sommarlov!

bilder från midsommaren 2017.

De sista punkterna på min to do-lista börjar ås småningom vara avkruxade och nu inleder jag officiellt mitt sommarlov, hurra! Den som är petnoga kanske skulle benämna det som ”permittering”, men så tråkig tänker inte jag vara. Ser fram emot en hel drös av veckor då jag inte konstant måste vara uppkopplad och jonglera jobb med underhållning, umgänge och omhändertagande av mitt barn. Har liksom blivit väldigt spridda skurar vad gäller fokus på precis allt i mitt liv denna vår.

Kanske detta blir sommaren som går till historien att bli riktigt lugn, mysig och framför allt jobbfri? Visst vore det allt något för denna lilla arbetsmyra! Ser fram emot en sommar där vi inte måste ha bråttom någonstans med långa lediga helger på hemmaplan. För vem behöver resa iväg när man redan bor i ett litet paradis?

en drös av maj

Innan jag är mental redo att switcha om i huvudet till sommarlov och juni måste vi bläddra tillbaka till maj. Vore ju hemskt oschysst att lämna en av de finaste månaderna när allt vaknar till liv odokumeterat. Och uppenbarligen har jag inte hunnit sätta mig ner för att samla tankarna och formulera mig innan nu, så gör er redo för ett massivt inlägg.

Okej, vi börjar här. Någon gång i början av månaden när skalhalare ännu behövdes och tulpanerna blommade så vackert i rabatterna.

Mycket har stått på paus denna vår, men vedtalko är inget en kommer undan då man har ett vedeldat hus. En morgon hade pappa packat med sig värsta picnic-korgen fastän vi inte hade meddelat om vår närvaro, så säker var han på att vi skulle komma förbi i alla fall. Och han hade ju inte direkt fel.

På mors dag plockades det givetvis vitsippor till mamma, allt annat vore skam. Vill även i samma veva tipsa alla män med en mamma i sin direkta närhet att lyssna på de 20 första minuterna av det senaste avsnittet av pms-podden, ” Fluff me up, bitch”.

Denna syn har varit det enda normala och ständigt återkommande temat denna vår. Barnet som springer hem till mormor med katten i släptåg.

Finns ingenting man inte skulle gilla i denna bild.

På jobbfronten har det varit riktigt intensivt hela månaden. Förutom att jag varit ensam (vuxen) hemma och jobbat på distans i sällskap av mitt lilla yrväder har foto- och filmuppdragen rullat in i nästan en för stadig ström. Men har inte velat tacka nej till för mycket då jag vetat att en permittering lurat kring hörnet.

Det bästa för att rensa huvudet har varit kvällspromenader i sällskap av någon podd – eller som här, vår katt. Omöjligt att smita undan hennes radar om hon inte ligger och sover inomhus.

Annan mininal vardagslyx denna vår har varit att få sticka iväg till mataffären ensam för att handla, och kanske unna sig en glass eller så. Denna på bild kan jag meddela att var extremt god!

Vad vore ett maj-inlägg utan en diger blomdokumentation?

Svar: inget!!

Den växlande väderleken är ej heller att förglömma. Sprang ut i panik och försökte rädda mina tulpaner när denna galna hagelskur satte igång.

Vi har också kommit vidare i sovrumsrenoveringen och nu börjar vi äntligen se ljuset i tunneln. Nu skall bara golvet in, väggarna tapetseras och nya dörrarna monteras in. Typ.

Själv har jag försökt underhålla mig med mindre krävande inredningsprojekt och möblerade således om vardagsrummet för n:te gången. Jag utgår alltid från två saker i detra rum, nämligen 1. att gömma in det fula golvet och de mest slitna platserna av tapeten så gott det går och 2. att placera tv:n så den inte är det första man ser när man kliver in i rummet. Ogillar starkt när man inreder så att man tvingas samlas framför en tv eller att den ligger i fokus i rummet.

En dag tog jag en liten tur till Grekland. Eller var det kanske ändå Kimito?

