om en dag på sveaborg, fars dag och det sista av ledigheten

Helgen tillbringades till största delen i arbetets tecken i Helsingfors. Hade prickat in både bröllops- och babyfotografering dessa dagar, men till allra först hade jag några timmar att döda i Helsingfors innan fotograferandet drog igång. Orkade inte släpa runt på all min utrustning kring hela stan och stövlade in på första bästa café intill tågstationen för att sörpla en kopp kaffe.

… för att sedan bege mig av till ytterligare ett annat café; johan & nyström, så jag skulle vara i närheten av salutorget och sveaborgsfärjan. En förnuftig person hade ju beställt in något i lunchväg men kortsiktig som jag var i min planering fick en bit brownie göra mig sällskap med Ellens senaste bok, Klåda. Ångrade det (brownien, inte boken) lite senare under kvällen då klockan klämtade sju och jag hade fortfarande inte hunnit sätta mig ner och äta middag.

Men bröllopet jag skulle fotografera ja, det var mycket fint och ordnades som sagt ute på Sveaborg på Tenaljen von Fersen. Stämningsfullt, men mörkt. Det blev liksom inte ljust någonsin under hela dagen kändes det som? Men det är ju lite så det är i november och jag tackade mig själv för att jag varit förnuftig och inhandlat ledlampor tidigare i veckan som jag kunde ta hjälp av när jag skulle fotografera. Är ju i allmänhet en förespråkare av att använda enbart dagsljus, men så här i november får man bara ta skeden i vacker hand och anpassa sig.

När min insats på bröllopet var slut tog jag en av kvällsfärjorna tillbaka till fastlandet och checkade in på ett hotell i centrum. Hade jag hunnit hem med det sista tåget? Ja, förmodligen, men kände att jag var 110% förtjänt av en natt på hotell. Ohemult skönt att bädda ner sig bland krispiga lakan och inte ha någon som väcker en x antal gånger under natten. Firade det hela med franskis och läsk som jag tog med mig upp till rummet och förtärde kalaset i sängen medan jag kikade på en snutt av en gammal Harry Potterfilm som kom på teven. Fest!

Hotellfrukost blir man aldrig ledsen av. Eller frukost som någon annan dukat upp är i regel inget jag klagar på om vi säger som så.

Satt en liten stund intill fönstret på hotellrummet, spanade ut över den öde Alexandersgatan och väntade på att klockan skulle slå dags för nästa fotograferingsjobb. Hade fått äran att föreviga en söt liten tre veckors kille innan det var dags att åka hem till Karis igen…

… för att fira fars dag med de här mysiga typerna. Vidar hade slagit på stort dagen till ära och ritat sin allra första teckning.

Firandet fortsatte uppe hos mina föräldrar, där mamma hade bakat en fin tårta dagen till ära. Tänk så festligt livet blir tack vare alla mammor. :–)

Japp, och nu har vi landat här – i den allra sista veckan som ledig hemma tillsammans med Vidar innan detta fejs skall infinna sig tillbaka i arbetslivet igen. Och vet ni vad? Jag ser fram emot det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s