Förra veckan fick vi ett oväntat men välkommet ”höstlov”. K var nämligen hemma från jobbet på grund av förkylning och trots att sjukdomsfall kanske inte hör till den roligaste anledningen till ledighet var det riktigt skönt att vara hemma med alla i familjen under en hel vecka. Vi har ju inte direkt varit bortskämda med långa gemensamma ledigheter under de dryga 6,5 år vi varit tillsammans så denna vecka kom som ett skönt avbrott i vardagen – åtminstone för min del (men tror jag kan tala förr oss båda i detta fall).
Hösten har i vanlig ordning svept förbi i en rask takt och jag har försökt mitt bästa att njuta av det sista som är kvar av den ”fina delen” av hösten. Har på senaste tiden knegat på med att få min muralmålning vid tågstationen klar samt haft några fotograferingsuppdrag inbokade. Alltid lika trevligt när gamla kunder återvänder i nya familjefotograferingsärenden. Men mest har vi förstås bara varit och tagit dagen som den kommer.
Avslutningsvis en bild på finbesöket vi hade härom dagen. Hör ju lätt till en av dagens höjdpunkter om råkar få syn på något djur (utöver våra egna katter) som stryker omkring här på gården. Och man behöver inte direkt bli besviken – här brukar allt från mårdhundar och harar till älgar och grävlingar (om man har tur!) synas till. Idag svepte en örn förbi högt ovanför våra huvuden när jag var ute och promenerade med barnvagnen. Mitt mål är att få Vidar att bli lika exalterad som jag då jag ser något djur som är på visit på vår gård. Kan ju meddela att han jag är gift med inte riktigt är där. Han blev nämligen måttligt road då jag en gång vaknade mitt i natten, gick förbi köksfönstret och råkade se ett par hjortar på gården och hojtade ”KOM OCH SEEEE!”. Av någon anledning tyckte han jag inte var helt rimlig som väckte honom mitt i natten på grund av det, hehe. Men hörni! Är det något jag fått lära mig är det att det är de små sakerna i livet man skall glädjas av och i mitt fall går helt klart djur rakt in på topplistan över glädjeämnen.
Något annat som gör mig väldigt lycklig exakt varendaste en morgon är att se när detta vita lilla fluff återvänder hem från sina strapatser på morgonen. Så fort hon hör att man kommer ut på trappan och lockar på henne brukar hon sätta av i full galopp hemåt längs med vägen. Andra har som morgonrutin att koka omsorgsfullt kaffe, lusläsa tidningen eller kanske gör någon typ av hudvårdsrutin. Jag? Stå barfota på trappan och näst intill ryser av förtjusning när jag ser att min katt ser mig och skyndar sig hem.
miilo 