unn till helgen och ett fantastiskt fynd

Lördagen fick bli en unn-dag. Lämnade av resten av familjen i lekparken medan jag själv styrde stegen till blomaffären för att köpa mig själv en fin bukett till helgen. Valde ginst, anemon och ranunkel, som jag tycker är en så himla fin blomma. Tycker att jag inte är en person som vanligen faller för sånt som är gulligt och romantiskt, men ranunkeln kan jag helt enkelt inte låta bli.

Mitt följande stop var den nyöppnade second hand-affären Sequel Restyle som öppnat inne i Karis. Blicken fastnade genast i en klänning med William Morris-tryck, men tyvärr passade den inte mig. Gissa om jag blev glad då jag hittade ett till plagg med exakt samma tryck? Som dessutom passade! Har länge varit sugen på ett plagg ur denna kollektion och grämt mig som tusan över att jag inte hade fått upp ögonen för William Morris då dessa plagg fortfarande fanns ute i affären. Så ja, lyckan var total när jag fick med mig denna hem.

Kul att buketten och blusen helt oplanerat råkade matcha varandra också.

Ja, det var helt enkelt de två små lördagstingen jag passade på att unna mig härom dagen. Mycket nöjd med bägge!

februarifragment

Så försvann två veckor februari och kommer aldrig åter. Beklagar den ojämna frekvensen uppdateringar här, men känns som att jag har extremt lite intressant att komma med? Har nästan bara varit jobb och fokus på att hålla vardagen i rullning nu under början av året – och det är inte så rafflande att plita ner inlägg om. Ungefär lika rafflande som väderleken vi blivit bjudna på denna vinter. Nåväl, avkomman är nöjd så länge han får springa iväg längs vägen och ta sikte på mormor och morfars hus samt hoppa omkring i alla vattenpölar som kommer i hans väg. Så helt fy skam är det ju ändå inte med lite (mycket…) regn.

Men när det väl kommer ett tunt, tunt lager med snö (som regnar bort efter en halv timme) gäller det att vara snabb med dokumentationen. En vill ju ändå kunna låtsas om att det varit lite vitt denna vinter.

Något gott har ändå det lite tråkiga utomhusvädret fört med sig: vi har nämligen kommit en aaaaning igång med renoveringen i sovrummet igen. Håhå, detta evighetsprojekt alltså. Men nytt spackel är i alla fall inhandlat och pardörrarna har fått sig en omgång färg. De kommer bli så fina när de väl är klara.

En solig dag på jobbet, väl värd att dokumentera. Är glad över att mitt arbetsrum ligger i en annan byggnad är matsalen så man i alla fall minst tre gånger om dagen får sig en liten tur ut i friska luften.

Något annat jag är glad över är att vi äntligen (efter drygt en måndag) äntligen haft ett par dagar utan tårar vid lämning på dagis. Hurra! Fastän rapporterna vid hämtning brukar vara goda skär det ju nog lite hjärtat när man hör hur han tydligt markerar sitt missnöje att man smiter iväg på jobb.

Men vet ni vad, något kul har vi faktiskt gjort på sistone. I måndags (tänk er, en vanlig sketen måndag!) tog vi tåget in till huvudstadsregionen för att gå på konsert. Men först kilade vi snabbt in på en restaurang vid tågstationen för att äta lite.

Beställde in nästan alla sidorätter att dela på i stället för en huvudrätt var. Surdegsgnocchi med parmesan, tarte tartin med jordärtskocka och balsamico, grillad zucchini samt örtpotatis och aioli. Gott! Och trevligt och liksom lite mer socialt att dela på många små grejer istället för att sitta med en varsin portion.