Var på fotouppdrag och skulle ta bilder på skog och Söderlångvik gård. Så skönt med en hel arbetsdag ute.

Okej, och här mina vänner är det dags att stoppa pressarna. Fick nämligen ett handskrivet brev med en liten karamell inplirat i kuvertet utav en av ”mina” scoutflickor som vanligtvis drar möten med mig. Detta var det GULLIGASTE någon gjort för mig på hela våren. Var ej långt ifrån en liten, liten tår kan jag meddela. Det är vid såna här tillfällen all tid man lägger ner på ideellt arbete känns 100% rätt. Inom scoutingen träffar man verkligen de bästa av personer, såväl gammal som ung.

Den allra sista majdagen firade vi med picnic i utkanten av vår gård. Var fint och idylliskt de cirka fem minuterna lugnet varade.

Så, nu är jag redo för juni. Låt sommaren börja!

valborg, vårväder och en överraskningsfödelsedag

Hej från en som ligger raklång på soffan. Barnet får underhållning av familjen Barbapapa och moderskapet får vila. Bra deal. Säga vad man vill om skärmtid för kids men i dessa extraordinära tider är det guld att få en liten stunds paus medan avkomman sitter still(!) och fokuserar på något annat än att fara fram som en virvelvind med total avsaknad av självbevarelsedrift.

Plötsligt har vi landat nästan två veckor i maj och här har det ekat tomt. Sedan Kisse började jobba igen i början av maj är min vardag till 110% fylld av att få barnaskötsel, hushållsysslor och distansjobb att gå ihop. Hinner. Helt. Enkelt. Inte. Blogga. Vilket är lite trist, då jag själv kan tycka att det är trevligt att spola tillbaka tiden genom att kika i arkivet. Så här följer ett litet, litet sammelsurium av senaste tiden

Valborg firades föga överraskande lugnt och dansat. Inledde grillsäsongen, åt struvor och avslutade kvällen med att spela brädspel online med några kompisar i Åbo. Om den här våren fört något gott med sig måste det ju vara att vi fått upp ögonen för att umgås lite mer på distans.

På första maj hade mamma byggt en egen glassbar och bjöd på lösglass. Blev SÅ glad över detta då det hör till mina traditioner att besöka en glasskiosk den första maj, men i nuläget gick det ju inte då inga ännu öppnat. Om någon undrar varifrån jag ärvt min påhittighet så är det i rakt nedstigande led ifrån min mama.

En av de bättre grejerna med att distanseringen sker just nu (och inte i typ november, huuu!) är prick allt som börjar blomma. Beskar ett av våra träd på gården och passade på att plocka in några grenar som bjöd på riktigt fin blomstring i några dagar innan jag var tvungen att slänga ut dem igen.

Inte fult direkt. Gäller att ta vara på allt som ens lite piggar upp vardagen just nu.

Under helgen firade vi min pappas födelsedag och jag hade ordnat en skattjakt följt av överraskningsbrunch för honom. Så att vi (och min bror i Stockholm) kunde följa med vad han gjorde hade vi riggat upp en videokonversation via teven i vardagsrummet.

Bland annat laxröra, quinoasallad och smoothies stod på menyn.

En inlägg om våren utan en dokumentation på trädet, vars kvistar redan huserat i detta inlägg, är ganska omöjligt att genomföra som ni kanske kan förstå. Eventuellt det finaste vi har på gården just nu?

tio år av valborg

Tänkte att vi dagen till ära kunde kika på hur mina valborgsmässoaftnar har kunnat se ut genom tiderna. Egentligen hade jag kunnat gå ännu längre bak i tiden än detta, men förlitade mig på de bilder jag fick tag på från min gamla blogg, så vi får snällt börja vid 2010. Då var jag i Düsseldorf i Tyskland och hälsade på Sandra som bodde där. Blev kompisar med ett sympatiskt gäng gubbar som spelade i bandet på en jazzbar.

Följande år reste jag till Paris med min lillebror och hans kompis. Också Astrid, Karin och Magnus var med.

