februarifragment

Så försvann två veckor februari och kommer aldrig åter. Beklagar den ojämna frekvensen uppdateringar här, men känns som att jag har extremt lite intressant att komma med? Har nästan bara varit jobb och fokus på att hålla vardagen i rullning nu under början av året – och det är inte så rafflande att plita ner inlägg om. Ungefär lika rafflande som väderleken vi blivit bjudna på denna vinter. Nåväl, avkomman är nöjd så länge han får springa iväg längs vägen och ta sikte på mormor och morfars hus samt hoppa omkring i alla vattenpölar som kommer i hans väg. Så helt fy skam är det ju ändå inte med lite (mycket…) regn.

Men när det väl kommer ett tunt, tunt lager med snö (som regnar bort efter en halv timme) gäller det att vara snabb med dokumentationen. En vill ju ändå kunna låtsas om att det varit lite vitt denna vinter.

Något gott har ändå det lite tråkiga utomhusvädret fört med sig: vi har nämligen kommit en aaaaning igång med renoveringen i sovrummet igen. Håhå, detta evighetsprojekt alltså. Men nytt spackel är i alla fall inhandlat och pardörrarna har fått sig en omgång färg. De kommer bli så fina när de väl är klara.

En solig dag på jobbet, väl värd att dokumentera. Är glad över att mitt arbetsrum ligger i en annan byggnad är matsalen så man i alla fall minst tre gånger om dagen får sig en liten tur ut i friska luften.

Något annat jag är glad över är att vi äntligen (efter drygt en måndag) äntligen haft ett par dagar utan tårar vid lämning på dagis. Hurra! Fastän rapporterna vid hämtning brukar vara goda skär det ju nog lite hjärtat när man hör hur han tydligt markerar sitt missnöje att man smiter iväg på jobb.

Men vet ni vad, något kul har vi faktiskt gjort på sistone. I måndags (tänk er, en vanlig sketen måndag!) tog vi tåget in till huvudstadsregionen för att gå på konsert. Men först kilade vi snabbt in på en restaurang vid tågstationen för att äta lite.

Beställde in nästan alla sidorätter att dela på i stället för en huvudrätt var. Surdegsgnocchi med parmesan, tarte tartin med jordärtskocka och balsamico, grillad zucchini samt örtpotatis och aioli. Gott! Och trevligt och liksom lite mer socialt att dela på många små grejer istället för att sitta med en varsin portion.

Sedan skyndade vi oss till Hartwall arena för att ta del av konserten av kompositören Hans Zimmer. Väldigt mäktigt, men för en trött liten småbarnsmamma blev tre timmars konsert (inklusive en kort paus) lite väl – så det resulterade (föga förvånande) i att jag somnade på tåget hem. Favoritinslaget var såklart delen ur Lejonkungen – som jag personligen har mest känslor för. Är ju så pass okultiverad att jag inte sett bl.a. Gladiator, Inception och Hannibal som det också spelades musik ur. Även nöjd att de spelade musik ur Pirates of Caribbean som detta lilla tonårshjärta i tiderna har klappat hårt för.

När vi ändå är inne på temat ”trevligt” så kan även denna bild få ta plats i detta inlägg (varför inte liksom, är ändå så snålt på bilder denna månad). Vi hade talat om att äta tapas i flera dagar utan att få till det så en kväll när barnet hade somnat dukade jag helt sonika upp det till kvällsmiddag mitt i veckan. Osten försvann ur sikte fortare än vad du kan säga ”Manchego” tre gånger på raken.

På vändagen gav oss Moder Jord detta trevliga väder. Tack!

Själv hade jag knåpat ihop detta lilla vändagspaket. Några gissningar på innehållet? Kände mig hemskt nöjd med rimmet.

Vändagen avslutades med att vi fick det finaste av finbesök, bjöd på middag (jag) och ställde till med show (Vidde) och visade alla trix han lärt sig på sistone. Ett säkert tecken på att man ingår i Vidars kompisteam är då han kommer dragande med en bok som han vill att man läser åt honom.

Det var den lilla rapporten. Hörs om två veckor igen, eller?