansjobb att gå ihop. Hinner. Helt. Enkelt. Inte. Blogga. Vilket är lite trist, då jag själv kan tycka att det är trevligt att spola tillbaka tiden genom att kika i arkivet. Så här följer ett litet, litet sammelsurium av senaste tiden

Valborg firades föga överraskande lugnt och dansat. Inledde grillsäsongen, åt struvor och avslutade kvällen med att spela brädspel online med några kompisar i Åbo. Om den här våren fört något gott med sig måste det ju vara att vi fått upp ögonen för att umgås lite mer på distans.

På första maj hade mamma byggt en egen glassbar och bjöd på lösglass. Blev SÅ glad över detta då det hör till mina traditioner att besöka en glasskiosk den första maj, men i nuläget gick det ju inte då inga ännu öppnat. Om någon undrar varifrån jag ärvt min påhittighet så är det i rakt nedstigande led ifrån min mama.

En av de bättre grejerna med att distanseringen sker just nu (och inte i typ november, huuu!) är prick allt som börjar blomma. Beskar ett av våra träd på gården och passade på att plocka in några grenar som bjöd på riktigt fin blomstring i några dagar innan jag var tvungen att slänga ut dem igen.

Inte fult direkt. Gäller att ta vara på allt som ens lite piggar upp vardagen just nu.

Under helgen firade vi min pappas födelsedag och jag hade ordnat en skattjakt följt av överraskningsbrunch för honom. Så att vi (och min bror i Stockholm) kunde följa med vad han gjorde hade vi riggat upp en videokonversation via teven i vardagsrummet.

Bland annat laxröra, quinoasallad och smoothies stod på menyn.

En inlägg om våren utan en dokumentation på trädet, vars kvistar redan huserat i detta inlägg, är ganska omöjligt att genomföra som ni kanske kan förstå. Eventuellt det finaste vi har på gården just nu?

ett födelsedagsfireri


Tidigare i veckan fyllde den äldre av mina killar år. Att man skall få födelsedagsfrukost är givet, men att då det att gå ihop med att man är morgontröttast i familjen är inte lätt kan jag meddela, så föste helt sonika iväg dem från köket så jag skulle få fixa ifred.

Sedan blev det dags för presentöppning och det fyndades bland annat böcker, ett sällskapsspel och röda fiskar ur presentpåsen.

Nämner inga namn, men någon hade tidigare haft sönder vår bästa termos så en sådan var också nerpackad bland presenterna. För övrigt: vila i frid kära skägg som senare i veckan rakades av för att han skulle medverkan i en film. Snyft.

Finbuketten som var som bäst några dagar efter inköp när ranunklarna började slå ut.

Vidar fick en ballong och roade sig själv resten av frukosten så vi övriga fick dricka morgonkaffet varmt. Win-win.

Och sedan ut på skogstur. I tider som dessa är det GULD att ha spännande skogsstigar ett stenkast från huset.

Till eftermiddagskaffet blev det såklart födelsedagstårta. Tyvärr råder det någon slags förbannelse över födelsedagsbakverken jag gör till min man, för de tenderar alltid misslyckas på någon vänster. I år tog grädden slut så fick improvisera en ganache av vad jag hade i skåpet (dvs ej rätt ingredienser), som inte blev det vackraste vi skådat om vi säger som så. Som tur var den ändå relativt god.

vår påsk

Här följer en liten bilddokumentation av vår påsk, som var ganska stillsam. Dels på grund av samhällssituationen såklart men även eftersom veckan innan varit riktigt intensiv på arbetsfronten. Hade nämligen fått i uppdrag att filma tre gudstjänster och tre musikuppträdanden för den lokala församlingen så hade att stå i innan de var klara. Ett roligt med tidsdrygt uppdrag – oxh trevligt att få ett kvitto på att ens tjänster och kunskaper behövs. Men nu till vår påsk på här hemmaplan:

Pyntade lite anspråkslöst med ett par påskris. En vacker dag kanske jag går all in, men i år var inte det året.

På påskafton bjöd jag in den allra närmsta familjen för äggjakt ute på vår gård. Har ju försökt instifta en tradition på att ha en stooor påskjakt varje år (pga så himla roligt!), men det gick ju inte tyvärr i år. Så familjen fick lite lyxigare fyllda pappersägg istället.

Vidar hittade sitt ägg vid postlådan. Det innehöll ett litet flygplan, en boll och några muminkex.

Jag fixade ju om rabatterna förra året och nu får jag äntligen ta del av den i vårskrud! Här blommar blåsippor, krokus och scilla. Också tulpanerna är på god väg upp.

