tvåtusentalets första decennium: 2010

Det första decenniet av tvåtusentalet börjar lida mot sitt slut och jag har noterat att en del bloggar sammanställt listor årsvis från de senaste tio åren. Kul idé, det vill jag också göra! Varning för megalångt inlägg, så håll i hatten!

2010 inleddes med nyårsfest hemma hos mina föräldrar, där jag fortfarande bodde (hade provat på internatlivet hösten tidigare men mest känt tack, men nej tack angående den saken), tillsammans med några kompisar. Bland annat denna pingla. Henne har man haft ynnesten att kalla vän i över tjugo år nu, inte illa.

Levde ett ganska sorglöst liv och hade egentligen bara två obligationer; 1. att infinna mig bakom kassabandet i den lokala matbutiken där jag jobbade några dagar i veckan och 2. komma ihåg att betala min skolavgift. Studerade nämligen foto på den ena folkhögskolan här i stan och på bilden här ovan är vi visst på exkursion till Salo konstmuseum om jag inte minns helt fel.

Ett par vändor till Stockholm blev det visst också under vinterhalvåret. En gång med Astrid, Sara och vår fotolärare då vi skulle besöka lärarens gamla gymnasium för att berätta om folkhögskolan vi gick på – men väl på plats dök ingen upp för att lyssna på oss. Nå, sörjde inte saken desto mer utan svirade runt på stan resten av dagen istället. Vi hade alla extremt liknande klädstil på den tiden (kanske fortfarande?) så minns att vi alla gick och rev i samma plagg i affärerna vi gick in i.

Lite vinterjippo med familjen sitter aldrig fel, visst? Och sex personer på en kälke ner för en brant backe är ju också ingen dum idé eller hur? Gissar att det slutade i en snödriva för detta ekipage.

Som fotostuderande var det inga konstigheter med att ta en massa märkliga självporträtt. Har svårt att tro att denna bild var någon uppgift vi hade fått från skolan, utan bara ett tillfälligt infall från min sida. Tjusigt.

Och rött hår var en självklarhet. Likaså traguspiercing som var och varannan person gjorde under folkhögskoleåret, så även jag.

I övrigt var året väldigt mycket fest. Alla mina närmsta kompisar bodde fortfarande kvar i Karis efter studenten och vi spenderade otaliga timmar och slantar på den lokala krogen med kryssningsinredning.

Och ställde till med förfester i mina föräldrars källare.

Jenny, en mina främsta partners och leo’s in crime. En skön effekt vi alltid haft på varandra är att alltid komma på knäppare och knäppare (men obs, ej olagliga eller elaka haha) grejer att göra i varandras sällskap.

En gång ställde vi till med ”bloggfest” för våra kompisar. Himla märkligt tema ändå då nästan ingen bloggade, men så skulle visst det vara för tio år sedan. Goodie bags skulle det ju också vara och vi gjorde ett gäng otroligt tjusiga av fruktpåsar från butiken vi jobbade i.

Vi delade även ut samlarkort med bilder på… oss?! Och lite fina citat på det. Rimligt.

Vår klass ställde under vintern i ordning vår första utställning på Serendipity och denna tradition med att ha utställning där under vårvintern tror jag fortfarande lever kvar. Lite nöjd ändå, för det var jag som kom med idén till detta.

Jag ställde ut tre bilder som jag tog under vår resa till Ryssland hösten innan. Gillar fortfarande dessa bilder, men har ingen aning om var de sedan hamnade. Kanske sålde jag dem för någon struntsumma som jag senare festade bort? Minns ej.

Flygde och flängde något otroligt det här året och på vårkanten besökte vi Amsterdam med skolklassen.

Cyklade omkring och utforskade staden (och glömde bort vid vilken av alla hundratals broar vi hade parkerat dem), hängde i parker och besökte utställningar.