Sedan skyndade vi oss till Hartwall arena för att ta del av konserten av kompositören Hans Zimmer. Väldigt mäktigt, men för en trött liten småbarnsmamma blev tre timmars konsert (inklusive en kort paus) lite väl – så det resulterade (föga förvånande) i att jag somnade på tåget hem. Favoritinslaget var såklart delen ur Lejonkungen – som jag personligen har mest känslor för. Är ju så pass okultiverad att jag inte sett bl.a. Gladiator, Inception och Hannibal som det också spelades musik ur. Även nöjd att de spelade musik ur Pirates of Caribbean som detta lilla tonårshjärta i tiderna har klappat hårt för.

När vi ändå är inne på temat ”trevligt” så kan även denna bild få ta plats i detta inlägg (varför inte liksom, är ändå så snålt på bilder denna månad). Vi hade talat om att äta tapas i flera dagar utan att få till det så en kväll när barnet hade somnat dukade jag helt sonika upp det till kvällsmiddag mitt i veckan. Osten försvann ur sikte fortare än vad du kan säga ”Manchego” tre gånger på raken.

På vändagen gav oss Moder Jord detta trevliga väder. Tack!

Själv hade jag knåpat ihop detta lilla vändagspaket. Några gissningar på innehållet? Kände mig hemskt nöjd med rimmet.

Vändagen avslutades med att vi fick det finaste av finbesök, bjöd på middag (jag) och ställde till med show (Vidde) och visade alla trix han lärt sig på sistone. Ett säkert tecken på att man ingår i Vidars kompisteam är då han kommer dragande med en bok som han vill att man läser åt honom.

Det var den lilla rapporten. Hörs om två veckor igen, eller?

en realtidsuppdatering från fredag och lördag

Hej från i fredags. Då kände jag mig ungefär lika pigg och full av liv som mina tulpaner.

Fredag betyder i regel hemmadag för mig och Videungen. Skönt med en dag som vi får starta precis hur långsamt vi vill och inte har något specifikt inplanerat. Gillar speciellt stunderna då V är på läshumör och går och plockar ner böcker från bokhyllan som han vill att vi läser tillsammans. ”Lilla Björn”-boken i bakgrunden innehåller flikar som man kan dra i så bilderna ändras och tror vi satt med samma uppslag och snurrade på en flik i säkert fem minuter innan vi kunde gå vidare i sagan.

Vid lunch traskade vi över till mormor (som också är ledig på fredagar, hurra för den lyxen!) och på vägen hem fick vi naturligtvis sällskap av Lana. Ett under att vi lyckades smita hemifrån utan att hon märkte oss, men på hemvägen var hon tydligen lite mer vaksam.

När det var dags för sovstund för minstingen passade jag på att ladda kaffe och c-vitamin samt betade av det mest akuta på min jobblista. Just nu räcker inte tiden till allt för mycket uppdrag på mitt egna företag så försöker hålla det på en rimlig nivå. När det kommer till bröllopsfotograferingar för högsäsongen (vår & sommar) har jag exempelvis satt stopp nu. Vill prestera väl på de jag har inbokade och sedan njuta av resten av sommaren med familjen.

Till kvällen var det dags att göra något åt den småslitna uppenbarelsen som mötte mig i spegeln, så öste på med torrshampoo och eyeliner. Sedan bar det iväg på kalas!

Stojigt, men mysigt med sex stycken barn mellan åldern 1-9 år. Vidar tyckte det var livets fest att få leka rövare i trappan som inte hade någon grind som hindrade hans framfart.

Efter kalaset var vi tvungna att åka och handla och Vidde undrade om han kunde få glädja sin trötta mor med en knippe nya tulpaner. Det fick han.

Klipp till lördag morgon som startade med en fotovänlig smoothie. Är ju nu som arbetande kvinna bortskämd med frukost på jobbet, så blir inte många frukostar per vecka på hemmaplan.

På eftermiddagen var det dags att piffa till sig igen, eftersom vi skulle iväg på det andra kalaset för denna helg. Hade en rar liten ettåring att fira och passade även på att ha med mig en bukett till mamman i hushållet. Högst rimligt att fira mamman minst lika mycket som födelsedagsbarnet tänker jag. Hade dock hjärnsläpp i blomaffären, gav biträdet fria händer och kom ut med något heeelt annat än vad jag visionerat på förhand. Ja, ja. Ibland blir det bara så.