Glad påsk från lilla påskfamiljen!

Till kvällen bestämde vi oss för att fira påskaftonen med findukning i salen (eller sovrummet, beroende på hur man vill se på saken hehe).

K fick middagsansvar och gjorde en kycklingpasta med citron, honung och ingefära. Mm. Jag skulle göra efterrätt men blev lat, så det slutade med att vi delade på en påse pätkis istället.

Knåpade ihop denna lilla påskpresent, som min svärmor skulle få. Var dock inte helt smart och lät barnet förvalta presenten i ett ögonblick vilket resulterade att enbart 2/3 av innehållet klarade sig helskinnat hela vägen fram.

På påskdagen hade jag gjort cheesecake med passionsfrukt. Strösslade på en alldeles lagom mängd dekoration, som ni kan se.

Annat som har hänt? Jo, renoveringen av vårt sovrum har äntligen gått framåt. Nu har vi ett innertak, hurra! Kanske det äntligen skulle bli dags för ett golv också? Längtar så efter dagen då jag kan gå barfota på det trägolvet.

Avslutningsvis, på annandag påsk, rev jag ihop ugnsbakade fattiga riddare á la Sofia Wood. Är sällan jag har hemma alla ingredienser för att baka något annan än typ kladdkaka spontant, men nu gick det vägen!

ett och ett halvt

För inte allt för många dagar sedan blev vår yngsta familjemedlem 1,5 år gammal. Hurra! Är knappast den första med barn som konstaterat följande – men tycker det bara blir roligare och roligare att hänga med denna person för varje dag som går. Det är liksom konstant något nytt ord, melodi eller annan färdighet han börjar behärska och det är så kul att få följa med.

Har inte riktigt vågat medge det innan, men har insett att jag nog inte är en ”bebisperson”. Såklart har jag med glädje (för det mesta..) tagit hand om mitt eget barn, men det är aldrig som att livmodern exploderat då jag stött på andras små nyfödingar (även om de såklart tenderar vara väldigt söta). Är mer den som gillar att leka, busa, hitta på äventyr samt få tydlig respons i det jag gör framom att till 110% ansvara för upprätthållandet av en annan persons liv, som den första tiden med barn i huvudsak går ut på. Men nu så! Jag blir ”bara bättre med tiden”, som min man så fint uttryckte det.

Till vår dagliga agenda just nu hör bland annat att öva på diverse djurläten (han kan bl.a. imitera varg och elefant med extremt god inlevelse), peka ut kroppsdelar och sjunga sånger tillsammans. Oemotståndligt då han själv drar igång med ”Lilla snigel akta dig” eller motsvarande topplåt. På nästan prick samma klockslag dagligen traskar han till tamburen, klär på sig stövlarna själv och konstaterar att nu skall vi ut på momangen. Inget utrymme till förhandling där.

Annat som är kul är givetvis att sätta av ner längs med vägen för att besöka mormor och morfar (helt omöjligt att passera deras hus och gå vidare), att kramas med katterna samt vända upp och ner på varenda leksakslåda och köksskåp.

Videungen har visat sig vara en riktigt rolig liten filur som tycks ha ett brilliant sinne för humor och är väldigt pratsam (trots att det mesta han säger än så länge är lite obegripligt). Mycket kramgo, extremt envis och har för det mesta full fart framåt – förutom när han parkerar sig med någon favoritbok som han gärna brukar bläddra i. En artig typ som tackar för allt och ingenting (farlig egenskap i denna ålder, då det känns svårt att neka någon som klämmer fram världens gulligaste ”tack, tack” när han pekar på kexlådan strax innan middag). Kunde säkert fortsätta rada upp Fantastiska Egenskaper™ mitt barn besitter (hello, Leo-mama här) i all evighet, så tror vi sätter punkt här så får tiden visa vilka personlighetsdrag som dyker upp längs med åren.

från en dag på hemmaplan

Dagen till är tänkte jag att det var på plats för en liten videouppdatering – det var ju inte igår kan man väl lugnt säga (snarare 1 år, ganska exakt).

Så här kan en marsdag se ut hemma hos oss medan vi jobbar på distans och utövar social distansering. Inget nytt under solen här på landet med andra ord. Men skönt att våren verkar vara här på riktigt nu… eventuellt. Skulle inte vara överraskad om den gör en helomvändning och bjuder oss på snöstorm lagom till valborg.

när allt läggs på paus men rullar vidare ändå

Så var den här, den första officiella dagen av social distansering. Mitt jobb fyller ju på inga vis ”samhällets kritiska funktioner” så blev naturligtvis ombedd att fortsätta mitt jobb hemifrån de kommande veckorna och i och med att jag är hemma är naturligtvis mitt barn också det. Har verkligen inget emot det konceptet om man bortser från den aningen kluriga ekvationen i att skrapa ihop 6,5 h jobb per dag i sällskap av en livlig 1,5 åring. De som vet, vet.

