Januari börjar året…

Så här hade man ju gärna blickat tillbaka på första halvan av januari, eller hur? Sanningen ligger… en bit därifrån om vi säger som så. Denna bild är väl tagen på den enda soliga, frostiga dagen hittills?

Annars då? Känner att året startat väldigt oeffektivt för min del. Skolade in Vidar på sin dagvårdsplats förra veckan i tre dagar, vi firade veckoslut och vips landade vi i vabbträsket, där vi också stannat hela denna vecka. Var ju medveten om att det första vabbet skulle lura kring hörnet, men hade kanske hoppats på några fler friska dagar så vi hade hunnit komma in i den nya vardagsrutinen lite bättre. Nåväl. Får skuffa undan tankarna på allt ogjort jobb och istället ta tillvara denna stund då barnet sover och jag får dricka eftermiddagskaffe i sällskap av en kramsjuk katt.

Något som värmde mitt lilla mammahjärta var att pedagogen snappade upp att V:s favoritmjukisdjur är en panda och såg senare att han fått en pandaklisterbild vid sin namnskylt i hallen. De är de små sakerna som ger livet guldkant hörni!

För att pigga upp detta inlägg tänker jag att vi så här mitt i inlägget kan pynta med lite trevliga bilder som togs när vädret var fint och ingen var sjuk:

Så här vill man ju att januari skall se ut! Men med lite mera snö.

Till januarivardagen hör även att scoutterminen har börjat igen. Drar ju möten för en grupp 12-13 åriga flickor och på vårt första möte passade vi på att göra vision boards inför det nya året. Blev ganska nöjd med min egen faktiskt, och hoppas att den ens en aning kommer stämma överens med 2020.

Har även fått hjälp med pusslandet av katterna. De ser till att det inte blir klart för fort genom att sprida ut alla bitarna kring bord och golv. Tacksamt.

Läste härom dagen ut Ellen Strömbergs senaste bok. Blev sugen på tigerkaka. Boken var bra och kakan blev mycket god. Intalar mig själv att det hemliga tricket var att ersätta vaniljsockret med riktigt vaniljpulver istället.

Nej hörni, nu fortsätter sjukstugan i detta hushåll. Håller tummarna att nästa vecka fortlöper i smidigare och friskare spår. På återseende!

om vårt nittiotalsnyår

Dags att återvända till 10-talets allra sista dag – nyårsafton. Vi hade ju som bekant ställt till med en liten fest och temat var nittiotal/lågstadiedisco (ballongerna till trots).

Jag hade kommit över en hel hög Suosikki-tidningar från 1998 på loppis, så steg ett i festpyntningen var att riva ut varje affisch och helsidesbild jag kunde hitta och hängde sedermera upp dem över alla våra tavlor på väggarna.

Också tavlan från 1700-talet fick offra sig. Vår snacksbuffé bestod bland annat av av ostbågar, chips, popcorn och alla nittiotaliga godissorter jag kunde hitta i affären. Trivia: en smak jag förknippar enormt mycket med lågstadiekalas är smaken av då man äter popcorn och chips på samma gång (helst så man bygger en liten ”hamburgare” av det hela med popcornen mellan chipsflarnen).

Färgad ljusslinga alá jultidningarna måste ju också vara med.

Servetter i glas känns väl ändå lite nittiotal eller misstar jag mig?

Och så en meny på det! Självklart gjord med hjälp av Wordart och Comic Sans som typsnitt, vad annat liksom?

Några av våra taklampor fick glödlampor med discoljusfunktion och sedan började vi vara redo för fest!

Min lågstadiedisco-look bestod av håret till hälften uppsatt i två toffsar, mycket glitter på kinderna, godishalsband, topp med smala axelband ovanpå t-shirt, utsvängda byxor och så en rutig skjorta knuten över höfterna. Hade egentligen velat ha små, kantiga glasögon med färgat glas till, men det hittade jag inte så dessa runda fick lov att duga. Ändå inte så långt ifrån modet just nu kan man ju tycka. Det trodde man ju aldrig, att nittiotalet skulle komma tillbaka liksom.