Vidar tyckte det var hejdlöst kul med kalas där det fanns sällskap av både busig hund och nästan jämnårig kompis. Ser fram emot dagen då de kan leka med varandra utan att vara under konstant uppsikt.

Och ungefär här tog lördagen slut, både bildligt och i verkligheten.

10 x inredningsinspiration

Hej, hallå! Det var ett tag sedan * ser framför mig hur min faster frenetiskt klickat sig in här i hopp om uppdateringar men utan resultat *. Har tillbringat det senaste tjoget dagar på jobb och utanför det har det inte funnits mycket utrymme för annat än familjetid och allmän överlevnad. Men spara ner inredningsinspiration på instagram, det har jag tydligen ändå kommit mig för.

Har som bekant alltid cirka 10 olika projekt som berör vårt hem på gång inne i hjärnkontoret, och trots att vår sovrum (som nu legat på is några månader) är prio ett att få klart, kan jag inte låta bli att drömma iväg till kommande inredningsutmaningar.

bild: @annacate

Vi har i princip redan kommit överens om att salsväggarna skall målas över i kalkfärg så fort sovrummet är klart, men så svepte plötsligt denna bild förbi mitt flöde och jag börjar ifrågasätta vårt beslut… HUR fin var inte denna blomstertapet? Från Midbec och formgiven av Hanna Wendelbo.

bild: @lisaknutsson

Längtar enormt mycket efter att vår sal skall få bli sal och enbart sal igen (istället för sov- och alltiallo-rum) och det här känns som en rimlig målbild (minus ljusinsläppet, det kommer vi nog aldrig få till med våra norrfönster). Vill ha en trevlig myshörna vid kakelugnen och drömmer om ett långbord med omaka stolar som här.

bild: majasmissionshus

Och detta skåp då? Exakt vad jag önskar mig till salen att fylla med böcker, spel och vinyler. Tack och bock. Kan även ta bordet och stolarna på köpet, lovar att inte klaga.

bild: @johannabradford

På tal om skåp… Drömskåp? Ja. Vill riva ut hela vår köksinredning och flytta in detta på momangen.

bild: @elfvinggarden

Mellan vår sal och vardagsrummet fantiserar jag om att öppna upp en större dörröppning för trevligare flöde mellan rummen. Hade ju inte haft något emot att byta ut vår teve mot denna kakelugn heller. Fullkomligen hatar när teven måste vara en del av inredningen… Om jag fick välja hade jag antagligen slopat den på fem minuter. Synd får man inte bestämma allt själv. 🙂

bild: @villaenhorna

Vi går vidare till köket! Kanske rummet vars inredning jag mest drömmer mig bort i, då det finns så mycket jag skulle vilja göra här. Pärlspont och vacker tapet längs med väggarna är exempelvis en grej. Pimpernel-tapeten hade jag utan tvekan tagit emot med öppna armar.

bild: @ostbergskavillan

Tänk om man hade pekunier i överflöd? Ja, då hade jag lätt inrett hela halva hemmet i tapeter från William Morris. Tyvärr är ju verkligen en annan, så får snällt dregla vidare så här via interwebz. Så makalöst vackra och detaljrika.

bild: ojsgarden

Ett rustikt bord hade också suttit fint hos oss. Vet att vi har en sån här stomme ute på vinden, så undrar om den kanske skulle gå att använda ihop med ett gäng gamla golvplankor som jag också vet att ligger där ute och skräpar? Måste konsultera någon med lite mer snickerikunskap än mig själv.

bild: frokenlantis

En sista köksdröm för idag: ett hörnskåp som kunde fungera som skafferi. Skulle vara så otroligt fint. Dock har vi inga hörn att undvara i nuläget så det skulle kräva att hela köket gjordes om. Allt för ett gammaldags skafferi, visst?