Men, det gäller ju såklart bara att vara kreativ och flexa med vilka tider på dygnet jag sätter mig ner framför datorskärmen. Ser faktiskt väldigt mycket fram emot att kunna vara ute mer under dygnets ljusa timmar och inte sitta bänkad i ett mörkt arbetsrum. Var väldigt effektiv för några veckor sedan när de flesta andra på min arbetsplats var på sportlov så tänker mig att jag nu med fyra gånger mer tid kommer kunna skapa vilka stordåd som helst, hehe. Nåväl, nu ska jag inte överdriva – men kommer definitivt bli trevligt att kunna pynja med allt det som inte är prio ett då man har en massa arbetskamrater, studeranden och kursdeltagare kring en som man också skall förhålla sig till.

Det här med att distansera sig socialt känns inte som en så stor grej för mig just nu. Som jag tidigare nämnde var det ju i stora drag vad stora delar av min mammaledighet gick ut på i och med att vi bara har en bil och vi bor ute på landsbygden utan tillgång till någon som helst form av kollektivtrafik. Så tror vi kommer klara detta galant (fast fritt fram att fråga mig igen om 3 veckor…).

Något jag oroar mig mer för är hur allt detta kommer påverka samhället – för att inte tala om alla små företag. Hoppas innerligt att de som har ekonomisk möjlighet drar sitt strå till stacken genom att köpa deras tjänster även om ett fysiskt besök på plats och ställe inte är att föredra just nu. Tänkte skriva lite mer om det senare i veckan.

Tills det, ta hand om er. Ring dina mor- och farföräldrar, hör av dig till en kompis. Passa på att njuta av det märkliga lugnet som plötsligt uppstått i denna ”parallella” verklighet.

Thursday I don’t care about you It’s Friday I’m in love

Godmorgon (eller godkväll, då detta inlägg skrivs) – från denna fredag! V brukar för det mesta vakna någon gång under morgonnatten och då får han flytta över till vår säng för att somna om tillsammans med oss. Bland det mysigaste som finns att få vakna upp om morgnarna bredvid den här gosiga lilla busen.

Efter morgonbestyren bestämde vi oss för att gå ut och göra dagen. Det vill säga: traska hundra meter ner längs med vägen från huset för att samla pinnar och hoppa i varje vattenpöl vi såg.

Mm, vi hade helt klart VÅR i luften (var har ni er? … ha, ha, haa).

Dagen fortsatte sådär som lediga dagar på hemmaplan oftast gör – dock med bonusen att få svärmor/farmor på lunchvisit. Trevligt med lunchsällskap som utan knussel äter det man bjuder på liksom.

Tycker även det är skönt att V börjar bli så stor att han allt mer också kan sysselsätta sig själv. När jag gick iväg för att fixa med tvätten hittade jag honom nöjt sedan gungande för sig själv på sin ”gungelefant”.

Efter en tupplur för samtliga personer som var hemma i detta hushåll var vi redo för en ny omgång utomhus för att hoppa i ännu fler vattenpölar, rensa i rabatten och åka pulka över gräsmattan (man tager vad man haver när man inte får snö). Så här glada blir man övrigt av solsken samt över att ha gölligaste ungen i mannaminne (högst subjektiv åsikt) som sällskap.

Också snödropparna firade det fina vårvädret i eftermiddagssolen.

Denna lilla fredag avslutades med pizzamiddag, kextjyvas ur skafferiet samt galen dans genom köket till säkkijärven polkka. Skål och botten upp för det – trevlig helg!

resten av vår julhelg

Orkar ni ännu blicka tillbaka till julen? Kanske inte, men vi kör ändå. Är ju trots allt ännu några dagar kvar till både trettondagen och tjugondag knut, så lite jul bör ändå tålas fortfarande. Som rubriken antyder tänkte jag göra ett kort referat på det resterande julfirandet. Julafton rullade ju på med ganska mycket tjo och tjim, så vi hade medveten planerat en lugnare program för juldagen då vi bjöd ner Kisses familj på jullunch mitt på dagen.

Den fina löparen med en julvers, som jag fått av min moster hade en given plats på bordet.

Och så improviserade jag ihop en bukett genom att knipsa av en hängig stjälk av vår amaryllis samt fyllde på med ett par kvistar eukalyptus och nejlika. Denna bukett kämpar fortfarande på såhär över en vecka senare. Heja, heja!