Kände mig svincool i mina röda shorts och t-shirt med mustascher.

Helt okej att fira in våren under Eiffeltornet.

De följande åren studerade jag i Helsingfors och då hörde det till som kulturproducentstudent att fira dagen i Sinebrychoff-parken.

Och dagen därpå släpade man sig till Kajsaniemiparken för picnic.

2014 inledde vi som vanligt i koff-parken, men förflyttade oss senare hem till mig där jag och Emma hade pyntat hela lägenheten full med vimplar. Denna lägenhet alltså – SÅ MYCKET SKOJ man haft i den.

Klasskompisar anlände och vi blandade ”VÅREN!”-drinkar, en drink vi hade uppfunnit i parken året innan. De innehöll: 3 delar jallu, 3 delar skumppa, 1 del vitt vin och 1 del sprite. Tro det eller ej, men den var faktiskt ganska god. I dagens läge hade jag dock kanske ökat andelen blandis en aaaaning, haha.

Följande år slog vi på stort och tog in två nätter på hotell samt var megatjusiga eftersom vi skulle på fest med 1920-talstema.

Jamen, ni ser ju.

Finaste Fia var också där!

2016 firades valborg in på hemmaplan. Vi bodde ju i Billnäs, så gick upp på flaggberget för att grilla och ha picnic i sällskap av Riina. Mycket mysigt fir!

Vad är en vappen utan Åbo? Nå, ganska mycket enligt mig – som inte är så brydd i de ”traditionella traditionerna”. Dock mycket trevligt att få uppleva det en gång! 2017 var vi nämligen på Vårdberget med ett helt folkhav och hörde våren sjungas in.

Dock hittade vi inte våra studentmössor när vi skulle iväg, så kände oss som två svarta får i havet av vita mössor.

10/10 att Jenny och Kalle bodde precis kring hörnet så sedan var det bara för oss att traska hem till dem och fortsätta kvällen. Vi var drinkansvariga och hade komponerat en rad olika drinkar för kvällen.

2018 var jag gravid och vårt vappenfirande var således riktigt lugnt och sansat.

Mamma bjöd på en massa delikatesser så som mjöd, munkar och struvor – allt hemgjort såklart!

Ifjol kan jag inte för mitt liv minnas vad vi hade för oss, men som de småbarnsföräldrar vi var (och är) var det knappast särdeles livat. En gullig ballongbild på avkomman hittade jag i alla fall.

Och så en dokumentation på att vi åt vårens första lösglass den första maj. Känns som en viktig tradition, men nu slog det mig att kanske glasskioskerna inte ens öppnar imorgon det här året? Sorgligt.

I år blir det inte så jättemycket fir, då allt ser ut som det gör i världen, men vi får komma igen ett annat år. Ser t.ex. fram emot att ordna många valborgsmaskerader i framtiden. Som barn fick vi också alltid majviskor på vappen, vilket jag vill föra vidare till Vidar. Dock uppskattade han inte riktigt den lika mycket som jag och min bror, här på bilden ovan, utan var mest rädd för den. Så måste kanske hitta någon annan liten tradition att knyta kring mitt vappfirande.

Trevlig valborg allesammans! Med tanke på hur vitt och brett jag firat de senaste 10 åren överlever vi nog detta år hur det än blir. Saker kan bli bra fast de inte blir som man tänkt eller hoppats på.

bland blomhav, bihotell och rabatter

Här följer ett litet bildsvep med plock ut telefonen från den senaste tiden. Vi börjar enkelt med blommor – är väl lättast att småprata om väder- och naturfenomen, visst? Kunde inte låta bli att föreviga detta lilla blomhav då jag besökte min arbetsplats för ett möte. Känner mig faktiskt lite ledsen över att missa den absolut finaste tiden på året här, snart börjar det vackra prydnadsträdet utanför huvudbyggnaden blomma och det brukar man inte kunna se sig mätt på. Plus att eftermiddagskaffe och lunch ute i solen med kollegorna inte heller brukar vara fy skam om våren och somrarna.