Slutligen, Vidars rum. Där ändrar mina tankar konstant, men den gemensamma nämnaren är att jag gärna hade velat få upp någon trevlig tapet. Senast på min lista har denna newbietapet från Boråstapeter fallit mig i smaken. Skulle vara så mysigt med ett gäng skogsdjur på väggen!

Januari börjar året…

Så här hade man ju gärna blickat tillbaka på första halvan av januari, eller hur? Sanningen ligger… en bit därifrån om vi säger som så. Denna bild är väl tagen på den enda soliga, frostiga dagen hittills?

Annars då? Känner att året startat väldigt oeffektivt för min del. Skolade in Vidar på sin dagvårdsplats förra veckan i tre dagar, vi firade veckoslut och vips landade vi i vabbträsket, där vi också stannat hela denna vecka. Var ju medveten om att det första vabbet skulle lura kring hörnet, men hade kanske hoppats på några fler friska dagar så vi hade hunnit komma in i den nya vardagsrutinen lite bättre. Nåväl. Får skuffa undan tankarna på allt ogjort jobb och istället ta tillvara denna stund då barnet sover och jag får dricka eftermiddagskaffe i sällskap av en kramsjuk katt.

Något som värmde mitt lilla mammahjärta var att pedagogen snappade upp att V:s favoritmjukisdjur är en panda och såg senare att han fått en pandaklisterbild vid sin namnskylt i hallen. De är de små sakerna som ger livet guldkant hörni!

För att pigga upp detta inlägg tänker jag att vi så här mitt i inlägget kan pynta med lite trevliga bilder som togs när vädret var fint och ingen var sjuk:

Så här vill man ju att januari skall se ut! Men med lite mera snö.

Till januarivardagen hör även att scoutterminen har börjat igen. Drar ju möten för en grupp 12-13 åriga flickor och på vårt första möte passade vi på att göra vision boards inför det nya året. Blev ganska nöjd med min egen faktiskt, och hoppas att den ens en aning kommer stämma överens med 2020.

Har även fått hjälp med pusslandet av katterna. De ser till att det inte blir klart för fort genom att sprida ut alla bitarna kring bord och golv. Tacksamt.

Läste härom dagen ut Ellen Strömbergs senaste bok. Blev sugen på tigerkaka. Boken var bra och kakan blev mycket god. Intalar mig själv att det hemliga tricket var att ersätta vaniljsockret med riktigt vaniljpulver istället.

Nej hörni, nu fortsätter sjukstugan i detta hushåll. Håller tummarna att nästa vecka fortlöper i smidigare och friskare spår. På återseende!

om vårt nittiotalsnyår

Dags att återvända till 10-talets allra sista dag – nyårsafton. Vi hade ju som bekant ställt till med en liten fest och temat var nittiotal/lågstadiedisco (ballongerna till trots).

Jag hade kommit över en hel hög Suosikki-tidningar från 1998 på loppis, så steg ett i festpyntningen var att riva ut varje affisch och helsidesbild jag kunde hitta och hängde sedermera upp dem över alla våra tavlor på väggarna.

Också tavlan från 1700-talet fick offra sig. Vår snacksbuffé bestod bland annat av av ostbågar, chips, popcorn och alla nittiotaliga godissorter jag kunde hitta i affären. Trivia: en smak jag förknippar enormt mycket med lågstadiekalas är smaken av då man äter popcorn och chips på samma gång (helst så man bygger en liten ”hamburgare” av det hela med popcornen mellan chipsflarnen).

Färgad ljusslinga alá jultidningarna måste ju också vara med.

Servetter i glas känns väl ändå lite nittiotal eller misstar jag mig?

Och så en meny på det! Självklart gjord med hjälp av Wordart och Comic Sans som typsnitt, vad annat liksom?

