om en liten halloweenfest

Än av de roligare grejerna med att ha barn? Man får en massa tillfällen att ordna maskerad och klä ut sig! Vilket man ju såklart också kan göra utan avkommor av något slag, men nu kan man lättare motivera mindre ivriga familjemedlemmar att man måste göra det för barnens skull, hehe.

Igår var det som säkert ingen missat Halloween, och det passade vi på att fira med att klä ut oss till katt, dracula och sjöman.

Sedan styrde vi stegen till denna trappa var en pumpa välkomnade oss.

Min mamma hade nämligen ställt i ordning för Halloweenfest för familjen!

Hon hade fixat i ordning så fint och stämningsfullt. Som ni säkert förstår är det från henne jag ärvt mina festfixargener, i rakt nedstigande led.

Mycket viktigt att alla skulle klä ut sig! Vilket inte är ett svårt uppdrag att fixa då de har en gigantisk maskeradlåda där man kan hitta ungefär vadhelst man behöver.

Min egen utstyrsel fick denna gång bli ganska simpel, då det inte kändes rimligt att spöka ut sig allt för mycket i fall barnen skulle bli rädda. Limmade fast ett par öron i ett diadem och kastade lite färg i ansiktet och – voilà, så var jag plötsligt en katt.

Efter en liten stund dök även superman, en katt, crazy cat lady och en sotare upp. Då två senare hade ju även platsat i Home Alone-filmerna, visst?

Sen blev det dags för att skåla i bubbel, för det råkade även vara Max och Samiras bröllopsdag! Ändå mycket rimligt att fira det med familjemaskerad, tycker jag.

Gäller att vara snabb för att få plats i ”Mofafas” famn nuförtiden. Har man tur får man kanske se potatissången.

Till förrätt hade mamma gjort i ordning en fenomenalt god pumpasoppa. Oklart hur många gånger det sades ”mmm” och ”oj vad gott” runt bordet, men det var många.

Och till varmrätt fyllda halloweenpaprikor, också mycket gott!

Jolanda stod för underhållnigen och sjöng Imse Vimse Spindel, som passade bra in i temat.

Efter maten begav vi oss ner i källaren där jag hade förberett nästa programpunkt, nämligen en kahoot-frågesport om Halloween. Tekniken strulade lite och för en bråkdels sekund var vi alla upptagna med att få igång allt och på den tiden hann den här lille herremannen smyga iväg och klättra halvvägs upp i trapporna. P-a-n-i-k-e-n när vi upptäckte det alltså, fy! Men som tur hände ingenting och han satt snällt kvar och lät sig hämtas ner igen.

När frågesporten var avklarad blev det dags för kaffe och efterrätt. Jag hade fått det roliga uppdraget att pynta tårtan som blev en historia med ett berg av karamelliserade popcorn, ganache och spökmaränger.

Och sedan blev klockan så mycket att det blev dags för alla små spöken att tacka för sig. Tack för fin fest, mamma!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s