Okej, erkänner: detta längt även bero på att jag på jobbet har möjlighet att stänga in mig på ett arbetsrum och vara kreativ utan att konstant behöva avbryta varje tanke och arbetsflow för att se till mina familjemedlemmars behov. Gillar liksom att vara för mig själv med mitt huvud och det händer… inte ofta när man är hemma 24/7.

Som det ser ut nu kommer jag inte börja jobba på plats igen förrän i mitten av augusti och just nu känns det som en liten evighet tills det.

När vi ändå är inne på temat natur, kan vi ju fortsätta med vad helgens släng av kreativitet förde med sig. Nämligen ett bihotell! Har ju cirkulerat en massa tips och trix på hur man skall bygga sådana så man vill ju inte vara dålig och låta bli när vi har alla möjligheter att fixa att humlor och bin skall trivas på vår gård. Orkade absolut inte mäta mina bitar, utan tog restbitar och sågade lite på högt så den blev lite skev, men tänker att det får vara en del av charmen.

I fredags gick jag till frisören för att trimma manen litegrann och passade på att föreviga frisyren före klippet i all hast innan vi smet iväg. Kanske även första lyckade selfien på hela detta året så här långt? Inte helt otänkbart då jag oftast känner som att jag bara ville gräva ner mig under en sten under årets första tre månader. Om jag skulle rangordna årets månader skulle det typ se ut så här: augusti, september, maj, december, oktober, juni, juli, april, januari, februari, november, mars.

De senaste veckorna har varit ovanligt lyxiga för min del i och med att hela familjen har varit hemma och jag således stundvis har haft möjligheten att smita upp på övre våningen och jobba i lugn och ro. Om huset bara skulle vara liite mer vinklat åt höger skulle jag ha perfekt utsikt över träsket från detta rum. Men, detta är ju inte heller fy skam.

Förevigade ett fluff under en kvällspromenad. Väldigt tacksam över ljuset som har återvänt.

Detta är kanske en av de mest vanliga synerna hemma hos oss. Katt och barn på lur efter grannar, hjortar och postbilden. Med god tur kanske en traktor. De små spännande sakerna i vardagen, ni vet.

Under helgen lyckades vi skrubba köket riktigt rent (i mina mått mätt) och jag var tvungen att föreviga med en bild. Tror jag kanske inte ens visat vårt kök här på bild förut? Beror främst på att det inte är något jag gärna stoltserar med, då jag helst skulle vilja riva ut precis ALLT (förutom vedspisen). Men som livet ser ut nu kan man bara drömma om en grundlig köksrenovering… Hade jag möjlighet att bara fixa ”lite” skulle jag prioritera att riva ut golv, lägga pärlspont halvvägs upp på väggarna och tapetsera resten med en William Morris-tapet. Samt installera en köksö.

Häromdagen fick jag mannen övertalad att hjälpa mig gräva upp en gammal rabatt och hela familjen hjälpte ivrigt till, som ni kan se. Tänkte kasta en massa frön för ängsblommor hit och sedan hoppas på det bästa.

En av de bästa grejerna med den här tiden på året är de ljuvliga solnedgångarna som återvänder. Igår avtackade vi dagen med denna vackra. Det är i stunder som dessa man känner att man är på prick rätt plats på jorden.

ett födelsedagsfireri


Tidigare i veckan fyllde den äldre av mina killar år. Att man skall få födelsedagsfrukost är givet, men att då det att gå ihop med att man är morgontröttast i familjen är inte lätt kan jag meddela, så föste helt sonika iväg dem från köket så jag skulle få fixa ifred.

Sedan blev det dags för presentöppning och det fyndades bland annat böcker, ett sällskapsspel och röda fiskar ur presentpåsen.

Nämner inga namn, men någon hade tidigare haft sönder vår bästa termos så en sådan var också nerpackad bland presenterna. För övrigt: vila i frid kära skägg som senare i veckan rakades av för att han skulle medverkan i en film. Snyft.