Festen började med välkomstdrink gjord på mumindricka till alla gästerna. Viktigt med färgglada sugrör i roliga former och hemgjorda drinkpinnar med nittiotalskändisar.

Marie snodde utan tvekan titeln som bäst klädd under kvällen. Hon tickade ju typ ALLA tänkbara boxar. Våga säga nej-skjorta, jeansrock, magvägska, fungerande kassettspelare (!), rutig skjorta, choker-halsband, klumpiga skor, toffsar + slingor, skor med klumpig klack. GENIALT. Älskar, älskar, älskar när folk går all in på mina temafester. :–)

Kvällen fortsatte och jag hade förberett en frågesport om nittiotalet på Kahoot. Om du vill utmana någon på en match hittar den genom att söka på ”Absolute 90’s – frågesport”.

Efter att ha inmundigat mat, som förblev odokumenterad, intog quizmastern (dvs. jag) en bekväm position i sängen för att dra igång nästa program – en till quiz på anspråkslösa 40 frågor, hehe.

Denna gång var temat musik och jag hade delat upp quizet i fyra delar, men 10 låtar per del. I den första delen spelade jag upp introt av låtarna de skulle klura ut och i del två var det bakvänd intro som gällde. Då började jag alltså spela låtarna mitt i och lagen skulle börja sjunga hur låten börjar i stället. Sjukt svårt, men lite utmaning måste de ju få!

Halvvägs igenom tog vi kaffepaus. Det mest lågstadie-aktiga jag kunde komma på som efterrätt (som dessutom var enkelt att förbereda) var mockarutor och glassbomb, så det fick det bli.

Sedan fortsatte tävlingen! Del tre bestod av ”norsk karaoke”, vilket gick ut på att alla i tur och ordning fick ta på sig ett par hörlurar, skulle nynna/sjunga på låten de hörde och de övriga skulle gissa vilken låten var. I den sista delen spelade jag upp introlåtar på olika tv-serier från nittiotalet och lagen skulle bland annat känna igen låtar från Power Rangers, Melrose Place, Rugrats och MacGyver. Gott och blandat med andra ord.

Sedan var det dags att gå ut och räkna ner till det nya året och fira in det med sprattelstickor.

Någon vill skriva ”20” med dem och ”någon” undrade åt vilket håll hen skulle skriva nollan då tvåan skulle göras bakvänt. Gulle. 😍

Så slog klockan midnatt och fyrverkerierna började skymta på andra sidan träsket. Har inte varit så här klart väder på många år, utsikten var verkligen utmärkt.

Men vem behöver egentligen fyrverkeri när man har detta att titta på?

När vi kom in igen var det dags för ett viktigt inslag på varje lågstadiefest, nämligen mete! Hade förberett små påsar med limbilder på hundar och katter samt olika godisar som t.ex. hamburgare, godishalsband och slickepinnar man kan vissla med.

Innan festen så småningom tog slut passade vi på att göra ”ödesuret”. Detta år fick jag ringen (förlovning eller bröllop), pengar och stegen (felslagna förhoppningar). Det det sistnämnda får vi hoppas gäller något trivialt, resten kan jag nog leva med 2020.

Det nya året startade följande dag med att jag smög upp före de (flesta) andra, städande undan den sista disken och dukade fint för nyårsfrukost. Är inte en morgonmänniska i vanliga fall, men då det finns nattgäster i huset älskar jag att smita upp innan alla andra och plocka fram finfrukost. En liten, liten kärleksförklaring till mina vänner helt enkelt.

Gott och blandat på serveringsbordet med bröd, ost, äggröra, grönsaker och cocktailspett från kvällen innan bland annat.

Tur för oss hade det även blivit mockarutor kvar.