Samma dag som vi skulle åka hem igen hade vulkanen Eyjafjallajökull utbrott på Island, all flygtrafik blev kaos och halva klassen blev fast några dagar till i Amsterdam och fick slutligen åka buss och färja hem istället. Själv hann jag med mitt flyg och vårt byte i Riga visade sig vara det sista flyget som lyfte i hela Europa den dagen. Så kan det gå.

Under våren fyllde pappa femtio och jag fick äran att fotografera bilden till hans inbjudningskort. En av få gånger jag verkligen gjorde någonting vettigt i studion vi fick utnyttja fritt i skolan.

Sedan blev det femtioårsfest med femtiotalstema. De roligaste festerna är ju nog de där olika generationer blandas friskt. Minns denna fest som mycket, mycket rolig. Men så brukar det vara när min familj är farten, om jag får vara så pass oödmjuk och säga det själv.

Härliga lilla hippiefamiljen. Och stackars tonåriga lillebror där på kanten som nog var aningen tveksam till det här med maskerad, haha.

Till våren led skolåret mot sitt slut och det blev dags för avslutningsutställning för klasserna. Det var en hård kamp om utrymmet på väggarna i galleriet då vi var omkring 30 fotostuderande på den tiden. Här ser vi Astrid i full färd med att hänga upp sina verk.

Minns att jag hade en storartad idé över vad jag ville fota, men så blev det aldrig av, utan jag rev av med ett cheesy citat på latin som ledord och knäppte porträtt på mina kompisar och mig själv istället.

En liten del av klassen, vi representerade gänget som satt i mitten av klassen och skrålade i takt till diverse disneylåtar och annat svenskt på youtube när vi egentligen skulle redigera bilder eller något annat skolrelaterat. Astrid, Frida, jag, Jennifer, Vanessa och Sara. Fint litet gäng! Så här tio år senare är det ju också lite intressant att se vilka alla från fotoklasserna som fortfarande är inne på fotobanan och vilka som har valt att syssla med något helt annat.

Innan våren tog slut hann jag med ytterligare en resa, men denna gång till Tyskland och Düsseldorf där Sandra jobbade som au pair. En kväll besökte vi en jazzklubb och blev kompisar med gubbarna i bandet. En i sällskapet fick till och med följa upp på scen och riva av en låt med dem.

Hängde även tydligen i lekparker och på den fronten kan vi väl säga att inte mycket har ändrats på – i såna kan man nog gott och väl hitta oss fortfarande idag.

Fungerade även då som scoutledare för en grupp tjejer, vilket denna fina bild får representera. Jag och Riina hade tagit med dem på paddlingstur men en av kanoterna fastnade vid ett strömt ställe och vår räddningsaktion slutade med att mina byxor blev genomblöta. Därav denna tjusiga posé med en sjal snyggt knuten kring höfterna.

Under våren sökte jag även in till lite olika fotoskolor och åkte bland annat på inträdesprov till Gamleby i Sverige. Är dock inte alls förvånad över att jag inte kom in på linjen då mode- och reklamfoto verkligen inte är min grej. Men på den tiden visste jag nog inte riktigt exakt vad jag ville göra, så kastade ut krokar lite här och där.

Sen kom sommaren, vilket såklart betydde jobb, men också häng med kompisar så gott som varje dag!

Alltså kolla in vilken picnic-idyll. Här var man allt bra på att fånga dagen hörni.

Jag och Sandra bestämde oss även för att åka iväg på roadtrip. Pausade i Yyteri där vi knäppte denna fina bild på oss.

Vårt mål vad Drottningen av Blue Steel, Sara i Larsmo.

Under sommaren blev det många nätter i hamnen i Ekenäs.

Och sena kvällar i Serendis trädgård. Här hade den ”obligatoriska” hippiestilen som så gott som alla hade på folkhögskolan tydligen fått sig en lite rockigare touch.

Sen, mitt i sommaren sade jag och Jenny upp oss, sa tack och adjö till kassabanden och drog till Mallorca tillsammans med Sandra i två veckor.

Skulle kunna dra hur många anekdoter dom helst från denna resa, men tror det är bäst att jag låter bli och lämnar er med denna bild istället.