Finbuketten som var som bäst några dagar efter inköp när ranunklarna började slå ut.

Vidar fick en ballong och roade sig själv resten av frukosten så vi övriga fick dricka morgonkaffet varmt. Win-win.

Och sedan ut på skogstur. I tider som dessa är det GULD att ha spännande skogsstigar ett stenkast från huset.

Till eftermiddagskaffet blev det såklart födelsedagstårta. Tyvärr råder det någon slags förbannelse över födelsedagsbakverken jag gör till min man, för de tenderar alltid misslyckas på någon vänster. I år tog grädden slut så fick improvisera en ganache av vad jag hade i skåpet (dvs ej rätt ingredienser), som inte blev det vackraste vi skådat om vi säger som så. Som tur var den ändå relativt god.

vår påsk

Här följer en liten bilddokumentation av vår påsk, som var ganska stillsam. Dels på grund av samhällssituationen såklart men även eftersom veckan innan varit riktigt intensiv på arbetsfronten. Hade nämligen fått i uppdrag att filma tre gudstjänster och tre musikuppträdanden för den lokala församlingen så hade att stå i innan de var klara. Ett roligt med tidsdrygt uppdrag – oxh trevligt att få ett kvitto på att ens tjänster och kunskaper behövs. Men nu till vår påsk på här hemmaplan:

Pyntade lite anspråkslöst med ett par påskris. En vacker dag kanske jag går all in, men i år var inte det året.

På påskafton bjöd jag in den allra närmsta familjen för äggjakt ute på vår gård. Har ju försökt instifta en tradition på att ha en stooor påskjakt varje år (pga så himla roligt!), men det gick ju inte tyvärr i år. Så familjen fick lite lyxigare fyllda pappersägg istället.

Vidar hittade sitt ägg vid postlådan. Det innehöll ett litet flygplan, en boll och några muminkex.

Jag fixade ju om rabatterna förra året och nu får jag äntligen ta del av den i vårskrud! Här blommar blåsippor, krokus och scilla. Också tulpanerna är på god väg upp.

Glad påsk från lilla påskfamiljen!

Till kvällen bestämde vi oss för att fira påskaftonen med findukning i salen (eller sovrummet, beroende på hur man vill se på saken hehe).

K fick middagsansvar och gjorde en kycklingpasta med citron, honung och ingefära. Mm. Jag skulle göra efterrätt men blev lat, så det slutade med att vi delade på en påse pätkis istället.

Knåpade ihop denna lilla påskpresent, som min svärmor skulle få. Var dock inte helt smart och lät barnet förvalta presenten i ett ögonblick vilket resulterade att enbart 2/3 av innehållet klarade sig helskinnat hela vägen fram.

På påskdagen hade jag gjort cheesecake med passionsfrukt. Strösslade på en alldeles lagom mängd dekoration, som ni kan se.

Annat som har hänt? Jo, renoveringen av vårt sovrum har äntligen gått framåt. Nu har vi ett innertak, hurra! Kanske det äntligen skulle bli dags för ett golv också? Längtar så efter dagen då jag kan gå barfota på det trägolvet.

Avslutningsvis, på annandag påsk, rev jag ihop ugnsbakade fattiga riddare á la Sofia Wood. Är sällan jag har hemma alla ingredienser för att baka något annan än typ kladdkaka spontant, men nu gick det vägen!

att ha pyntat för påsk

I förra veckan fick påskpyntet snällt åka fram. Samma som ifjol, så inget nytt under solen där. Skall se om jag hinner få till en liten äggmålningssession nu under vecka så att dessa pynt skulle få några nya kompisar i sin skara.

Detta är min favorit. Och den enda av sitt slag? Alla andra har jag av någon förunderlig anledning målat i kalla nyanser. Så en mental notering till mig själv: om det blir av att måla ägg så ska de målas gula, orange och röda!

Dessa små söta tuppar och hönor i keramik fyndade jag på Papershop i Helsingfors för 1-2 år sedan. Så himla fina och jag ångrar mig gruvligt att jag inte köpte fler än fyra.