Några av våra taklampor fick glödlampor med discoljusfunktion och sedan började vi vara redo för fest!

Min lågstadiedisco-look bestod av håret till hälften uppsatt i två toffsar, mycket glitter på kinderna, godishalsband, topp med smala axelband ovanpå t-shirt, utsvängda byxor och så en rutig skjorta knuten över höfterna. Hade egentligen velat ha små, kantiga glasögon med färgat glas till, men det hittade jag inte så dessa runda fick lov att duga. Ändå inte så långt ifrån modet just nu kan man ju tycka. Det trodde man ju aldrig, att nittiotalet skulle komma tillbaka liksom.

Festen började med välkomstdrink gjord på mumindricka till alla gästerna. Viktigt med färgglada sugrör i roliga former och hemgjorda drinkpinnar med nittiotalskändisar.

Marie snodde utan tvekan titeln som bäst klädd under kvällen. Hon tickade ju typ ALLA tänkbara boxar. Våga säga nej-skjorta, jeansrock, magvägska, fungerande kassettspelare (!), rutig skjorta, choker-halsband, klumpiga skor, toffsar + slingor, skor med klumpig klack. GENIALT. Älskar, älskar, älskar när folk går all in på mina temafester. :–)

Kvällen fortsatte och jag hade förberett en frågesport om nittiotalet på Kahoot. Om du vill utmana någon på en match hittar den genom att söka på ”Absolute 90’s – frågesport”.

Efter att ha inmundigat mat, som förblev odokumenterad, intog quizmastern (dvs. jag) en bekväm position i sängen för att dra igång nästa program – en till quiz på anspråkslösa 40 frågor, hehe.

Denna gång var temat musik och jag hade delat upp quizet i fyra delar, men 10 låtar per del. I den första delen spelade jag upp introt av låtarna de skulle klura ut och i del två var det bakvänd intro som gällde. Då började jag alltså spela låtarna mitt i och lagen skulle börja sjunga hur låten börjar i stället. Sjukt svårt, men lite utmaning måste de ju få!

Halvvägs igenom tog vi kaffepaus. Det mest lågstadie-aktiga jag kunde komma på som efterrätt (som dessutom var enkelt att förbereda) var mockarutor och glassbomb, så det fick det bli.

Sedan fortsatte tävlingen! Del tre bestod av ”norsk karaoke”, vilket gick ut på att alla i tur och ordning fick ta på sig ett par hörlurar, skulle nynna/sjunga på låten de hörde och de övriga skulle gissa vilken låten var. I den sista delen spelade jag upp introlåtar på olika tv-serier från nittiotalet och lagen skulle bland annat känna igen låtar från Power Rangers, Melrose Place, Rugrats och MacGyver. Gott och blandat med andra ord.

Sedan var det dags att gå ut och räkna ner till det nya året och fira in det med sprattelstickor.

Någon vill skriva ”20” med dem och ”någon” undrade åt vilket håll hen skulle skriva nollan då tvåan skulle göras bakvänt. Gulle. 😍

Så slog klockan midnatt och fyrverkerierna började skymta på andra sidan träsket. Har inte varit så här klart väder på många år, utsikten var verkligen utmärkt.

Men vem behöver egentligen fyrverkeri när man har detta att titta på?

När vi kom in igen var det dags för ett viktigt inslag på varje lågstadiefest, nämligen mete! Hade förberett små påsar med limbilder på hundar och katter samt olika godisar som t.ex. hamburgare, godishalsband och slickepinnar man kan vissla med.

Innan festen så småningom tog slut passade vi på att göra ”ödesuret”. Detta år fick jag ringen (förlovning eller bröllop), pengar och stegen (felslagna förhoppningar). Det det sistnämnda får vi hoppas gäller något trivialt, resten kan jag nog leva med 2020.