Sedan anlände gästerna och det blev paketöppning för familjens minsting.

Jag hade tydligen också varit rätt så snäll, för fick den senaste muminmuggen. Tror svärmor har försett mig med alla de finaste muggarna jag har i min samling.

När ingen såg hoppade Lana upp på matbordet och snodde en julstjärna med laxfyllning. Hon ville helt klart också fira jul! Så det slutade med att hon fick dela en stjärna med Louie och bägge katterna satt och var helt otroligt förnöjda efteråt. Laxröra var tydligen en hit!

Till efterrätt serverade jag julig cheesecake i glas. Enkelt att göra men känns ändå lite lyxigt om man serverar det i ett lite finare glas.

Resten av juldagen tog vi det lugnt, gick ut och tog en promenad samt testflög drönaren som jag hade lånat hem från jobbet.

Väldigt skönt med en dag med så här vacker väder mellan allt regn och rusk.

Den resterande julhelgen passade vi på att så väl vi bara kunde ta vara på ledigheten tillsammans, umgicks med familjen och hade en strid ström av goda vänner på besök. Lite som det brukar vara under julen alltså, och fint så. Nu är vi redo för nytt år och nya utmaningar och äventyr!

vår julafton

Vår julafton började med att vi steg upp lite lagom sömnruffsiga (finns inte mycket gulligare än en glad och ruffsig unge om morgnarna) och upptäckte att tomten hade varit på besök under natten. Hos oss är det tradition att det alltid finns ett paket under granen att öppna genast på morgonen så att väntan resten av dagen inte blir så lång. Videkvisten hade tydligen varit supersnäll och hittade en stor låda full med loppisfyndat duplo.

Också nissen (som lämnar något i julstrumpan varje adventssöndag samt på julafton) hade varit i farten och lämnat efter sig en kylskåpsmagnet – en av V:s favoritprylar att pyssla med.

Sedan blev det en alldeles vanlig frukost, men med paketöppning och julkalendern förstås. Ligger efter en hel massa avsnitt så har än i denna dag ingen aning om hur det riktigt gick i tomteverkstaden.

Jag fick konsertbiljetter i julklapp, kul!

Efter frukosten var det dags för en av våra julaftonstraditioner: nämligen julbastu hos mina föräldrar.

Och därefter besökte vi i vanlig ordning gravgården för att tända ljus samt vek förbi några vänner för att önska god jul och lämna julklappar.

Fick sitta och kittla V hela vägen hem i bilen så att han inte skulle somna (ville att han skulle sova gott i sin säng istället så han skulle orka resten utav dagen) och sedan tog vi det piano någon timme innan julfirandet skulle fortsätta. Skyndade oss också ut i duggregnet för att ta familjefoto innan skymningen kom. Har försökt skapa en liten tradition kring detta foto, då jag annars har en tendens att inte fastna på bild.

Sedan bar det upp till mina föräldrar där det vankades julmiddag. Mamma hade dukat superfint med massor av levande ljus, grankvistar och äpplen.

Också julgranen var en fröjd för ögat.

Middag fortlöpte sådär lagom stökigt – som det brukar bli när vi sammankommer och det var tydligen stört omöjligt att fånga alla på en och samma bild. Här är i all fall hälften utav festsällskapet.

Plötsligt knackade det på dörren och tre mycket ivriga små personer satte av i full fart mot tamburen.

Det var julgubben! Eller snögubben, som någon visst kallade honom. Är inte så noga kan man tycka.

Så blev det paketutdelning till alla snälla barn!

Fast vissa tyckte det roligaste var att sitta tomtens klappkorg.

Därefter följde sedvanlig testning av klappar samt provsmakning av bordsdekorationer.

Samt en svängom med en fyrbent vän!

När alla småbarn så småningom var mer (eller mindre…) nattade var det dags för de vuxnas julklappslek då vi i övrigt hade minimerat klapparna till varandra. Alla hade fått i uppgift att köpa 1-3 stycken klappar för ett totalt värde på cirka 10 euro.

Sedan slog vi tärning och varje gång man fick en 2:a eller 6:a fick man ta en klapp ur högen. Första rundan gick relativt sansat men när vi körde igång det andra varvet och man fick sno andras paket gick det mer livat till.

Vår julafton avslutades med att vi spelade en omgång av Cards Against Humanity, som Kisse hade fått i julklapp av sin Secret Santa. Spelet resulterade i många gapskratt och blev en rolig avrundning på en mycket fin julafton.