Frukosten och nyårsfirandet avslutades med att vi lade tarotkort över hur det nya året skulle bli.

Tack till alla kompisar som var med, det var en rolig start på det nya decenniet!

en överraskningsdag i Helsingfors

I julklapp av mig informerade K mig om att han önskade sig en överraskning – och jag tog honom naturligtvis på orden. Så på julaftons morgon fick han ett kort där det stod att den tjugosjunde var han uppbokad för en dag med mig och inuti hade jag klistrat några ledtrådar om vad som skulle hända under dagen.

Efter en tågresa med lite halvmärkligt sällskap (en virrig småbarnspappa som tappade sitt bankkort och ett par som skulle på utomlandsresa men av deras diskussion att döma knappt verkade känna varandra sedan innan) var vi framme i Helsingfors. Med en barnfri eftermiddag och överraskningsprogram att vänta blir man tydligen så här peppad.

Vår första hemliga destination var Amos Rex. Detta programinslag var kaaanske med på listan mest för att jag själv ville gå dit, men man måste ju passa på att ta chansen när man får den! Någon fördel måste man ju ändå få roffa åt sig när man planerar en överraskningsdag, eller?

Det första vi gjorde var att vi bänkade oss på caféet Le Chat Doré, som var uppbyggt för och som en del av utställningen om Birger Carlstedt. Väldigt trevlig idé att låta ett café höra till utställningen och intressant då det var en replika av caféet med samma namn som öppnade på Unionsgatan för ungefär 90 år sedan.

Men om jag skall vara helt ärlig, var ingen av oss på ”kolla på konst-humör” så vi tog en halvhjärtad vända genom utställningshallen innan vi ansåg oss klara med besöket. Mest intresserade själva utrymmet och hurdana lösningar de gjort där inne – det var nämligen helt otroligt skönt och tyst att traska omkring där inne i källaren – trots att stället var fullt av folk. Vi kom fram till att det kuperade taket som var fyllt med cylindrar samt golvet som bestod av en massa små träklossar måste ha gjort underverk för akustiken. Hade typ kunnat lägga mig ner mitt på golvet och tagit en tupplur – så lugn var stämningen.

Efter museibesöket svirade vi på stan en stund och jagade utstyrslar och pynt till vår nyårsfest. Sedan var det dags för nästa inplanerade grej! Nämligen: Escape room. K har en fäbless för whiskey och jag hade hittat ett rum med skotskt tema vilket jag tyckte passade som handen i handsken. Förväntningarna var stora som ni kan se!

Det började bra, med relativt mycket flyt i ledtrådsletandet men plötsligt knackade vår spelledare på dörren och meddelar att hårdskivan har kraschat och vi måste avbryta spelet. Antiklimax! Men inte mycket att göra åt den saken, än att hoppas på bättre lycka en annan gång. Hoppas bara att det inte var vi som kraschade spelet, det vore ju allt snopet, haha.

Slutligen var det dags för kvällens sista programpunkt innan vi skulle hoppa på kvällståget hem igen, och det var middag på Pincho Nation. K hade tidigare pratat om att det verkar som ett kul ställe han skulle vilja besöka, och det var jag ju naturligtvis inte sen att lägga bakom örat.

Vid det här laget hade vi hunnit bli lite hungriga och hade således svårt att tygla oss själva då vi skulle beställa in maten, som ni kan se. Ungefär allt som såg gott ut beställde vi gladeligen in.

Så var överraskningarna slut för denna gången, och vi åkte nöjda, glada och extremt mätta hem igen.

resten av vår julhelg

Orkar ni ännu blicka tillbaka till julen? Kanske inte, men vi kör ändå. Är ju trots allt ännu några dagar kvar till både trettondagen och tjugondag knut, så lite jul bör ändå tålas fortfarande. Som rubriken antyder tänkte jag göra ett kort referat på det resterande julfirandet. Julafton rullade ju på med ganska mycket tjo och tjim, så vi hade medveten planerat en lugnare program för juldagen då vi bjöd ner Kisses familj på jullunch mitt på dagen.