Det nya året startade följande dag med att jag smög upp före de (flesta) andra, städande undan den sista disken och dukade fint för nyårsfrukost. Är inte en morgonmänniska i vanliga fall, men då det finns nattgäster i huset älskar jag att smita upp innan alla andra och plocka fram finfrukost. En liten, liten kärleksförklaring till mina vänner helt enkelt.

Gott och blandat på serveringsbordet med bröd, ost, äggröra, grönsaker och cocktailspett från kvällen innan bland annat.

Tur för oss hade det även blivit mockarutor kvar.

Frukosten och nyårsfirandet avslutades med att vi lade tarotkort över hur det nya året skulle bli.

Tack till alla kompisar som var med, det var en rolig start på det nya decenniet!

en överraskningsdag i Helsingfors

I julklapp av mig informerade K mig om att han önskade sig en överraskning – och jag tog honom naturligtvis på orden. Så på julaftons morgon fick han ett kort där det stod att den tjugosjunde var han uppbokad för en dag med mig och inuti hade jag klistrat några ledtrådar om vad som skulle hända under dagen.

Efter en tågresa med lite halvmärkligt sällskap (en virrig småbarnspappa som tappade sitt bankkort och ett par som skulle på utomlandsresa men av deras diskussion att döma knappt verkade känna varandra sedan innan) var vi framme i Helsingfors. Med en barnfri eftermiddag och överraskningsprogram att vänta blir man tydligen så här peppad.

Vår första hemliga destination var Amos Rex. Detta programinslag var kaaanske med på listan mest för att jag själv ville gå dit, men man måste ju passa på att ta chansen när man får den! Någon fördel måste man ju ändå få roffa åt sig när man planerar en överraskningsdag, eller?

Det första vi gjorde var att vi bänkade oss på caféet Le Chat Doré, som var uppbyggt för och som en del av utställningen om Birger Carlstedt. Väldigt trevlig idé att låta ett café höra till utställningen och intressant då det var en replika av caféet med samma namn som öppnade på Unionsgatan för ungefär 90 år sedan.

Men om jag skall vara helt ärlig, var ingen av oss på ”kolla på konst-humör” så vi tog en halvhjärtad vända genom utställningshallen innan vi ansåg oss klara med besöket. Mest intresserade själva utrymmet och hurdana lösningar de gjort där inne – det var nämligen helt otroligt skönt och tyst att traska omkring där inne i källaren – trots att stället var fullt av folk. Vi kom fram till att det kuperade taket som var fyllt med cylindrar samt golvet som bestod av en massa små träklossar måste ha gjort underverk för akustiken. Hade typ kunnat lägga mig ner mitt på golvet och tagit en tupplur – så lugn var stämningen.

Efter museibesöket svirade vi på stan en stund och jagade utstyrslar och pynt till vår nyårsfest. Sedan var det dags för nästa inplanerade grej! Nämligen: Escape room. K har en fäbless för whiskey och jag hade hittat ett rum med skotskt tema vilket jag tyckte passade som handen i handsken. Förväntningarna var stora som ni kan se!

Det började bra, med relativt mycket flyt i ledtrådsletandet men plötsligt knackade vår spelledare på dörren och meddelar att hårdskivan har kraschat och vi måste avbryta spelet. Antiklimax! Men inte mycket att göra åt den saken, än att hoppas på bättre lycka en annan gång. Hoppas bara att det inte var vi som kraschade spelet, det vore ju allt snopet, haha.

Slutligen var det dags för kvällens sista programpunkt innan vi skulle hoppa på kvällståget hem igen, och det var middag på Pincho Nation. K hade tidigare pratat om att det verkar som ett kul ställe han skulle vilja besöka, och det var jag ju naturligtvis inte sen att lägga bakom örat.

Vid det här laget hade vi hunnit bli lite hungriga och hade således svårt att tygla oss själva då vi skulle beställa in maten, som ni kan se. Ungefär allt som såg gott ut beställde vi gladeligen in.

Så var överraskningarna slut för denna gången, och vi åkte nöjda, glada och extremt mätta hem igen.