Och det var det påskpyntet det! Mer än så vågar jag inte lägga upp med tanke på att det tog mig ända till föregående helg tills jag fick ner julkransen från ytterdörren, haha.

”Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”

Hej söndag. Känner mig ungefär lika mjuk och go’ som vår katt här ovan på bild. Kan bero på en natt av ostörd sömn – guld.

Från att förra veckan gått omkring med en gnagande oro över situationen i världen har jag nu istället försökt skifta till Too-tickis inställning: ”Allt är mycket osäkert, och det just det som lugnar mig”. Vi får ta det hela som det kommer helt enkelt. Och personligen är jag ju frisk, bor på ett tryggt ställe där den enda personliga kontakten är den närmsta familjen och har åtminstone för stunden jobbuppdrag som säkrar den ekonomiska situationen.

Mamma beskar sitt körsbärsträd och jag fick plocka hem ett gäng kvistar som nu börjat blomma. Fint! Dessa kvistar får nog agera påskris i år.

Härom dagen inkallades jag för att se efter dessa tre som ”härjusar” och var alldeles mör efteråt. De är ju nog för det mesta väldigt snälla och kommer bra överens, men då det även är konstant full fart framåt och vissa av dem inte helt har utvecklat en självbevarelsedrift har man ju nog att stå i. Hatten av till er som har tre barn eller fler under skolålder.

Barn, blommor och katter – det enda jag fotograferar? Typ. V har förresten döpt om Louie, som numer kallas ”Olie” enligt honom. Så kanske det ännu blir en Olli-katt av honom, vi får se.

Så här kan det se ut när jag måste distansjobba och V inte vill underhålla sig med sina leksaker utan bara vill sitta i min famn. Tycker överlag om distansjobb då jag känner att jag kan fokusera mycket mer på det som skall göras, MEN i sällskap av en 1,5-åring får man ju bara snällt stryka den lilla detaljen fokus ur ekvationen. Vilket är förståeligt, men tungt. Istället för att beta av mina 6,5 timmar på raken får jag strössla ut dem över hela dagen men ändå vara tillgänglig från morgon till kväll. Som tur lättar pusslet från och med nästa vecka då vi är två vuxna hemma i det här hushållet och kan dela upp dygnet mellan oss litegrann.

Hur situationen kommer att se ut på min arbetsplats framöver återstår att se då vi till viss del är beroende av våra studerande för att få verksamheten att rulla. Men istället är jag glad över uppdrag som rullat in på mitt företag – det finns ju mycket man kan göra ändå så som uppbyggnad av webbsidor och annan layout till exempel (hör av dig om du vill ha ditt CV uppiffat!).

I fredags hade jag två roliga filmuppdrag som fötts ur denna situation av social distansering, så lite gott för det ju nog med sig också. Efteråt var jag så mörbultad av att ha jobbat med fler personer (på tryggt avstånd) än vad jag gjort sammanlagt de senaste 2 veckorna att det enda jag förmådde mig göra var smälta ner i soffan och förundras över några avsnitt av Tiger King på Netflix. Märkligaste jag sett på ett bra tag.

Den fina buketten jag köpte från Bukettmakaren höll i hela två veckor fick slutligen se sig besegrad och har blivit ersatt att tulpaner. Ytligt – jag vet, men trevligt för ögat i tider som denna.

Igår blev vi erbjudna barnvakt och det firades med… att bygga sandlåda. Skall dock bli roligt att se V:s reaktion när han får inviga den idag. Håller tummarna för att den gör att han åtminstone ibland vill hänga hemma på vår gård när vi är ute och inte sätter av raka vägen till mormor.

Nu skall jag kravla mig upp ur soffan och försöka ta tag i projektet Baka Eftermiddagsfika. Blev plötsligt sugen på Tigerkaka, och på tal om vilda djur (haha, långsökt åsnebrygga) såg jag nyss både en örn och en trana segla förbi fönstret. Ville bara få det sagt – de små spännande sakerna på landet liksom.