Vips var det augusti, jag var hemma igen, och det var dags för det årliga scoutlägret. Tror det här var ett av de sista lägren där jag hade möjlighet att delta hela lägerveckan, sedan har sommarjobb och annat alltid ätit upp min tid alla somrar.

Hur underhåller man sig som ledare på läger? Bland annat genom att tävla i vem som har den mest fantasifulla väckningsproceduren om morgnarna. Här med cykelshow och ett galet plingande i ringklockorna.

Så här gosig blir man när man lever tätt ihop i skogen under en vecka. Det var också under detta läger som Riina frågade mig vad jag hade för planer till hösten, och arbetslös som jag var för stunden var jag inte sen till att lyssna på hennes planer…

… och ett, tu, tre hade vi flyttat till Vasa ihop!

Vi bodde i det kanske fulaste huset på våran gata, men utsikten var det inget fel på!

Vi hade till och med havsutsikt från våran balkong.

Inredningen var ett färggrant hopplock av våra ägodelar. Viktigt med en liten lådteve så vi kunde spela Nintendo.

Anledningen till att vi flyttade till Vasa var för att Riina hade fått studieplats och själv hakade jag mest bara på utan någon större plan i baktanke. Letade jobb i någon vecka och fick ganska snabbt anställning på eftiset i Övningsskolan. Min överman och tillika kollega visade sig vara Karisbo och blev överlycklig över att få sällskap av en till.

Tänk att gullungarna jag jobbade med nu blir myndiga?! Helt galet. Kan ibland komma på mig själv att sakna dem litegrann, det var nämligen ett stort gråtkalas den dagen jag slutade jobba där.

Utöver jobbet på eftiset hängde jag mest med vår lilla Karisfilial som var stationerad i staden.

Vi uppfann även konceptet ”söndagslunch” och cyklade hem till varandra om söndagarna för att äta mat tillsammans. Ett UTMÄRKT påfund.

Och när vi inte åt söndagluncher ihop var vi inte sena med att hitta på andra orsaker att ses. Som här, var jag misstänker att vi trängt ihop oss hemma hos Linda för att titta på Idol tillsammans. Kolla nu på detta mysiga gäng! Kunde inte ha haft det bättre under min Vasatid.

Inte helt pjåkig ”bakgård” hade man heller. Ok, detta var såklart inte min bakgård, men nästan. Mycket trevligt med närheten till havet.

Och att kunna ta cykeln vart än man ville ta sig!

En vacker höstdag tog vi t.ex. cyklarna och trampade ut till Strömsö för picnic.

Trots att Vasa var min boningsort denna höst, åkte jag ganska ofta hem och hälsade på. Pappa betalade tågbiljetterna när eftislönen inte räckte till. Deltog bland annat i FiSSc:s ledardagar i Hangö och fick prova på abseiling ner för vattentornet.

Den första snön kom tidigt och under ett annat Karisbesök var jag och Ida inte sena att skrapa ihop årets första snögubbe.

Och lite senare anlände vintern till Vasa. Kan hända att mina minnen är förskönade men kan inte minnas att jag upplevde en enda årstid i Vasa som tråkig och trist?

De mysiga sammankomsterna i vårt lilla färgglada bo fortsatte.

Sakta närmade året sig sitt slut och jag åkte hem till Karis för att fira jul. Hemma i trappan hade vi tydligen denna trevliga julinstallation.

Vem hade slätare kinder, jag eller pappa?

Firade julafton med fina lilla mormor och morfar som fortfarande fanns med oss då.

Och vips blev det nyår och jag tog tack oh adjö till 2010 på ett svettigt dansgolv med några kompisar. Hujedamig vilket liv man levde då – HUR orkade jag? Drack ju inte ens kaffe på den tiden, haha. Under jullovet fick jag även ett jobberbjudande som skulle forma mitt kommande år, men det tar nog vi ett annat inlägg så att inte detta blir tre kilometer långt.

En reaktion till “tvåtusentalets första decennium: 2010

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s