en överraskningsdag i Helsingfors

I julklapp av mig informerade K mig om att han önskade sig en överraskning – och jag tog honom naturligtvis på orden. Så på julaftons morgon fick han ett kort där det stod att den tjugosjunde var han uppbokad för en dag med mig och inuti hade jag klistrat några ledtrådar om vad som skulle hända under dagen.

Efter en tågresa med lite halvmärkligt sällskap (en virrig småbarnspappa som tappade sitt bankkort och ett par som skulle på utomlandsresa men av deras diskussion att döma knappt verkade känna varandra sedan innan) var vi framme i Helsingfors. Med en barnfri eftermiddag och överraskningsprogram att vänta blir man tydligen så här peppad.

Vår första hemliga destination var Amos Rex. Detta programinslag var kaaanske med på listan mest för att jag själv ville gå dit, men man måste ju passa på att ta chansen när man får den! Någon fördel måste man ju ändå få roffa åt sig när man planerar en överraskningsdag, eller?

Det första vi gjorde var att vi bänkade oss på caféet Le Chat Doré, som var uppbyggt för och som en del av utställningen om Birger Carlstedt. Väldigt trevlig idé att låta ett café höra till utställningen och intressant då det var en replika av caféet med samma namn som öppnade på Unionsgatan för ungefär 90 år sedan.

Men om jag skall vara helt ärlig, var ingen av oss på ”kolla på konst-humör” så vi tog en halvhjärtad vända genom utställningshallen innan vi ansåg oss klara med besöket. Mest intresserade själva utrymmet och hurdana lösningar de gjort där inne – det var nämligen helt otroligt skönt och tyst att traska omkring där inne i källaren – trots att stället var fullt av folk. Vi kom fram till att det kuperade taket som var fyllt med cylindrar samt golvet som bestod av en massa små träklossar måste ha gjort underverk för akustiken. Hade typ kunnat lägga mig ner mitt på golvet och tagit en tupplur – så lugn var stämningen.

Efter museibesöket svirade vi på stan en stund och jagade utstyrslar och pynt till vår nyårsfest. Sedan var det dags för nästa inplanerade grej! Nämligen: Escape room. K har en fäbless för whiskey och jag hade hittat ett rum med skotskt tema vilket jag tyckte passade som handen i handsken. Förväntningarna var stora som ni kan se!

Det började bra, med relativt mycket flyt i ledtrådsletandet men plötsligt knackade vår spelledare på dörren och meddelar att hårdskivan har kraschat och vi måste avbryta spelet. Antiklimax! Men inte mycket att göra åt den saken, än att hoppas på bättre lycka en annan gång. Hoppas bara att det inte var vi som kraschade spelet, det vore ju allt snopet, haha.

Slutligen var det dags för kvällens sista programpunkt innan vi skulle hoppa på kvällståget hem igen, och det var middag på Pincho Nation. K hade tidigare pratat om att det verkar som ett kul ställe han skulle vilja besöka, och det var jag ju naturligtvis inte sen att lägga bakom örat.

Vid det här laget hade vi hunnit bli lite hungriga och hade således svårt att tygla oss själva då vi skulle beställa in maten, som ni kan se. Ungefär allt som såg gott ut beställde vi gladeligen in.

Så var överraskningarna slut för denna gången, och vi åkte nöjda, glada och extremt mätta hem igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s