Hej november, välkommen! Vad kännetecknar denna månad bättre än den gråsdaskiga verkligheten som fångades på bild här ovan? Femtio nyanser av grått, jajamän. Samtidigt som denna månad är väldigt mörk och grå kan jag tycka att den är ganska skön. Kraven är liksom nere på ett minimum. Man måste inte njuta av något väder och julruschen med allt vad det innebär har ännu inte dragit igång.
Det gråa vädret till trots, har vi ändå försökt vara ute varje dag. Känns som att jag har noll fantasi vad man kan hitta på ute just nu så här mellan höst och snöigt vinterväder då vi inte ännu barnanpassat gården med gungor, sandlåda och annat kul men det verkar inte bekomma Vidar särskilt mycket. För bara några veckor sedan var han fortfarande väldigt skeptisk till konceptet utekläder och satte sig helst ner på gräsmattan i väntan på att få gå in igen, men nu verkar han ha kommit över det och sätter av i full fart längs med vägen. Fint så, nästa vår är det bara att skicka iväg honom på egen hand upp till mormor och morfar då (skoja! ifall någon trodde jag menade allvar).
I onsdags piffade jag till min uppenbarelse då vi skulle iväg och vara lite kulturella. Inser även att det börjar bli dags att trimma den tjocka gardinen till hår också, utan det där spännet försvann ju nästan halva ansiktet bakom håret. Som vanligt till hösten när jag äntligen sparat ut håret till en jämn längd, blir jag igen sugen på att kapa en riktigt tjock, rak pannlugg. Det är en cirkel som aldrig slutar upprepa sig.
Men ja, iväg och vara kulturella skulle vi ju. Vi började på Köttkontrollen med ett varsitt glas vin och lite chips.
Så här go’ blir man av att spontant få en barnfri kväll mitt i veckan.
Kvällen fortsatte på Tryckeriteatern där vi skulle gå på premiären av Med risk för RASeborg. Upplevde manuset som lite kaotiskt, men kan även tänka mig att det var premiärnerver som talade och att det tar någon föreställning innan allt sitter som gjutet. Men pjäsen var absolut sevärd och bland skådisarna fanns några riktigt pärlor. Gillade speciellt insatserna av ”Boxmästaren”, ”Mowgli” och ”Gittan”. Även plus för Harry Potter-referenser och en eloge till Hurja Piruetti som gav showen ett rejält lyft med sina duktiga dansare.
Idag hann vi precis hem från vår promenad innan årets första snö singlade ner från himmelen. Som vanligt hade vi sällskap av Lana som såg till att Vidar inte somnade och att vi inte gick för långt hemifrån genom att jama så högt och mycket hon bara kunde. Tungt liv att vara katt och vara tvungen att hålla koll på flocken jämt och ständigt.
miilo 