Den fina löparen med en julvers, som jag fått av min moster hade en given plats på bordet.

Och så improviserade jag ihop en bukett genom att knipsa av en hängig stjälk av vår amaryllis samt fyllde på med ett par kvistar eukalyptus och nejlika. Denna bukett kämpar fortfarande på såhär över en vecka senare. Heja, heja!

Sedan anlände gästerna och det blev paketöppning för familjens minsting.

Jag hade tydligen också varit rätt så snäll, för fick den senaste muminmuggen. Tror svärmor har försett mig med alla de finaste muggarna jag har i min samling.

När ingen såg hoppade Lana upp på matbordet och snodde en julstjärna med laxfyllning. Hon ville helt klart också fira jul! Så det slutade med att hon fick dela en stjärna med Louie och bägge katterna satt och var helt otroligt förnöjda efteråt. Laxröra var tydligen en hit!

Till efterrätt serverade jag julig cheesecake i glas. Enkelt att göra men känns ändå lite lyxigt om man serverar det i ett lite finare glas.

Resten av juldagen tog vi det lugnt, gick ut och tog en promenad samt testflög drönaren som jag hade lånat hem från jobbet.

Väldigt skönt med en dag med så här vacker väder mellan allt regn och rusk.

Den resterande julhelgen passade vi på att så väl vi bara kunde ta vara på ledigheten tillsammans, umgicks med familjen och hade en strid ström av goda vänner på besök. Lite som det brukar vara under julen alltså, och fint så. Nu är vi redo för nytt år och nya utmaningar och äventyr!

Gott nytt år!

Gott nytt år! Vi firade in det nya decenniet med ett knippe kompisar som kom för att festa till det med oss i riktig 90-tals anda. Hade kommit över en hög gamla Suosikki-tidningar från ’98 och rev ut prick alla posters som fanns kvar för att pynta våra väggar och tavlor med. Ett starkt ledord för kvällen var definitivt lågstadiedisco. Bjöd på muumilimsa-drinkar och nittiotalsmat och hade naturligtvis förberett ett par rafflande quiz. Skall berätta mer i ett senare skede, men här följer en rejäl bildbomb från vår nyårskväll:

Tack till ni som var med!

vår julafton

Vår julafton började med att vi steg upp lite lagom sömnruffsiga (finns inte mycket gulligare än en glad och ruffsig unge om morgnarna) och upptäckte att tomten hade varit på besök under natten. Hos oss är det tradition att det alltid finns ett paket under granen att öppna genast på morgonen så att väntan resten av dagen inte blir så lång. Videkvisten hade tydligen varit supersnäll och hittade en stor låda full med loppisfyndat duplo.

Också nissen (som lämnar något i julstrumpan varje adventssöndag samt på julafton) hade varit i farten och lämnat efter sig en kylskåpsmagnet – en av V:s favoritprylar att pyssla med.

Sedan blev det en alldeles vanlig frukost, men med paketöppning och julkalendern förstås. Ligger efter en hel massa avsnitt så har än i denna dag ingen aning om hur det riktigt gick i tomteverkstaden.

Jag fick konsertbiljetter i julklapp, kul!

Efter frukosten var det dags för en av våra julaftonstraditioner: nämligen julbastu hos mina föräldrar.

Och därefter besökte vi i vanlig ordning gravgården för att tända ljus samt vek förbi några vänner för att önska god jul och lämna julklappar.

Fick sitta och kittla V hela vägen hem i bilen så att han inte skulle somna (ville att han skulle sova gott i sin säng istället så han skulle orka resten utav dagen) och sedan tog vi det piano någon timme innan julfirandet skulle fortsätta. Skyndade oss också ut i duggregnet för att ta familjefoto innan skymningen kom. Har försökt skapa en liten tradition kring detta foto, då jag annars har en tendens att inte fastna på bild.

