hösttankar om jobb och familjeliv

Början av hösten, kanske bästa tiden på året? Vet att jag säger det om fler tidpunkter – men nog är det alltid något speciellt vid skiftningen av årstiden sommar till höst. Luften blir sval och krispig, naturen färggrann och tempot saktar ner en aning. Eller gör det ens det eller är det bara inbillning?

En annan känsla som definitivt smyger sig på är känslan att jag börjar se mig själv ”klar” med denna föräldraledighet – visst har det sin charm att få vara hemma och väldigt mysigt att hänga med V, men nu börjar jag sakta sukta efter lite mer stimuli. Vill liksom gärna vara kreativ på andra vis än enbart hur jag lyckas lirka i barnet morgongröten smidigt, hur jag skall hinna hiva i mig kaffet innan det svalnat samt välja vilken klädsel som skall på för dagen.

Klart hade det ultimata varit att kunna fortsätta att kombinera kreativa uppdrag med hemmalifvet, men så länge ingen mecenat ger sig till känna som kan ösa in en riklig mängd dollars på kontot varje månad, är det bara snällt att pallra sig iväg på jobb. Ser fram emot att hänga med mina kollegor igen, få jobba ostört i ett arbetsrum samt ha tillgång till serverad frukost, lunch och eftermiddagskaffe varje arbetsdag. Herre du milde, sån ofattbar lyx!

En del olika foto- och designuppdrag har redan smugit sig på den senaste månaden som vårdledig, vilket har varit kul. Skönt med en mjukstart där inte jobben öser över en likt en svallvåg. Ser också fram emot att snart få ta itu med muralmålningen på tågstationen! Känns fint att få lämna ett litet spår i staden som förhoppningsvis lever kvar i många år framöver.

Men ännu är det i huvudsak hemmaliv med barnet som gäller. Just nu lär han sig så himla mycket, och det är spännande att följa med utvecklingen. Sakta börjar V behärska det här med att gå utan stöd och den kanske allra charmigaste talang har lärt sig på senaste tid är att glatt vinka till allt och alla då man säger ”hej, hej”, ”tack och hej” eller ”hejdå” till honom. Gulligt så man smäller av.

Gulligheten till trots, ser jag väldigt mycket fram emot att få åka bort i helgen – med noll procent familj involverad. Att nattningarna har varit lite extra motiga denna vecka gör denna lilla ”paus” inte mindre välkommen direkt. Skall iväg på vandring till Helvetinjärvis nationalpark tillsammans med ledarteamet i min scoutkår, och det skall bli väldigt roligt. Var lite tveksam till det faktum att jag fick ansvarsuppgiften att planera våra rutter vi skall gå (denna ”pappersscout” har tro det eller ej inte varit på en riktig vandring sen hösten 2007 när vi var i Lappland), men hoppas att jag fått till en vettig plan. Får väl bokstavligen talat återkomma till hur det gick sen när vi är tillbaka igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s