Sedan bar det upp till mina föräldrar där det vankades julmiddag. Mamma hade dukat superfint med massor av levande ljus, grankvistar och äpplen.

Också julgranen var en fröjd för ögat.

Middag fortlöpte sådär lagom stökigt – som det brukar bli när vi sammankommer och det var tydligen stört omöjligt att fånga alla på en och samma bild. Här är i all fall hälften utav festsällskapet.

Plötsligt knackade det på dörren och tre mycket ivriga små personer satte av i full fart mot tamburen.

Det var julgubben! Eller snögubben, som någon visst kallade honom. Är inte så noga kan man tycka.

Så blev det paketutdelning till alla snälla barn!

Fast vissa tyckte det roligaste var att sitta tomtens klappkorg.

Därefter följde sedvanlig testning av klappar samt provsmakning av bordsdekorationer.

Samt en svängom med en fyrbent vän!

När alla småbarn så småningom var mer (eller mindre…) nattade var det dags för de vuxnas julklappslek då vi i övrigt hade minimerat klapparna till varandra. Alla hade fått i uppgift att köpa 1-3 stycken klappar för ett totalt värde på cirka 10 euro.

Sedan slog vi tärning och varje gång man fick en 2:a eller 6:a fick man ta en klapp ur högen. Första rundan gick relativt sansat men när vi körde igång det andra varvet och man fick sno andras paket gick det mer livat till.

Vår julafton avslutades med att vi spelade en omgång av Cards Against Humanity, som Kisse hade fått i julklapp av sin Secret Santa. Spelet resulterade i många gapskratt och blev en rolig avrundning på en mycket fin julafton.

en pyntad gran & jultraditioner

Nämen hej, där står ju våran julgran och lurar. På samma plats som julgranen alltid har stått så länge pappa kan minnas. Själv drömmer jag om – när salen är sal igen och inte längre delvis fungerar som vårt sovrum – att ställa en riktigt präktig pjäs mitt mellan fönstren så granen syns i alla riktningar.

Årets röda tråd är… att vi kanske inte har någon? Har inte samlat på mig så hemskt mycket pynt, och bara bra är väl det. Glitter bestämde jag mig även för att slopa med två katter och en ettåring i huset. Istället samsas bland annat flaggspel, mormors gamla röda kulor och några nyinköpta papperskulor i granen.

Ett annat nytt inslag för i år är torkade apelsinskivor – men hujedamig, var länge de tog att tillverka! De blev långt ifrån perfekta, men orkade sannerligen inte göra en omgång till. Hade även en tanke om att göra pynt av mina tapetprover, men det orkade jag inte heller med. Man måste helt enkelt inte göra allt som sveper förbi ens instagramflöde.

Några söta små svampar har även fått göra entré i årets gran.

Och så Vidars julgris, som han fick i sin julstrumpa på fjärde advent.

Katterna går i skift och håller vakt under granen. Som ni ser är den en aning barrlös, men det lär ju inte bli bättre med den saken de kommande veckorna så det gäller ej att misströsta.

Nåväl, nog om vår gran! I går var det dags för en av våra jultraditioner som vi alltid försöker få till innan jul. Nämligen att gå på ”So this is Christmas”-konserten i kyrkan. Sedan några år tillbaka uppträder alltid bästis så det vill en ju inte missa.

Väl hemma efter julkonserten blev det dags för tomteverkstad och vi packade paket och rimmade resten utav kvällen. Är väldigt nöjd att mitt husband försöker ta till sig julen allt mer – han är ju helt förtjusande i denna jultröja!

Men nu tar vi jul, och jag lär nog inte kika in här på någon dag eller två. Ikväll väntar den traditionella Home Alone-uppesittarkvällen och imorgon vankas julmorgonsbastu och julfirande med familjen.

En riktigt god jul, vi hörs när vi hörs!